onsdag 18 januari 2017

Jag småpysslar med diverse

medan jag väntar på mitt dokument från Teresa som ska komma sent idag i morgon.
Min presentation på Forums hemsida ska uppdateras. Jag ska se över baksidestexten på Gloria, om det här något som behöver ändras där till pocketen som släpps i mitten av april.
Sedan är det alltid bra att ha en kortare och en lite längre synopsis på nya boken. Jag vet att Teresa vill ha det inom kort och då kan det ju vara bra att vara förberedd.

Alltså lite duttgrejer, idag när jag inte behöver lämna hemmet alls.
Däremot behöver jag tända lampor, ser jag nu. Det är så mulet i min förort att det är alldeles mörkt inne hos mig.
Jaja.
Det är bara mysigt.
Misse sover bredvid mig och själv tänker jag nog äta lite mellis.
Är inte lunch-hungrig idag, så lite ost och serranoskinka tror jag räcker.
Tjohej.
Onsdag.
Funkar väl?

Onsdag.

Utanför köksfönstret kommer mammor med barn i barnvagn och bredvid studsar ett storasyskon upp och ned och upp och ned i snöhögarna. Hon ser tålmodig ut.
Jag är så ledsen för att jag aldrig var det. Allt skulle gå så fort. Det finns inte naturligt i mig, det där med tålamod. Om en annan mamma lät sin unge hoppa en snöhög i tio minuter så fick min göra det i tre. Jag har tränat som sjutton på det där och jag måste säga att jag har blivit bättre. Mycket mycket bättre.

Men jag äter fortfarande på en sekund. Handlar på två och skriver böcker på tre.
Skojade bara (böckerna!)
När det kommer just till bokskriveriet hittar jag ett tålamod som jag aldrig gör annars.
Jag skriver fokuserat, störs sällan av måsten om de inte har med manuset att göra.
Men det går ju att se i mina böcker att jag är en tempomänniska och drivet i dem kommer direkt från författaren herself.
Hittills har jag alltid skrivit klart och avslutat mina projekt, till skillnad mot när jag stickade mina tröjor och slutade efter en ärm för att jag blev uttråkad.

Sedan är jag ju en känd latmask, men det är något helt annat.

Men farten kan jag se att jag har i mig jämt. Ser jag på en tv-serie har jag problem med att jag vill spola förbi vissa grejer som går lite långsamt, vilket ofta slutar med att jag missar något viktigt och måste gå tillbaka och se det igen. Jag tenderar också att ha datorn i knäet när jag ser på tv och det funkar ju inte alls, inte för varken programmet jag ser eller det jag gör på datorn.
Där måste jag skärpa mig!

Därför är det jättebra för mig att jag gå på gruppträning på gymmet, för det går inte att göra fort. Man följer gruppens (och ledaren, såklart) i en timma. Och vi pratar ju pensionärer här så takten är dessutom lugn.

Jaja, det var morgonens reflektion för att jag såg den där glada ungen.
Nu ska jag strax jobba. En kopp kaffe till och en dusch, så är jag redo.
Hurra!


tisdag 17 januari 2017

Dagens lunch.

Blomkålsris, baconstrimlor, några små tomater, fetaost.
Och sen gräddost på det, eftersom jag inte blev mätt (eller bara var sugen ...) (Alltså inte OVANPÅ, utan efteråt. Som en dessert).
Fett så att det skvätter om det, men äter man Lchf får man äta så även om jag kanske gick liiiite bananas på osten.
Jag älskar ost och därför köper jag sällan den allra godaste, utan en torrare, lagrad, som jag inte kan äta så mycket av.
På riktigt skulle jag kunna leva på ostmackor. I min värld finns det inget godare. Bröd som är så färskt så att det nästan är degigt. Mums.

Bröd måste man låta bli om man äter lchf, men ost funkar. Är man som jag - mellan 25 och 85 - blir man inte smalare av det.
Inte tjockare heller. Men om jag vill gå ned det jag gick upp under julen är inte ost att rekommendera. Och det vill jag, men ost var viktigare idag.

Sedan var jag på söder och lämnade papper till Jonathan. Han var hos Sony, som har hand om hans publishing och när jag ändå var i närheten av min oljebutik passade jag på att köpa ett par flaskor olivolja. Senast jag var där var de slut, och det är är den enda olivoljan jag tycker om.






"Villa Zottopera, kallpressad ekologisk ofiltrerad jungfruolja från Sicilien.
Detta är en olivolja med stor smak som man inte tröttnar på. År 2016 utsågs den som en av The World's Best Olive Oils i New York. Juryn där beskrev den ungefär så här: Doft av grön frukt, grönt gräs, smör och bakverk, pinjenötter. Smaken lyfter fram fruktighet, grönt gräs, sötma, någon beska, svag bitterhet och toner av mogen frukt; en olivolja med exceptionell harmoni och hög komplexitet.
Färgen är grön, oliverna skördas redan i början av oktober och plockas för hand. Oljan räknas som intenso media med ganska stor fruktighet, lite mindre beska, men ganska mycket pepprighet. Det är en monokultur, oljan är pressad enbart av oliven Tonda Iblea.  
Villa Zottopera har vunnit många priser genom åren och har även fått många viktiga internationella utmärkelser. De har tre olivblad av tre i Gambero Rossos olivoljeguide 2016 och finns med i Slow Foods lista över Best Italian Extra Virgin Olive Oils 2016."




Dagen blir lite blandad.

Träna, hämta papper åt Jonathan, köra dem till honom i stan, kanske vidare till ett annat ställe ...
Och så ska jag väl jobba också kanske. I alla fall lite.
Nu får jag inte dokumenten jag behöver skriva i förrän på onsdag men har fått anteckningar som jag kan gå igenom och fundera på.
Sedan blir det nog jobb mer eller mindre varje dag fram till deadline i mitten av februari.
Underbart.
Jag älskar att jobba.
Nu är jag vansinnigt bra på att vara ledig, ät latare än de flesta jag någonsin har träffat i hela mitt liv, men jag föredrar det här: Innan lanseringen. Förarbetet. Planerna. Redigering.
Allt är öppet, allt kan hända.

Att lansera tycker jag fortfarande är lite läskigt. Vad ska folk tycka?
Och Säljer den? (det sista är tyvärr oerhört viktigt för att man ska kunna försörja sig. Jag önskar hett att det inte var viktigt.)
Man ska kamma sig. Visa upp sig. Vara social, vilket jag är über vet ni som har träffat mig, men jag slocknar som en stjärna efteråt.

Just slocknandet handlar nog mycket om att jag alltsom oftast är ensam nu för tiden. Det var ju annat när Jonathan och Linnéa bodde hemma. Eller när jag jobbade i ett öppet kontorslandskap.
Det enda jag saknar med att gå till ett kontor är att sätta på mig fina kläder varje morgon. På riktigt.
Fina naglar. Frisyrer och sånt ni vet. Vara lite piffig.
Se anständig ut.

Å andra sidan.
Jag skulle verkligen, verkligen, verkligen inte vilja byt ut min tillvaro mot någon annan.
Möjligtvis klä mig i annat än morgonrock ibland. That´s it. Och det är exakt det som lanseringen ger mig möjlighet till.
Det, och att träffa läsare.
Stjärnslockneriet är helt klart värt det.

måndag 16 januari 2017

Jag har fortfarande inte fått dokumentet från Teresa,

men det gör inget alls än så länge. Jag har klippt ut delar som jag jobbar med och får helt enkelt klippa in dem igen när jag är klar.
Utan att säga för mycket kan jag berätta att det är en historia på två plan. Dessa två ska funka ihop, men också separat.
Det är pyssligt och roligt och uppslukande.

Just nu väntar jag på att Jonathan ska höra av sig. Jag har lovat att skjutsa honom när han får tag på firman han ska hämta grejer hos. Förhoppningsvis är inte det mitt i eftermiddagstrafiken för köer är inte min grej när det inte behövs.

Ungefär så.
Måndag.
Helt okej dag, så här långt!




Måndag, och ysterheten vet inga gränser.

Om bara en liten stund börjar jag redigera men först måste jag förstås duscha och parfymera mig. Inget annat funkar.

Och så ska jag titta på min fina jordglob. Den som visar att vi alla är grannar, att vi är sammankopplade i långa kedjor. Sverige med Danmark med Tyskland med Frankrike osv söderut, österut och västerut. Där det inte finns direkt landkoppling har vi fixat broar, tunnlar, båtar och flyg.
Allt för att vi ska kunna mötas.
Vår fina jord.
Jag tycker att vi ska vara rädda om den och människorna som bor här.
Inte låta en del av världen svälta, en annan krossas sönder av sina egna, en tredje inte tillåta kärlek, en fjärde sitta på lokala fiket med en bakelse på tallriken och säga "vad är det som händer i vårt fina land", smask smask.

Alla borde skaffa en jordglob.
Den ger oanade perspektiv.







söndag 15 januari 2017

min bokspellista

har varit ett utmärkt sällskap.
Den rullar fortfarande. just nu med Elvis: You don´t have to say you love me.
I övrigt innehåller den godingar som:
The Girl / Hellberg
Stairway to heaven / Led Zeppelin
Tuesday Afternoon / Stonecake
Go your own way /Fleetwood Mac
You win again / Bee Gees
Someone else´s story / Chess in concert.
Sedan Lena Ph, Adele, Abba, Eagles plus Don Henley solo, Abba, Queen, Beyoncé blandat med klassiska hårdrocksballader och Agnetha Fältskog.

Ni fattar.

Den viktigaste för Sonja 3 var Moon river. Det är något vemodigt med den som tilltalar mig.
Här i Sex and the city, i det bästa avsnittet i hela den serien.

Då var det söndag och jag känner att det är helt nödvändigt att städa.

Jag funderar bra då. Hög musik, idag Laleh tror jag. Eller något blandbandsaktigt som jag satte ihop för skrivandet av Sonja3 men som jag aldrig använde eftersom jag inte kan skriva och lyssna på musik samtidigt.
Men städa och dansa lyssna går bra.

Möjligtvis ska jag också skiljas från balkongdekorationerna. Det är dags, men känns sorgligt på något sätt.
Egentligen är inte våren alls min säsong. Det blir lite för mycket ljus, för många åh, hurra och hejsansvejsan.
Jag är rätt nöjd när vi är framme vid juni, för då har jag hängt med. Vant mig vid både värme och ljus. Inte minst för att jag har varit borta en vecka med min mamma, som är en underbar start på sommaren.
Och sedan är mitt mående stabilt och fint fram till slutet av september då det exploderar i någon slags obeskrivligt lyckorus som håller sig kvar över nyår.

Om jag någonsin får möjlighet skulle det vara roligt att se något annat i januari till och med april. Åka iväg och skriva en bok. Kanske New York? Eller Australien (min väninna sa att det var 38 grader i Brisbane häromdagen). Jag är inte lika sugen på att resa runt som att placera rumpan på ett ställe ett tag.
Å andra sidan vill jag nog inte vara borta från mina ungar (jag har bara en egen men han har ju en sambo) så länge, om nu inte de också hittar ut i världen - som jag ju vet är i alla fall Jonathans mål.

Jaja.
Idag ska jag städa min tvåa i förorten.
Det funkar finfint det också, en januaridag som den här.
Jag älskar min lägenhet och kommer att göra det ännu mer när den här dagen är över!

lördag 14 januari 2017

Och på tal om Sonja3,

så gillar Teresa mina manliga karaktärer.
Men det brukar hon göra.
Kanske är det ovanligt med hyggliga män  i böcker?

Cynikern i mig tycker att de högst levande inte har anammat hygglighet som praxis.
Naturligtvis generaliserar jag rätt grovt, men har ändå en känsla av att gentlemannen är på väg ut och att denna stilige, generösa, varma och snälle man har ersatts av en Fjomp.

En fjomp är en manstyp som suger ut det han kan  - och sedan beter sig som ett arsle. Han tar, men ger i princip ingenting tillbaka. Inte ens när han har möjlighet.
Sådana återfinns både här och där, kan jag meddela. Ni har alldeles säkert träffat på honom.
Man behöver inte alls tänka politiker för att hitta Fjomparna.
De kan gå runt på stan i en vanlig sliten skinnjacka (som någon annan än han själv troligtvis har betalat för) och se ut som en alldeles vanlig man.

Men sedan är det kejsaren utan kläder och en naken liten fjomp som står där med ett belåtet grin utan att förstå att han är bortgjord, feg och inte har ett enda drag av en gentleman.
Men som den fästing har är, hittar fjompen förstås snart en ny värdperson att hugga tag i, och så fortsätter snurren. Nya kläder, nya middag, nya fjomperier.

Gud, vad jag måste skriva om det här människotypen någon gång. En läskig man som in min bok kanske kan möta en lika läskig kvinna.
Det vore riktigt roligt.
Råmodeller saknas ju inte.

Ni som skriver själva, har ni någon sådan karaktär som ni skulle kunna tänka er ha med i ett manus?









Min första veckas återgång till Friskis

är avklarad, och idag går jag på vecka 2 med ett corepass.
Just nu är tanken att fortsätta träna lördag, tisdag och torsdag och det kommer oftast att funka hoppas jag.

Det som återstår är att få lite rutin med mina sovtider och där måste jag helt klart blir strängare nu när jag börjar jobba mot ett mål som förlaget, och inte jag själv, har kommit med.
Men igår, i slutet av säsong två (och då hoppade jag över mycket som jag inte ville se igen) var det både spännande och fint och det gick inte att stänga av.
Så idag är jag trött (igen) men fattar i alla fall vad det beror på.

Tjingenling så länge!


fredag 13 januari 2017

Jag tar ledigt restan av denna underbara fredag,

när jag har fått finfinfinFIN respons på Sonja 3. Teresa är galet förtjust i tredje delen av Sonja och inget kan väl glädja en författare mer.
Wohoo.
Jag kan ha dansat ut från Bonnierhuset på Sveavägen.

Om jag försöker ställa mig utanför mig själv och betrakta det liv som jag har skapat mig själv de senaste åren, så är det rätt hissnande. Tänk att jag kan dansa ut från ett FÖRLAG som ska ge ut min bok. Min sjunde.
Well.
Tillbaka i min morgonrock och vardag, kan jag konstatera att från och med måndag, när jag får tillbaka det digitala manuset med kommentarer, har jag fram till 15 februari på mig att redigera.
99% av jobbet är ju inte mascara och dans på Sveavägen men det är exakt så som jag vill ha det.
Vara anonym men sälja böcker.
Hurra för den kombon.

Nu tror jag att jag ska lägga mig i min säng. Se ett avsnitt eller två av The Newsroom som jag helt glömt fanns på HBO. Sedan sova en timma eftersom mina ögon är sååå trötta.
Jag tar med mig en kopp kaffe som jag just bryggt efter att ha ätit mig proppmätt på Korv Stroganoff. Det är sällan jag är så himla hungrig som jag var nu, så det var helt nödvändigt att äta innan jag gjorde något annat.

Vad säger man.
Jag tycker fredagen den 13:e är jättefin så här långt.

Jag har sovit lite krackigt i natt,

precis som jag brukar göra när jag ska få feedback på ett manus. Det är nu fjärde gången med Teresa som förläggare och jag är inte alls nervös för hon vet hur jag vill få det serverat, och jag vet hur hon serverar.
Jag är bara YSTER.
Det är hela saken.

Få saker är så givande som att redigera. Även om processen ibland är svår (vilket den kan vara om en karaktär kanske ska bort, eller få större utrymme som i ett eget perspektiv till exempel) så är det fantastiskt hur mycket bättre det blir.
Vi ska också prata titel (tror jag) och omslag (där vi redan har vissa idéer) och det finns inget i det här som jag inte lägger mig i. På gott och ont. Jag har verkligen inte alltid rätt (men det har jag förhoppningsvis lärt mig något av.)

Med det nya manuset, kallat nian kanske?, så går det långsamt framåt. Jag har skrivit en tiondel, men behöver lika mycket till för att veta om det blir något alls av det eller om jag ska provskriva något annat.
Förhoppningsvis ska jag kunna ägna mig åt både redigering och produktion samtidigt. Det brukar kunna funka, lite beroende på tajmings som vi också ska prata om idag, såklart.

Jag älskar tajmings och är inte en huxfluxförfattare (det kanske inte ens finns några, förresten.) Inget sker i alla fall på volley här utan jag vill ha stegen mot målet klara och sen ska ALLA har samma fokus och gå i mitt rätt snabba tempo (funkar ibland, ibland inte.)

Ungefär så.

Idag ska jag sminka mig för allas trevnad.
Håll en tumme för att mitt öga också tycker att det är en bra idé.
Wohoo.
Fredag.
Än så länge en finfin dag.






torsdag 12 januari 2017

I dagens nätupplaga av Expressen:

JUST NU: Fullt utvecklad brand i lägenhet

Publicerad 
En fullt utvecklad brand rasar i en lägenhet.
Röken har spridits till andra lägenheter.
Polis, räddningstjänst samt ambulans har skickas till platsen.
Det är oklart om människor kommer behöva evakueras.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Visst undrar man var den här lägenheten är någonstans? Det är i ett område som Kvällspressen täcker, men var?
Ibland blir de snabba uppdateringarna tokiga. 

Dagen började med brunt vatten ur kranen, som jag kokade eftersom KAFFE är helt nödvändigt. Sedan tränade jag (wohho, bra jobbat Åsa), konstaterat att det nu ligger en säck (?) med pizzakartonger i trapphuset på mitt våningsplan (så mycket för min lapp ...) och att hissen inte funkar så bra. 
Frågan nu är om jag ska ringa och anmäla eländet (vattnet är okej nu) eller överlåta det till någon annan.

Kanhända att jag överlåter.

Jag har viktigare saker att ägna mig åt, som mitt manus som har fått stå lite åt sidan i några dagar känns det som.
I morgon blir det inget, för då ska jag träffa min förläggare, och i helgen tänker jag gå igång med redigering och då får det vila ännu längre. 
Alltså är det viktigt vad jag gör idag.
Jag har samma mål som igår, att lägga det första kapitlet längre bak.
Det ställer till alltihop, men så måste det bli om det ska bli bra!

Wohoo, nu kör vi!