Gjorde alldeles för lite igår.

 I alla fall i manus. 

Istället lämnade jag en gråtande Selma, jag hörde henne tills jag gick in i hissen, och tog bilen till Farsta och hämtade ut grejer som jag hade beställt.

När jag kom hem, satt hon i vardagsrummet och darrade. Om hon hade gjort det hela tiden, eller om det var skramlet från dörren utanför dörren (jag hade min kärra med mig) och att jag låste upp som gjorde henne rädd, vet jag inte. 

Bilden är tagen i hallen och hon satt precis på mattkanten därborta och darrade som ett asplöv. 

Det låg i alla fall en leksak i kökssoffan när jag kom in, och den låg inte där när jag åkte (tror jag).

Jag måste gå ut ibland, så är det ju bara. Hon får helt enkelt vänja sig. Lilla gumman. 

Hon har ju kliat sig lite, sedan jag kom hem från Kanarieöarna, eller kanske mer efter att hon klipptes förra lördagen. 

I alla fall: igår kände jag att hon har något på huden, som ett litet eksemutslag, eller vad det nu kan vara. Det är helt omöjligt att se genom hennes päls, men det känns så under mina fingrar. Jag vill inte peta för mycket, men är rätt säker på att det är den som kliar. Jag får helt enkelt hålla koll. Det kan ju vara ett lite sår från klippningen, kanske? 

Typ så, denna fredag. I morgon är det Mello och Selma och jag ser det hemma hos Jonathan, Linnea och Mio. Hurra!