måndag 27 mars 2017

I Lappland

viner stormarna så till den milda grad att ett tåg fastnade i snömassorna.
Här är det mer storartat vårväder som gäller och jag förmodar att jag tar mig ut idag också, även om jag främst ska prioritera jobbet såklart.

Först av allt ska jag prioritera nacken, med ett besök hon sjukgymnasten.

Jag har varit försiktigt positiv i några dagar men i förrgår var det dags igen. Och igår hade jag ont i min gamla frusna axel, i överarmen där den värsta smärtan satt då - för snart två år sedan.
Nu sägs det att man inte kan få tillbaka det i samma arm två gånger (utom i extrema undantagsfall) så möjligtvis har jag överansträngt mig lite när jag har gjort mina övningar med gummibandet.

Eller så är det ovanan att sitta vid köksbordet som jag gör nu när jag redigerar. Det blir enklare att sitta här med alla papper. Och det är skillnad på att redigera och att skriva. En hel del tid går åt till läsning nu.
Men armarna ligger ju annorlunda än när jag sitter i soffan, såklart.

Nog med tantproblem.
Jag är på hugget. Självförtroendet på topp igen.
Jag är grym!

Ps, har ni tänkt på att barn aldrig rundar saker och ting. De går alltid rakt fram och om det finns ett hinder i vägen klättrar de över det.
Förresten går de inte förrän de börjar skolan. Fram till dess springer de.
De två första åren i skolan hoppar de fram.
Och fram till gymnasiet, måste de göra konster där det går att göra konster. 
Som att åka kana på räcken. 

Allt sånt går över när de är 15.
Kolla får ni se.


söndag 26 mars 2017

Åh, vad han är bra på gråtkranarna, Nicholas Sparks

Och jag köper det rakt av.
The last song. Såg den just på femman.
Buhu buhu.

Nicholas Sparks är mannen bakom The notebook, som väl de flesta känner till, och egentligen tycker jag att det är snäppet för mycket smör för mig. Ändå sitter jag och tjurar.
Men släng in ett litet barn som spelar sin roll som lillebror så att man verkligen tror honom, så är det kört för min del.

Jag ska se en annan film med pappan i The last song, Greg Kinnear, senare ikväll. En film jag har sett förut och minns som oväntat bra och berörande:
Stuck in love.
Den kostar 9 kr att hyra på Itunes.











Bra jobbat idag,

även om jag just nu känner mig som Sveriges absolut sämsta författare. Det är NEDSLÅENDE med alla påpekanden i manuset och en dålig dag sjunker självförtroendet.
Andra dagar kan jag se annorlunda på det, så det går verkligen upp och ned.

Det rimliga vore ju egentligen att jag efter sju böcker skriver bättre än tidigare, men med en ny redaktör och en kort redigeringstid i förra omgången, så känns det just nu precis tvärtom.

Jag tog mig i alla fall ut, hurra för det.
Och satt en stund på balkongen. Hurra för det också.

I morgon ska jag till sjukgymnasten igen och sedan är det manuset som gäller.
Heja Hellberg. You can do it!



Jag bakar mandelscones,

och under tiden de gräddas surfar jag lite.
Numera har jag ju slutat att göra det före tio sidors jobb annat än en snabbis på nyhetssajterna, men om jag nu ändå ska vänta på bröden så ...

Jag bakade igår också.  För att äta som någon slags brunch. Men det blir det ju på sätt och vis idag också eftersom allt blir en timme senare.
Dessutom såg jag de avsnitt jag hade kvar att se av säsong 3 av Grace & Frankie, denna ljuvliga serie som Netfix sänder.

Det var det.
Frukosten är serverad och jag börjar snart jobba.
Den där solen som ska vara så varm här idag har jag än så länge inte sett röken av, men kommer den får jag väl gå ut som alla andra. Så länge strävar jag på med Sonja3.



Och Ps, det brukar sägas ett bra manus kan sammanfattas väldigt kort.

Så här se en pefekt plott ut (om Grace & Frankie från Wikipedia) och det spelar förstås ingen roll om den är till en bok, film eller tv-serie.

Plot[edit]

The series follows Grace, a retired cosmetics mogul, and Frankie, a hippie art teacher, whose husbands, Robert and Sol, are successful divorce lawyers in San Diego. Grace and Frankie's lives are turned upside down when Robert and Sol announce that they are in love with each other and are leaving their wives. Now, the women, who have never particularly liked each other, are forced to live together and support each other as they navigate the next chapter of their lives.




lördag 25 mars 2017

Vet ni hur svårt det är att få tag på den perfekta vita T-shirten?

När jag väl får tag på en köper jag många och de allra bästa hittar jag nästan alltid på HM.
Men nu har det gått ett tag, de jag har haft har jag nästan slitit ut, så under våren har jag letat nya.
Oftast brister det på kragen. Den perfekta vita T-shirten är inte alls urringad. Den har en rund hals, som sitter vid halsen.

Det är där det det blir problem.

Om kragen går ett par centimeter för långt ned blir det inte längre bra på mig.
Det är väl något med min bleka hals som jag inte klarar (för är den brun funkar det mesta tycker jag.)


Inte så här!
Perfekt vit t-shirt minus det röda märket

Idag hittade jag i alla fall en på HM som jag tog hem och provade och den funkade.
Hurra.
Så nu måste jag köpa ett gäng så att jag klarar mig i ett år eller två.

Idag når jag inte mitt skrivmål.
Jag är trött och tar ledigt resten av dagen vilket betyder att jag inte är klar på onsdag som var tänkt.
Istället siktar jag mot fredag, och så börjar jag om på söndag (eftersom jag är på signeringsresa på lördag.)

Ny plan som jag hoppas funkar!



Okej, så jag jobbar.

Och jobbar.

Jag börjar bli rädd för att jag ska få allvarlig D-vitaminbrist snart om jag inte går ut, så idag ska jag göra det om solen stannar där den är just nu.

Jag börjar med de första tio så tar jag tar paus innan de nästa.
Dessutom måste jag handla och ska passa på att gå till apoteket och kolla in just D-vitamin.
Wohoo.





fredag 24 mars 2017

Jådåminsannsåatt.

Ungefär 90 sidor kvar att redigera, så min tidsplan håller än så länge.

Jag har dessutom redan hunnit rensa balkongen på gamla växter som har stått hela vintern, jord som har legat i en stor kruka och sopat upp så mycket som möjligt efter en nedklippt buske.
Sedan rann det vatten ned till balkongen under, men eftersom ingen har flyttat in efter skottlossningen - och den nästan skrämde livet ur mig - så är det med en smak av vedergällning som mitt blomvatten droppar ned på den.

Egentligen borde jag nog gå ut. Det är jättefint väder och solen skiner. Men jag är så himla trött att jag tror att jag lägger mig en stund istället.
Det känns som om jag behöver det mer.

Vad ska ni göra i helgen om ni är lediga?
Ska det bli fint väder där ni bor?

Fredag.

Nu KÖÖÖÖR vi.
Wohoo.

Vi hörs när jag är klar med mina 20.
Då ska jag rensa balkongen.


torsdag 23 mars 2017

Vissa dagar är jag hungrigare än andra,

och idag tror jag att det beror på att jag inte åt frukost förrän typ klockan 10 (och varit uppe sedan åtta.)
Så i halvtid, efter jag hade handlat, åt jag en baconomelette på tre ägg.
En timma senare var jag fortfarande hungrig, och då bakade jag mina mandelscones lite snabbt och satte i mig fyra stycken, med smör och ost på, medan jag redigerade resten.

Nu är jag hungrig igen (!) men ska ändå vänta lite.

För övrigt kan jag berätta att solen fortfarande lyser finfint i min förort, trots att klockan är fem.

Det var väl det.
Bra dag.

Vi hörs i morgon.


Nu är halvleken slut,

och tror ni att jag är laddad för nästa tio sidor?
Inte ett dugg. Men det är nu agnarna skiljs från vetet, mina vänner, för trots antipatin mot att göra mer idag så kommer jag att göra det.
Men jag vill väldigt gärna att ni ska veta att det är under någon form av fjantig protest.
Och jag tror att de här sidorna är rätt kul, så det kommer säkert att gå finfint när jag väl börjar.
Men först en kopp kaffe.
Okej?


Då så.

Ny dag i den Hellbergska skrivstugan.

Jag vaknade i tid idag och det är toppen för då kan jag dela dagen i två delar. De första tio sidorna innan jag måste handla och de sista tio efter.
Tack och lov hade jag rört till dagarna lite i mitt huvud så det är först nästa lördag jag har en föreläsning i Skövde.
Det är toppen för då kan ju jag stå på gasen i flera dagar till.

På måndag ska jag till sjukgymnasten, på tisdag – sista dagen innan körförbudet – lämna in Fårdan så att Janne bilmek får åtgärda plumparna i besiktningsprotokollet, och på onsdag har jag ju en tanke om att vara klar med denna första omgång.
Då har jag drygt en vecka på mig med omgång två.
Det är tajt men ska gå.

Torsdag som känns som en tisdag.
Nu kör vi!

onsdag 22 mars 2017

Åre

Januari 1990 eller 1991. Jag var nyanställd på Philip Morris restaurangdivision. Vi: min chef, min kollega och jag, åkte till Åre - med tåg - för att jobba med ett stort, återkommande, restaurangevent som hette Gastro-ski. Tydligen finns det kvar, jag googlade, här är en länk.

Då var det i alla fall ett event där branschen, främst tobak- och spritföretag för det var de som hade pengar, haha, ordnade en jättefest i två-tre dagar i Åre för restauranganställda från hela Sverige.
Galenskap, skidåkning och fruktansvärt roligt.

En av kvällarna spelade Sven-Ingvars, och före spelningen tyckte nog de flesta att det var lite töntigt, men herregud vilken kväll det blev.
Svt var där och spelade in en dokumentär (kan ha varit till deras 35-års jubileum) och folk dansade, festade och skrattade hela natten.
Sån succé.
Men så vann de en Grammis och spelade på Hultsfred senare samma år också.

Och för mig var det något av det roligaste jag har gjort.
Jag var på flera Gastro i Åre efter det, men inget slog det allra första med Sven-Ingvars

Jag pratade min min exchef idag och hon sa att det var synd att Sven-Erik, som hon kände även privat, inte fick vara med i Så ska det låta, och det håller jag med om.
Det har ju gjort en och annan goding, de där goa göbbarna från Grums.







Och så en attack i London.
En ensam gärningsman som det verkar just nu.
Men de behöver inte vara många;
en galning räcker vet vi ju efter bland annat Breviks dåd i Norge.
Jag blir oerhört rädd men vill ändå fortsätta resa (när jag kan.) Det är ju en av mina drömmar.
Vi kan inte låsa in oss, det går inte.
Så på det sättet vinner inte de som vill förändra oss. De dödar några, förstör mångas liv, men tuktar oss gör de likväl inte.


Bra dag i skrivstugan.

Efter fyra timmars intensivt arbete, är jag trött (och nöjd.)
Under de timmarna reser jag mig kanske ett par gånger för att fylla på kaffe, gå på toa och sträcka mig, men inte mer än så. När jag väl börjar jobba är jag helt och hållet fokuserad och det känns bra att jag funkar så.
Däremot pallar jag ju inte fler timmar och det behövs tack och lov inte just nu i alla fall.
OM det hade det, skulle jag nog försöka göra något annat ett par timmar och sedan jobbat en stund till.

Well.
Istället ska jag läsa lite och göra min sjukgymnastik. Jag promenerade länge i stan igår och det får räknas som motion eftersom jag inte är ett dugg motiverad att gå ut idag, trots solsken och vår i Stockholm.

(Jag är pyttelite bättre i nacken, men törs verkligen inte ropa några hej än. Men jag tränade inte på friskis varken i lördags eller idag och det kanske är enbart sjukgymnastik jag ska ägna mig åt någon vecka till istället gympa. Förra onsdagen var nacken i ett bedrövligt skick dagen efter träningen men så var det en ny ledare och väldigt många armhävningar också.)

Det var väl det.
Om 54 dagar åker mamma och jag till Cypern.
Tjoho.

Med de här två.

Vi såg Skönheten och odjuret
Härlig film och bästa sällskapet.

Nu ska jag jobba.
Wohoo.

tisdag 21 mars 2017

Jobb och träffa Jonathan.

Det fyller den här dagen och här hörs i nog inte av förrän i morgon igen.
Hoppas att ni får en finfin tisdag!