våra samlade korr-noteringar i ett worddokument som jag ska skicka till Kerstin.
Jag, Helen och Nisse har jobbat hårt, och särskilt Nisse har hittat massor. Det märks att han skriver själv.
Vi diskuterade kommatering igår, och det är inte lätt det där.
Jag är ingen stjärna på det heller för Kerstin, min redaktör, hade pekat många kommafel innan min sista redigering. Nisse ville gärna att jag skulle flytta ett par, men jag lutar mig mot expertisen och tror att Nisse och jag inte riktigt har fattat.
Yngre människor verkar strunta i kommatering helt om det inte är absolut nödvändigt. När jag läser Carina Bergfeldts böcker så är hon sparsam med just det och jag tänker att hon, som journalist, väl borde veta.
(Nu kommaterade jag som Kerstin vill att jag ska. Läs och lär, ni som också är vilse i kommadjungeln.)
Det var väl den här måndagen.
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vill hon du ska ha , innan ordet och? Det fick jag iallafall lära mig i skolan, att man INTE får ha!
Ungdomar idag vet inte vad skiljetecken är, åtminstone inte av deras sms att döma ;-)
Ezter; jag själv sätter gärna komma efter och, om det är som här till exempel:) Det där en en gammal konstig regel som inte finns längre.
Venus, nej, det stämmer nog.
Ibland vill jag också ha komma där, men det lär ta ut vartannat? Inte vet jag.
Ezter no no. Enda gången man inte får ha det är i en upprepning. Fem, sex och sju. Typ.
Skicka en kommentar