Så jag känner mig hängig. Något är på gång.

 Det är väl fan, tänker jag ibland, att jag känner min kropp så väl.  Jag blir aldrig överraskad utan i samma stund det smyger på så känner jag det. 

Jag hoppas så att det går över till i morgon, för då jag ska ut på båttur med 300 glada bokgäster ombord på Birka Gotland. Jag ska föreläsa och vill verkligen inte ställa in. Nu är det fler författare, och jag är dessutom ställföreträdande till en som hoppat av pga sjukdom, men det vore ju ändå trist tycker jag.

Förkylning? Corona? Who knows.

Men men, vi får se hur det utvecklas. Just nu är jag tung i kroppen, har något runt ögonen och är pyttelite raspig i halsen. Ungefär som jag var på Cypern för en månad sedan innan det bröt ut.

Nu klockan 15, typ, ska jag i alla fall till Sumpan, men de är förvarnade och vi ska inte kramas. Däremot äta, gulla med Selma och bolla nästa bok i deckarserien. De är inte ett dugg rädda för baciller så som jag är, utan förkylda titt som tätt utan att bry sig särskilt mycket. Det är helt klart jag som är fåntratten i familjen. 

Typ så, denna söndag när jag har jobbat med deckarredigeringen som är SÅ rolig!

Hurra för det!