Katarina Bivald,

detta geni, skriver om anteckningsblock i dagen blogginlägg (eller om det var igår. Få är uppe så här dags en söndag). Den tycker jag att ni ska läsa, hon är galet rolig.

Mina egna anteckningsböcker kostar mer än en inbunden bok.
Den jag ska använda till nästa projekt tog jag just bort prislappen från. 350 kronor. De andra kostar ungefär 250.
Well. Extremt välinvesterade pengar, måste jag säga.

I de första här under, finns mina tidigare alster. Någon bok innehåller coachingkurser, en annan både Casanova, Sonja ett och två.
Toscana, En liten värld och Gloria har varsin. Den blå är ny.

Här är de gröna som är ingång nu till åttan. En av dem i alla fall. 

Den med glitter är tjockare och dyr. Den gröna, som jag har börjat notera åttangrejer i, tänkte jag för ett ögonblick byta ut mot den vänstra, men vid närmare eftertanke gör jag nog inte det. Jag gillar den nu känner jag. 

Så grön höger är den som kommer fram i morgon bitti. Den tjocka glittriga sparas till ett kanske tjockare (?) projekt.

Nedan ser ni de två som är aktuella just nu. Den röda översta får alla idéer. Oftast så förenklade att inte ens jag begriper dem. Häromkvällen hade jag skrivit skilsmässa. Varför kan man ju undra, så där dan efter. Jag har inte en aning. Vi får väl se om det kommer tillbaka ... Den bär jag med mig fram och tillbaka från sängen till skrivsoffan.

Den nedanför är Nikkis. Den är med även till möten på förlaget. 

Nu får den vila tills jag ska göra kompletterande intervjuer och redigera ytterligare en gång.

Den mest fyllda är Glorias. Där hade jag också hjälp av en kalender. Dagarna var extremt viktiga, inte minst för att hela boken går ut på en nedräkning och varje kapitel är en dag.
Det var en jättebra utmaning att skriva så, och betydligt knivigare än det kanske tycks. Nu var den rätt mitt i prick från början, jag har redigerat oerhört lite i den jämförelsevis med boken innan - Toscana. Att flytta om och ändra i en bok som följer dag för dag är svårare än i en annan, allt vänds upp och ned på ett helt annat sätt.

Om man skriver som jag gör; korta rappa kapitel, så ryms egentligen bara en scen per dag. Att få den att hänga ihop med nästa är om inte svårt så i alla fall inte helt enkelt. Men det var ett oerhört roligt sätt att skriva på.
Jag hoppas att jag någon gång hittar en sådan form igen.

Hur formen på åttan blir vet jag inte än, jag måste börja skriva för att hitta den.
_______________________________________________________________________________

För övrigt måste jag säga att mitt nya somna halv elva är strålande. Upp sju är grymt nu när jag ska börja skriva igen.
Jag knaprar piller, värmer med vetekudde och hoppas och ber om att nackspärren är borta i morgon när jag börjar igen. I eftermiddag ska jag på bio. Följ det på Instagram om du vill.

Nu ska jag peta lite mer i Nikki innan hon åker tillbaka till Teresa.
Tjohej!