Vilken mat!
Vilken service. De verkar på riktigt ha kul på jobbet.
Och vilket bord.
Längst in i lokalen vid fönstret. Den kände designern som alltid vill sitta just där tycker att utsikten över Stadshuset ger en New York-feeling. Det tyckte vi också.
Och det är alltid lika roligt att träffa Christian (min kusin som är källarmästare där). Det blir inte så ofta men vi är rätt lika, han och jag. Utåtriktade pratkvarnar som också behöver få vara ensamma emellanåt.
Helen och jag åt två förrätter och en varmrätt.
Löjrom, pytteliten varmkorv gjord på lammfärs och sedan oxfilé.
Eftersom jag äter Lchf tog jag bort brödet, men allt annat funkade finfint det här kvällen.
Vi kom halv sju, åkte därifrån klockan tolv.
Jag körde min väninna hem och på tillbakavägen la mina torkarblad av. Både fram och bak. Ingen kontakt. Ingen spolarvätska, nada.
Så efter veterinär (uppföljningsprover) och jympa i morgon, måste jag försöka få tag på en verkstad igen. Vilken gång i ordningen vet jag faktiskt inte.
Det börjar väl snart bli dags för en ny bil.
Buhubuhu.
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
2 kommentarer:
Det där, det låter hur gott som helst.
Det ser hur gott ut som helst också.
Dessa krånglande bilar! Tur det var efter du ätit, så du inte var hungrig när det hände!
Skicka en kommentar