Jag stod i baren på Café Opera när jag fick veta att Olof Palme hade blivit skjuten.
Först var det rykten, men när de bekräftades av TT stängde restaurangen och alla fick gå hem.
Många grät, andra var chockade. Jag tror att jag ringde hem till västkusten och väckte mamma.
Jag var bara på tillfälligt besök i Stockholm då, bodde i Sälen, och jag minns att det var en sorgsen resa tillbaka dagen efter.
30 år sedan.
Kort därefter flyttade jag till Stockholm och började flyga.
I april har förresten några vänliga själar, som fortfarande flyger, dragit ihop det gamla gänget från då och vi ska ut på Östersjön och fira att det har gått så många år (!)
Jag flyttade från lägenhet till lägenhet.
Från Vällingby till Solna, Djursholm, Sundbyberg och många andra förorter.
Jag har nästan aldrig bott i stan. I Vasastan några månader, men det är allt.
30 år är en lång tid. Mer än halva mitt liv.
Hm.
Jag fyller 54 om exakt två månader.
Det är en helt galen siffra.
Nu ska jag träna!
6 kommentarer:
Lycka till på träningen! Träningsfreak!
Jag var i Sundsvall och tävlade när beskedet kom. Brydde mig inte jättemycket, men läget hade nog varit annorlunda om jag hade varit hemma. Nu var jag med kompisar och sov på en skola ...
Men jag tyckte att det var väldigt läskigt att han hade blivit mördad, skjuten. Det kändes nästan overkligt.
Träningsfreak, jag gillar det!
Agneta; du var ju rätt ung.
Kommer ihåg overklighetskänslan. Speciellt som min familj och jag (det var sedan jag flyttat hem från Örebro efter högskolan men innan jag lyckats få egen lägenhet här i Stockholmstrakten) fick höra det på tv när vi vaknade och det istället för de vanliga lördagsmorgonprogrammen var mer eller mindre oavbrutna nyhetssändningar.
En vanlig, slö lördagsmorgon genomsyrades av känsla av "händer detta verkligen i Sverige?"
Jag minns att Äldsta, då 5½ vaknade och grät sen kväll: Mamma, jag drömde så hemskt, det var nån som sköt.
På morgonen kom hon in till oss med tidningen: Det var ju detta jag drömde...
Blir fortfarande kall när jag minns!
Jag bodde (sedan 2 år drygt) i Syrien då. Jag bodde ca 3 år där och den enda nyheten jag hörde under tre år från/om Sverige var den om Olof Palme.
Jo, det blev som en chock - men sedan hörde man inte mer - och jag kom hem i November det året och då hade det mesta lagt sig.
Hoppas det blir ett fint återseende där på Östersjön.
Sanna
Skicka en kommentar