söndag 19 februari 2017

Och DÄR började min semester!

Under veckan som kommer ska jag träna, städa (skura på riktigt), läsa och se nya tv-serier som har premiär på HBO i morgon.
Hurra.

(Och ännu mer hurra på att jag tycker så otroligt mycket om nya Sonja. Mina fina fyra kvinnor. Åh. Jag grät. Det brukar vara ett bra tecken. Man SKA bli berörd.)

Nu ska jag tappa upp ett bad, göra inpackningar av alla de slag. Kolla i badrumsskåpet efter en ansiktsmask som "stimulerar" något och samtidigt se nya Graham Norton när jag flyter runt bland allt skum.
Va? Kan man ha det bättre?

Wohoo.

Sovmorgon i Hellbergsfamiljen.

Alltså kommer jag igång en timma senare än jag hade tänkt, men det kommer att funka finfint ändå tror jag.
Jag har vissa grejer jag måste ändra kom jag på i går jag redan låg i sängen.
Men jag tror inte att det ska bli några problem. Det är möjligt att jag sa något i Sonjas sista vilja som jag inte säger här och det behöver jag kolla ordentligt.
Och lösa i så fall.
Just nu kan jag ha ställt till det lite, men som sagt, det är enkelt fixat (hoppas jag verkligen) om det är på det viset.

Lika bra att hurra direkt.
Vi hörs när jag är klar och har gått på en veckas semester.
Wohoo.



lördag 18 februari 2017

60 sidor kvar

OCH en prolog EPILOG som jag tänker att jag kan fundera på ytterligare ett par dagar om jag inte skulle ha helt klart för mig hur jag vill göra med det i morgon kväll.
Redaktören ska ju ändå gå igenom hela manuset innan hon kommer dit.

Än så länge tycker jag jättemycket om Sonja3. Alla parallella stories funkar så här långt, och det enda som är problemet när jag först redigerar allt och sedan läser igenom, är att jag inte riktigt vet om jag upprepar mig eller inte (det kan bara vara så att jag så nyss skrev om det att det bara är en känsla.)
Det blir en utmaning för min redaktör att tänka på.

Sedan var "Dagboken" på tv och då såg jag den igen. Inte en romantisk komedi, för till det krävs just komedi tycker jag, däremot romantik i kvadrat. Romantisk drama, kanske? Han kan den genren, Nicholas Sparks, flera av hans böcker har blivit filmer som blir liiiite för mycket för mig. Inte Dagboken dock. Den gillar jag.

Men annars måste finnas en viss syrlighet för att jag ska tycka att det är bra, för sött är inte riktigt min grej och både Käre John och Safe Haven är helt humorbefriade (även om jag har en crusch på Josh Duhamel som är bättre än rollerna han får.)






God morgon,

sa hon glatt, den lilla författaren som har 120 sidor kvar att redigera tills i morgon kväll.
Men jag är helt redo.
Köksbordet är rensat, kuddarna puffade och växterna vattnade.
Ute skiner solen och det ser ut att bli ännu en fin dag ... inomhus.
Wohoo.

Jag har småångest för utebliven träning den här veckan, så jag har för säkerhets skull bokat in fyra pass nästa vecka.
Om jag kan få in lite frisk luft dessutom kanske jag piggnar till ordentligt under den lediga veckan som jag har gett mig själv.

Nu läsning och lite redigering.
Hurra!

fredag 17 februari 2017

Tre ljus,


från Jonathan, hans pappa och mig.

När vi lämnade kyrkogården sa Jonathan att han ville att jag skulle ha en gravsten på Skogskyrkogården, precis som jag har sagt att jag vill men också att han förstås får bestämma. 
Om han dör före mig, gud förbjude, så var vi överens om att ett gigantiskt monument vore bra.

Sedan åt vi lunch, pratade om Trump och Piediepew och att vi båda är lite vilsna politiskt just nu.

Nu har jag handlat, röjt, tänt ljus, satt på mig morgonrock, kliat Misse och druckit två eller tre koppar kaffe.
Ikväll äter jag frukostmat; kesoplättar (ägg, keso, mandelmjöl, kardemumma) med varma bär och en skvätt grädde på toppen.
Och kvällens godis när jag vet allt på På spåret, är morotsstavar och färskost. Galet gott.

Wohoo. Ledig. Vilken grej!

Härlig kväll!


Först blev jag bjuden på middag av Eva, bredvid mig i bild, och sedan sammanstrålade vi med Simona och Trude på Intiman.
Jag hade verkligen en jättetrevlig kväll!



Maria Wells var fantastisk. Här med  dragspel och bred värmländska, tillsammans med Pernilla Cowen och Robert Wells. 

Nu ska jag frukosta klart, sedan hämta Jonathan som alltid är lika mysigt.
Jag är galet trött, galet, men det är fredag och jag har tagit ledigt och piggnar nog snart till. Vi ska åka till Bålsta,  till farmors minneslund och tända ljus, och sedan kan jag sova resten av dagen om jag vill.
60 sidor lördag och söndag klarar jag.

Hoppas att ni får en fin helg!


torsdag 16 februari 2017

Det dök upp en massa annat idag,

som gjorde att jag kunde läsa 50 istället för 70 sidor, men det rinner på bra och jag har nu lördag och söndag på mig. Kanske lite i morgon eftermiddag om jag orkar.

Nu ska jag strax göra mig fin och åka på premiär på Intiman med Lennie Norman och Robert Wells.
"Stand up sit down" heter föreställningen.





Jag känner båda sedan väldigt gammalt och Lennie kommer dessutom ut på Forum så vi ses på festerna förlaget håller höst och vår. Vi träffades 86 när jag var flygvärdinna och han bodde mycket på Kanarieöarna där han spelade med Charlie. Jag har för mig att han dejtade, eller var gift med, en syster till en kollega på den tiden.

Men innan det hade jag träffat Robert  i Sälen. Han var okänd barpianist då, och jag jag lika okänd servitris på Tandådalens världshus. 1983. Vi sjöng ihop. Varje gång vi ses undrar han hur det går med sången. Det går sådär, kan jag väl meddela.

Sedan har vi hängt till och från genom åren. Hans mamma Monica var betydelsefull för mig när jag var gravid och när Jonathan var liten.
Tyvärr dog hon för några år sedan.

Mamma Monica hälsar på på BB. Jonathans huvud var fortfarande långt efter förlossningen.

Robban gifte sig med Maria, som sjunger fantastiskt och som också är med i hans band. Utöver det har hon ett stort skrivintresse och har bland annat släppt två böcker om mammaliv på Icaförlaget. Vi har blivit vänner och de är ett störmysigt par.
Hennes Vocalettes är också med i kvällens föreställning.

Eftersom jag gillar att presentera folk för folk, så är flera andra kollegor på förlaget också inbjudna ikväll, och själv ska jag gå med en gammal kollega och vän som har flyttat tillbaka till Stockholm efter många år.
Visst låter det trevligt?

Jag är bjuden på middag innan och om jag ska bli piffig till dess är det bäst att jag börjar tänka på det nu.

Tjohej.
Bilder kommer i morgon, men kanske på instagram senare idag.

https://www.instagram.com/asahellberg/


Don´t ask me why

men jag vaknade halv tre och sedan var det omöjligt att somna om.
Till sist gjorde jag väl ändå det men då hade det säkert gått ett par timmar.

Upp åtta i alla fall och nu ska jag börja jobba!


onsdag 15 februari 2017

Fotograf och formgivare

gnuggar kreativitetsknölarna och som de gjorde det. Det blir superfint!
Hurra!!


Jag hade en tanke på att fortsätta jobba nu, men tror att jag går upp en timma tidigare i morgon istället. 
Målet i morgon är 70-80 sidor, vilket borde vara rimligt med tanke på att jag lätt tog mig igenom de 30 första idag innan jag packade ihop strax innan halv tolv.
Klarar jag det känner jag mig lugn eftersom jag inte kan jobba på fredag.
50 sidor var på lördag och söndag, och sedan är jag klar.
För den här omgången.

Nästa gången får jag tillbaka en pappersbunt med anteckningar i marginalen från min nya redaktör. Skulle tro att det tar ett par veckor.

Jag pitchade nian för Teresa idag när kreatörerna jobbade och vi fikade, och hon tyckte idén var snorbra och tyckte att jag skulle köra på den. När jag blir rastlös efter att ha lämnat Sonja3 ska jag läsa igenom det jag hittills har skrivit. 
Jag tror att jag saknar något, och vet inte än vad det är. Men jag är inte orolig. Både Gloria och Sonja3 började jag skriva innan jag hade hittat "det." Det kommer att komma.

Har jag sagt att jag älskar mitt jobb?!



Buhu, men det finns inga alternativ.

Jag har ställt in träningen resten av veckan. Möjligtvis kan jag hinna dansa lite i mitt kök ...

Men jag vinner tre redigeringstimmar idag på att stanna hemma tills jag måste åka till fotograferingen och mina bästa timmar är ju så här dags.
Så. Nästa vecka nya tag. Då ska jag vara ledig och möjligtvis peta lite i manus 9, men allra mest vara LEDIG!

Wohoo.
Nu ska jag jobba!

tisdag 14 februari 2017

Jag är så himla glad för att Forum ville ha Sonja3

När jag blev antagen av dem ville de ju inte ha den utan något nytt (fullt förståeligt) men nu var det dags och lyckligast är nog författaren.
(Och jag tror att karaktärer och story har vunnit på att det har gått några år.)

