Det där med nyårsafton vill Selma inte göra om.

Hon var så rädd och det förstår jag, för vår lägenhet blev som ett runt akvarium där fyrverkerierna pågick direkt utanför fönstren (som dessutom är otäta.)

I början gick det bra! Man ser ju självförtroendet.

Sov gott även så här, tätt intill.

Här sitter jag i sängen och fotar ut, innan det brakade loss helt. Småsmällarna här och där fick Selma lyfta på huvudet men inte mer.

Här är det så läskigt och hon vill ned från sängen. Den är hög så jag hjälper henne ned.

Pluttan. Hon satt i hallen, vid dörren som hon sedan hoppade på, bad om att få gå ut, men det fick hon förstås inte utan jag tog upp henne i famnen och så satt vi så medan det smällde som mest. Sedan la vi oss i sängen, för det var i sovrummet det ändå var bäst.

Jag har för mig att det brukar tystna efter en intensiv kvart, men inte igår, utan det bara pågick och pågick. För säkerhets skull, till sist, men en smäll här och där som gick både Selma och mig att hoppa till.

Det här kommer jag inte att utsätta henne för en gång till så nästa år får vi hitta på något annat, typ Arlanda. Det gick ju rätt bra fram till typ 23.30, vi låg i sängen, men det var hemska två timmar för henne efter det.

Och nu ligger hon under soffan, tror det blåste ute och det gillar hon ju inte heller. 

Men idag är hon glad och pigg, i alla fall. Supernöjd med att det är snö, hon skuttade ut på morgonrundan, så vi ska ut och röja lite i den sen. 

Det vräker ned just nu.

Min balkong. Den är inte stor, plus lite läskig. Dörren hit får öppnas i vår igen när det är fint väder.

Selmas matte ska REDIGERA, helst tjugo sidor, städa bort julen och plocka fram bikinisar, skriva listor och börja tänka på att jag om sex dagar åker till Arlanda. 

GOTT NYTT ÅR! Må 2026 styras av kärlek och medmänsklighet. Vilken skillnad det skulle göra!