Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 4 juli 2025

Home sweet home.

En jobbdag. Halv två ska jag få feedback på mitt manus och denna gång av tre personer istället för en, som tidigare. Jag är lite nervös. MEN, har massor av tid till redigering framöver. Det känns ofantligt lyxigt. Min redaktör ska inte få manus förrän 10e november, så jag hinner NÄSTAN göra om allt om ingen är nöjd så här långt. 

Faran nu skulle kunna vara att jag latade mig, men jag har en ny deadline 15 augusti då samma tre ska läsa igen, vilket är bra, för jag jobbar bäst mot deadlines. Två intensivveckor på Cypern kommer att vara guld värda. 

Sedan får jag feedback den 25e igen och kan då jobba med det fram till november. Känns otroligt lyxigt.

När redaktören tar vid i november återstår TRE vändor till. Jag har aldrig haft så mycket tid som nu, vilket är ljuuuuuvligt. 

Fjällbacka var superbra. Jag är så glad att jag bokade gammelfarmors hus och kunde visa det för alla läsare av första boken i Fjällbackaserien som är ute nu som bilaga till Damernas värld, PLUS göra research om jag någon gång tar upp projektet igen. Sådant vet man aldrig. Det här var kanske sista möjligheten att se huset inifrån, det är till salu och säljs det är det ju kört.













Så bra jobbresa och bra familjeträff i huset, där mamma kunde berätta om hur det såg ut när hon var liten. Jag vet inte ens om brorsan har varit där tidigare, tror inte det. Jag var ju där som barn, men minns inte riktigt hur det såg ut, och då var ju gammelfarmor död sedan länge. 

Morfar ritade och byggde huset åt sin mamma, så fint. 

Vi åkte via Göteborg hem, och det tog 8 timmar och 45 minuter, innan Selma och jag var hemma. Men Mio sov mycket, tack och lov, bättre än på ditresan. 

Lilla plutten. Världens gulligaste, såklart!

Och Selma var som vanligt snäll. Hon är lätt, vår hund. Huset var stort för henne, det märktes att det stressade henne men hon sökte sig till oss och fick sitta i knäet och då lugnade hon sig direkt.

Typ så.

Jag är ledig i helgen, ska kolla lägenhet på söndag (i Farsta) och då är Selma en stund hos Jonathan.

Tjohooo!

Inga kommentarer: