Den som håller i bouppteckningen ringde idag.
När min "pappa" dog fick jag ingenting så karln måste ha dött utan kläder på kroppen.
Men med tre av de åtta "halvsyskonen" på rätt sida av landet så delade väl de på det som fanns, får man förmoda.
Jag har ju aldrig träffa faderskapet. Häradsbetäckaren från Norr som jag kallar honom när jag föreläser.
Alltså har jag inte heller träffat hans syster som nu är död. Familjelös, stackaren.
Jag var väldigt svår att hitta, sa bouppteckningsmannen. Jag sa att det var synd att han inte hade googlat ...
Mina "halvsyskon" hade inte en aning om vad jag gjorde eller befann mig, och det kan ju vara sant.
Men jag vet ju att jag hade kontakt med i alla fall en av dem, en ett par år äldre kvinna, när Casanovas kvinna kom ut (En kille hade jag sagt upp bekantskapen med några år tidigare.)
Å andra sidan sa jag till henne att jag inte ville ha kontakt med den sidan av släkten så hon har nog förträngt mig och mitt bokskriveri.
Bouppteckningsmannen trodde, för det hade någon sagt, att jag jobbade på Kungsörnen (mjöl och pasta ni vet), och sedan hade han hittat en bokförlag som jag verkade tillhöra: plusbok.se
Han hade letat JÄTTELÄNGE efter mig.
Men nu när jag försöker hitta när fastern dog verkar det vara omöjligt trots att jag tror mig vara en mästare på google.
Så det är kanske inte är så lätt det att hitta folk ändå.
Nu är frågan om jag ska åka till Haparanda på bouppteckning, bara för att paradera för de som sket i mig på den tiden jag faktiskt tyckte att det skulle vara roligt med en kontakt.
(Men nä, det är roligare att fantisera om än att göra på riktigt tror jag.)
Min "pappa" hade tio syskon har jag någon gång hört och eftersom fastern verkar ha dött barnlös kan det ju finnas typ 80 "kusiner" som ska dela på silverskedarna - min "pappas" syskon kan ju också ha haft åtta ungar.
Så jag blir nog inte miljonär av det här arvet, men det ger mig ju en utmärkt möjlighet till research i redigeringen jag håller på med.
Nästa bok – Ett oväntat besök – handlar om arv och oväntade släktingar.
7 kommentarer:
Låter hur konstigt som helst att du skulle vara svår att hitta. Låter som bullshit i mina öron.
Det var ju ett sammanträffande ;) Ja, du dyker ju upp när man googlar, men de kanske inte trodde du kunde skriva? Äh, jag vet inte, låter lite konstigt.
vilket märkligt sammanträffande ändå med nästa boks tema.
Men fy för fan att uteslutas från arv. FY FAN. Jag skulle vara helt vansinnig.
Annika; ja verkligen. Mitt personnummer fanns ju.
Eva-Lotta verkligen:)
Simona; ja, nu fanns det inget av vikt att ärva av gubben men de kunde ju ha frågat mig om jag ville ha en gaffel ...
Jag har också fått ärva 3(!) gånger efter halvbröder till min farmor. Hon hade också 10 syskon och det hade ju gått ända ner till barnbarn så även om de själva inte hade några bröstarvingar så blev det inga stora summor.
Men lite spännande var det för jag fick en lista med alla farmors syskon och nedåt. Nu vet jag i alla fall på papper vilka de är. ☺
Välsignat gott nytt år.
Sanna
Tack Sanna, det ska bli kul att se listan på folk! :)
Hej Åsa!
Jag heter Christina Andersson o ska vara kusin med dig?? Lika förvånad
som du blir blev även jag!
Blev som du nyfiken o måste googla för att se vem Åsa är. (Blir full i
skratt när jag fick se dig på bild, så slående lik min mor)!
Lund´s släkte är mkt komplicerade på många sätt, ja många sätt!!
Jag har info om du är intresserad av få veta lite om "häradsbetäckarens"
syskon o föräldrar.Tror inte allt passar sig att skriva på din blogg.
Det räcker att få ihop en ny bok på många 100 sidor..
Jag umgås med 3 kusiner. inget av de är ngt syskon t dig!
Ha det gott Åsa!
Ser fram emot att du hör av dig t mig!
MVH
Christina Andersson
alhusbacken@telia.com
Skicka en kommentar