Jag är nu klar med den stora redigeringen (utom epilogen) och ska börja om från början.
Mer finlir. Sätta färg på en kofta, lägga till ett adjektiv och ett adverb.
Se till att perspektiven är rätt, att en röst i taget får berätta. Kolla tempus, eftersom jag har en förkärlek för att återberätta. Se till att namn är på rätt ställe, att tidsperspektiven funkar och att i största möjliga mån ha koll på hur mycket jag upprepar mig. Det är något jag ägnar mest tid åt i sista redigeringen, efter att redaktören har lagt sin hand vid manuset, men ett öga öppet för det nu är jättebra så blir det mindre jobb för Lena, haha.

Det får ta 3 dagar i anspråk för i morgon ska vi fota omslag (och jag måste gympa i morgon innan det om min rygg ska må bra även i framtiden), så på torsdag lördag och söndag kan jag jobba igen. På fredag ska Jonathan och jag till hans farmors minneslund och bara resan dit tar över en timma en väg.

Tre dagar är kort, men har jag varit duktig i den här omgången så ska det funka.
Men det vet jag först när jag börjar läsa.

Hurra.
Bra jobbat, Hellberg!



Det är inte första gången som polisen ringer mig

när de vill komma in i porten.
Jag undrar varför de ringer till just mig?
Kanske de tar fram ett gäng nummer till portadressen, och ringer samtliga?
I don´t know.
Men nu är det tekniker på gång igen, i alla fall.
Man får väl förmoda att det är till lägenheten under.
De skulle i alla fall inte till mig, vilket gör att jag i godan ro kan fortsätta jobba med min Sonja.
I ett sträck fram till jag ska tvätta.

Men det ska bli klart idag, så är det bara!


måndag 13 februari 2017

Om ni undrar varför jag alltid skriver om hur jobbet har gått,

så är det för att jag använder bloggen som en dagbok.
Om ni visste vad ofta jag går tillbaka. Det är snorbra att ha allt på pränt.

Så idag måste jag anteckna att jag är supernöjd. 30 sidor kvar och min nya redaktör Lena och jag har satt det första kapitlet och skickat iväg det till Teresa som ju inte har läst det bearbetat.
Vi är nöjda och hoppas att hon blir det också.

Lena kommer in med relativt fräscha ögon. Målsättningen är ju att man ska kunna läsa Sonjas andra chans, utan att ha läst de tidigare, och de glasögonen har hon på även om hon också har läst Sonjas sista vilja en gång i tiden (snart fem år sedan den kom.)
Själv är jag rätt blind, Teresa också som har läst den ett par gånger rätt nyligen.

Min känsla just nu är superbra. I morgon kommer jag att redigera de sista 30 sidorna (hoppas jag) innan jag vänder på steken och börjar om från början igen.

Hurra för en superdag!
Vad viktigt det är att ha sådana emellanåt, jag känner mig full av energi även om jag inte kan stava mer idag.

Klar, inbetalt och som alltid

supernöjd när jag har gjort det här jobbet. Det tog 3,5 timma totalt och nu är jag laddad för Sonjas andra chans.
Wohooo.
Just idag ska vi gå igenom första kapitlet.
Det ska in i Gloriapocketen är tänkt, så det brådskar lite att få klart just det.

Tjohej.
We love Mondays i det här hushållet.


Egentligen tycker jag att bokföring är rätt kul.

Jag jobbade ju en hel del med siffror som produktchef. Många gånger i så avancerade kalkyler att jag blev snurrig i mösssan.
Det jag gör nu är inte snurrigt. Det är kostnader och intäkter som ska samsas i ett program. Det är bara att lägga in allt och så poff, så räknar programmet ut om jag ska betala - eller få tillbaka - moms.

Eftersom allt inte är infört är det detta jag pysslar med idag till jag är klar, eftersom det är rapporteringsdag.
Och är man för sen med det så får man en straffavgift.
Här ska inte straffas nåt, alltså blir detta dagens jobb nu när jag har slöat klart med Misse i soffan en stund.
Han skriker tills jag sätter mig där, så jag har inte haft något att välja på. Men nu har han somnat om och märker inte om jag förflyttar mig till köksbordet.
Det är som att ha en bebis, tamejtusan.

Måndag.
Jag gillar´t.
Det är en kul vecka som börjar.
Jobb, fotografering och en premiär.
Men också en jobbig dag på fredag när Jonathan och jag ska tända ett ljus i farmors minneslund. Det har gått ett år och är fortfarande svårt att förstå att hon är borta.
Men hon är samlad bland de jag fantiserar har åkt till himmelen, där de har koll på  - och vakar över -oss som är kvar här.

Den fantasin gläder mig emellanåt.