Solokvist.

 Någon föreslog på insta att jag längtade förfärligt efter Selma när hon inte är här, och det gör jag ju inte alls, inte ett dugg. Däremot tycker jag att det är roligt när hon är här, i alla fall i ett par nätter, sedan är jag klar med hundvårdandet och ser fram emot att inte ha någon eller något att ta hand om utöver mig själv.

Att jag var ensam om allt i så många år har satt sina spår. Lägg där till att jag har ett galet stort behov av frihet. 

Så idag är jag hemma och jobbar, dricker kaffe, tvättar. Har tänt lite lampor, trots sol ute. Det är mysigt och hemtrevligt här hos mig, måste jag säga. 

Som ett stilleben

I morgon åker Jonathan och jag till Eskilstuna där vi ska se Schyfferts hyllade föreställning, på fredag ska jag till frissan, tvätta bilen, dra däcken och lämna in en klänning för uppläggning hos min gamla braiga tvätt/sömnadsfirma i Farsta centrum. 

På lördag morgon åker jag till Jönköping, söndag Borås, måndag Växjö och därefter drar jag hemåt direkt och sover ev på vägen. 

Det är bra att jag är i Borås dagen innan, det tar bara 2 timmar till Växjö därifrån. 

De där långa resdagarna innan man ska stå på en scen funkar inte för mig längre. Jag gör det i undantagsfall. Jönköping på lördag är gränsen, 35 mil en väg. 

Jag fick frågan från Växjö om jag ville sova natten före eller efter mitt TVÅ timmar långa föredrag mitt på dagen, 55 mil hemifrån. 

Nästa gång ska jag begära hotell både före och efter. Det hjälper ju inte mig att ta tåget som i bästa fall tar typ 4 timmar, när det tar bortåt en timma för mig att ta mig till Centralen och man gärna ska ha med sig böcker. 

Där har vi det. 

Det är årets sista långresa och jag behöver vara lite resledig efter det, känns det som. När jag står på den där scenen är jag ju på topphumör, så det påverkar inte, vill jag gärna säga! Det och skrivandet är ju det bästa jag vet. 

Jag behöver bara vara hemma och jobba, och lite ladda om. Bilen behöver vila, så också min höft som inte gillar bilen alls. När jag sitter i den går det bra, men när jag sedan ska röra på mig gör det ont som fan. Det besväret har jag inte alls hemma. 

Typ så, denna ljuvliga onsdag i skrivstugan.