Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 18 januari 2016

Min pluttis har stora infektioner

i sina kindtänder, och den går in i kindbenet och uppåt enligt veterinären.
Det enda som fungerar är operation och nu ska vi kolla om proverna visar att han är i tillräckligt gott skick för det.
Han har tuggat och ätit, så att han har ont (vilket han måste ha med den infektionen) har varit omöjligt att se.
Lilla gubben.
Det var inte roligt att åka till veterinären idag. Det tycker han aldrig men idag var han ledsen hela vägen och kröp ihop så i transportburen att vi fick lyfta av hela locket för att få fram honom.
Han låg ihopkurad och lyfte inte på huvudet, sådär nyfiket som han brukar göra.
Det var pest och pina helt enkelt.

När jag måste ta bort honom (jag förstår att den dagen kommer allt närmare, han är snart 17 år) ska jag se till att en veterinär kommer hem istället för att ta honom till en klinik.
Han ska få somna in på sin pläd i sin soffa.


6 kommentarer:

Robert W sa...

Tråkigt. Men du har ändå fått ha honom länge. 17 år är en mycket hög ålder på en katt. Men jag förstår att när slutet närmar sig, så är inte det till någon glädje. Sorgen när man mister någon som betyder mycket för en är ju ändå stor.

suziluz sa...

Usch, usch, usch vad ledsamt! Lilla fina Misse.

Ezter sa...

Hörs som om det verkligen gör ont att äta!

Sofia Fritzson sa...

Stackars Misse!

Åsa Hellberg sa...

Tack för omtänksamheten!

Sandra sa...

17 år, vilken fantastisk kompis du har Åsa.