Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 7 oktober 2024

Dagens fundering handlar om mig själv och om jag är hämndlysten.

 Jag har genom hela mitt liv låtit en massa saker bara passera för att jag har varit så rädd för konflikter och att bli övergiven/inte omtyckt/inte få vara med. Jag har tillåtit folk att vara elaka, att nonchalera mig, att behandla mig som skit, rent ut sagt, utan att jag har reagerat utåt. Förtvivlad inåt, däremot. 

Så var kommer hämndlystnad från, tänker jag, det måste väl vara från uppbyggda oförätter? Förmodligen både påhittade (alltså sådana man till sist inbillar sig) och verkligen upplevda.

Nu skriver inte jag om hämndlystnad, men det är intressant att fundera på när så mycket i samhället verkar handla om hämnd, kränkthet och lättantändlighet och hur den där kränktheten kan ta form av hämnd genom att låta ANDRA springa ditt ärende. För själv är du fortfarande en feg jävla skit.

I varje bok utgår jag från mig själv, de karaktärer jag har svårast att närma mig är ju de som har känslor jag inte har upplevt. Som Noora i Spanienserien, som är "andlig." En fin karaktär men hon står oerhört långt från mig med den lilla detaljen som i mångt och mycket styr hennes liv. 

Om jag ska vara ärlig kan det vara så att jag har lättare att identifiera mig med den som begår ett våldsbrott än en andlig person (!!!!). Herregud, vilken insikt. Men bra när man skriver deckare. 

Idag mår jag fortfarande sådär, men inget bryter ut. 37,3 är ju inte feber, men jag som har 36,5 i normaltemp känner det pga känner minsta lilla ju.

Ingen snuva, inte ont i halsen, bara en sorts tyngd i huvudet som är något fast ändå inget. Jag ska ta en coronatest till, men sedan äter jag alvedon och åker iväg på min resa. Jag ska vara vid båten halv 3 och alvedon funkade super när jag var hos Jonathan igår. 

Mina små sjukanteckningar är superbra när jag går tillbaka i bloggen, om ni bara visste hur ofta jag gör det. Idag, för att jag ville kolla när jag bytte däck förra året. I år ska jag byta redan den 21a oktober, för jag ska ut och resa. Visserligen till Småland, men ändå. Det känns säkrare.

Jag ska till Jönköping lördag den 26e, sova där och sedan på söndagen vidare till Borås på en egen liten tripp (ska se Wahlgren och gänget, det var utsålt i Stockholm) för på måndag ska jag vara i Växjö på senioruniversitetet tror jag att det heter. Eftersom jag ska till Jönköping är det ju helt galet att åka hem, som jag först planerade för, när jag ska vara i Växjö två dagar senare. Jag tar ju bilen och behöver tänka på antalet MIL jag kör med den. Ett års leasing kvar och jag har redan kört över hälften av det som ingår i avgiften (på mindre än ett halvår). 

Om vädret är fint åker jag eventuellt hem när jag är klar i Växjö på måndagen, vi får se. Jag har prelbokat ett hotellrum för säkerhets skull.

Där har vi det. Nu ska jag jobba lite och sedan äta och packa mina grejer för kryssningen. Jag ska ladda ned ett par filmer för säkerhets skull. Det är dålig wifi ombord och om jag drar mig undan är det mysigt att ha något att titta på i hytten. 




Inga kommentarer: