Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 27 januari 2026

Jag tänker på resor, denna morgon,

när jag vaknade av att jag var flygvärdinna men missade planet.

Jag har exakt noll lust att resa till något nytt ställe. Nej, förresten, kanske till någon Europeisk huvudstad en weekend om det inte blir krig ... Jag har till exempel aldrig varit i Madrid, Paris eller Wien. Inte i Rom heller. Inte Amsterdam eller Reykjavik. Det skulle jag kunna tänka mig.

Men har ingen som helst längtan till Asien, Afrika, Oceanien, Sydamerika eller någon av polerna. Jag hoppas att jag aldrig kommer att skriva om det så att jag behöver åka dit och göra research. 

Nästa bokade skrivresa är ju till New York, vi får väl se om jag kommer iväg eller inte. Det är i alla fall om prick 3 månader i så fall. 

Igår la jag ut min knallrosa soffa till försäljning och fick genast intresserade ... som lika snabbt hoppade av. Nu har jag någon som vill pruta, som jag sa nej till eftersom jag ändå säljer den så billigt.  Vill ingen ha den kommer jag att spara klädseln (som är ny) till min andra soffa och göra mig av med stommen (som inte är ny). 



Att göra mig av med den istället för garderoben är svinsmart. Då får jag ett helt garderobs/förvaringsrum. När soffan är borta finns det ju plats för en garderob till, typ. Jag skulle vilja samla på mig lite "om kriget kommer"-grejer. Har noll sådana just nu. Det skulle jag ju kunna ha i ett skåp i det rosa rummet. 

Och "om kriget kommer", har jag också gjort en plan för Selma och mig. Hon får inte vara i vanliga skyddsrum, så vi kommer att ta oss till Farsta strand och tunnelbanan. Det tar 20 minuter att gå dit härifrån. Lillskruttan. Jag skulle aldrig kunna lämna henne bakom mig och själv fly till ett skyddsrum. 

Där har vi dagens lite svängiga inlägg. Jag skyller det på drömmen. 

PUSS






Inga kommentarer: