Torsdag, va?

Jag är dagvill, men det känns som om det är okej. Jag har ju ingenstans jag ska vara förrän om en och en halv vecka.

Just idag tänker jag inte röra mig ur fläcken.
Vet ni hur underbart det är att tänka tillbaka på alla stressår, när jag åkte mellan Farsta och Upplands-Väsby, fram och tillbaka varje dag i rusningstrafik (samtidigt som jag hade en liten son hemma som jag var ensamstående mamma till.

Ofta smet jag tidigt, då tog bilresan bara 50 minuter, och fortsatte jobba hemma. Mina chefer var inte direkt överlyckliga och vid ett tillfälle förlorade jag mitt jobb (alltså på en avdelning, jag fick ett nytt på en annan. Från Gevalia till Estrella.)

Men det är ju det där med att prioritera.
Det har jag aldrig haft problem med, har rent av svårt att förstå dem som säger sig slitas mellan jobb och hem (och de är oftast TVÅ föräldrar.)
Det var ett mycket enkelt val för mig .

Numera prioriterar jag mitt arbete framför det mesta.
Det kan man göra när ens barn har flyttat ut.
Han fyller 21 på onsdag.
OMG!