fredag 30 september 2016

Lite sen start idag,

men sedan gick det finfint att jobba.
Jag kan ha passerat en trög puckel.
Hoppas det.

Nu är jag trött för idag och när jag summerar på söndag skulle jag tro att jag ligger femtusen efter mitt mål, men jag VET att det är trögt fram till mitten av boken när den dramatiska kurvan nått sin topp, sedan rinner det oftast på i andra hälften.
Roligt är det i alla fall, även om jag har tappat fart ett par dagar när jag mest gått runt och mumlat för mig själv.
Hurra.

Nu tar vi fredag.
Det betyder tidig middag och ikväll mina (suzilus) goda kesoplättar med bär på toppen.
Jag har just skrivit om lösgodis och blev sååå sugen på det och kesoplättarna är nästan godis men utan socker.

Åsas favvisar som hon väljer bort.


Två ägg.
En stor slev keso.
Typ halv deciliter mandelmjöl.
Kardemumma. Vispa med handvisp tills det har blandat sig.
Stek i smör på medelvärme. Vänd när de har stelnat ordentligt.

Jag toppar med frysta, värmda bär. Ibland med en tesked grädde på dem (det räcker.)
Snorgott!
ps. Det är också jättegott med saffran istället för kardemumma.









Jag fastnade på tvåan igår kväll.

Först visades en dokumentär om en ung flicka som ville bli politiker och därefter visade Rapport bilder från Aleppo i Syrien.
Konstrasterna i dessa två program var enorma. Å enda sidan presenterade ett ungdomsparti sin agenda; nationalism.
I de andra programmetsågs lemlästade och döda barn i rasmassorna efter ännu en bomb. En flicka grävdes fram och hon var i en annan värld. En syrisk frivilligorganisation kallad Vita hjälmarna, grävde efter överlevande. De hade två ambulanser, de andra två var sönderbombade. Vita hjälmarna utsatte sig för enorma risker men fortsatte ändå sitt arbete.
En svensk sjuksköterska hade varit där som volontär och berättade hemska historier.

En grupp som inte känner empati annat än med hundar, katter och andra svenskar, och en som har ett vidgat humanistiskt synsätt.
Det är en sådan dramatisk skillnad på dessa två.
Och vi kan aldrig enas med mer än att någon faktiskt känner tänker om.

Det skrämmer mig.

Det har sagts så länge att de som röstar på nationalismen är unga stackare som varken har jobb eller framtidstro.
Jag tror inte ett dugg på det.
Jag har vänner - från breda kretsar - som alltid har visat ett litet förakt för människor från andra länder. I alla år.
Och när jag jobbade som dörrvakt i slutet av 80-talet skulle vi inte släppa in för många invandrare (helst ingen alls som inte kom hit som bebis och pratade perfekt svenska) för då ville inte andra gäster komma, sas det.
Det struntade jag förstås fullkomligt i och det fick jag en hel del skit för.

Det här är som sagt inget nytt fenomen. Det har legat ett människoförakt och pyrt hos väldigt väldigt många, väldigt väldigt länge.
Förr var det inte okej att säga högt, man viskade sitt förakt, det gör man inte längre.

Så hur löser vi det, mina vänner och jag?
Vi pratar helt enkelt inte om det, det går inte, har aldrig gjort. Jag älskar dem, men åsikterna, de jag tycker är främlingsfientliga, måste de hålla för sig själva.
Det är från min sida ett villkor om vi ska kunna vara vänner.

Men hur löser man Syrien?
Hur stoppar man den humanitära katastrofen som utspelas på en sinnessjuk politisk arena?
Och hur kan jag hjälpa till?

Det är otroligt skönt att slippa bry sig, jag slår gärna över till Gilmore girls och låter bli att tänka på världselände, men det jagar mig.
Jag har också fördomar. Tankar som dyker upp. Så gör vi inte här, när några barn klättrar på min bil på parkeringen.
Men jag är medveten om dem, kan tänka om. Och det landar till sist i något helt annat än det startade med.
Ps. Och det är helt okej att bli förbannad när någon klättrar på bilen.

Nu ska jag rädda grejer på balkongen, jobba och sedan promenera till Lidl och handla.
Vilken tur jag har, eller hur?





torsdag 29 september 2016

Min nacke blev inte bättre häromdagen,

men jag har en ny tid inbokad den 10:e. Lite långt, men det fanns inget innan det.
Hon rekommenderade is framför värme, så jag tänkte köra med en omgång nu innan jag kickar igång nästa kapitel av åttan.

Idag har jag fortsatt rensa, tänka och skriva och är mycket nöjdare än jag trodde. Det känns toppen inför fortsättningen.
Hurra.

Med isen verkar ska jag gulla med min supertrötta katt som just kom från sovrummet till soffan.  Det kan vara vädret som gör honom extra djupsovande. Vi låg i sängen ett tag och han märkte inte ens att jag gick upp och lämnade honom där att sova vidare.
Det händer aldrig nästan.

Det var väl det.
Vi hörs!


Jag hade tänkt rekommendera en film idag,

men det kan jag inte eftersom det bara sänds skitprogram just nu.
Istället kommer jag att fortsätta se Gilmore Girls (2000-2007) när jag har jobbat klart.

Jag kommer ihåg jättemycket från handlingen (jag såg den när den sändes på tv), men det spelar ingen som helst roll. Det är en underbar serie; varm, rolig, rapp och totalt befriad från elände annat än i lite småkonflikter här och där.
Jag tror på varenda karaktär, trots att många är knasbollar, och den lilla staden Stars Hollow är lika ljuvlig som påhittad.

På bilden ser ni huvudkaraktärerna, flickorna Gilmore. Mamma Lorelai och hennes sexton år yngre dotter Rory.



Det kommer en miniserie som uppföljare med alla de gamla karaktärerna (till och med den väl alltid väldigt upptagna Melissa McCarthney är med), men om den kommer hit eller inte är ju en annan fråga.
Hoppas hoppas.

Nu har jag ställt in träningen och då måste det banne mig gå bra att jobba.
Idag är jag utvilad, inte ett pip från Misse varken i går kväll (han brukar alltid komma till min säng ett par timmar) eller i natt (innan jag somnade gick jag upp och kollade så att han fortfarande levde.)
Alltså har jag inte en enda ursäkt.

Nu kör vi!


onsdag 28 september 2016

Haha. 30 tusen till på söndag är ett skämt.

Det hinner jag aldrig.
Men jag ska läsa klart i morgon bitti och sedan jobba på. Förhoppningsvis sover jag (Misse) bättre i natt. Träningen får stryka på foten i morgon men så måste det bli ibland.
Jag sov inget på eftermiddagen som jag hade tänkt, lägger mig bustidigt istället. Känns som en bra plan.

På Snapchat och twitter ser jag hur Jonathan jobbar till fyra halv fem och sedan är uppe vid elva igen. Det är alldeles för få timmar, och jag fattar inte hur han orkar.
I längden presterar man sämre, så är det ju vare sig man är ung eller inte.

Nu ska jag laga mat. Smörstekta vaxbönor primärt. Lite kyckling. Kall senapssås. Några små tomater. Kanske champinjoner.
Gud vad gott.

Vi hörs i morgon. Tjohej.



Han är tagen till nåder pga sin höga ålder.

Man kan inte vara arg särskilt länge på någon som väl i runda slängar är 90 år.
Nu har vi båda käkat och jag tänker återgå till sovrummet efter att ha läst början på åttan som jag var osäker på.
Men det visade sig vara riktigt bra, tjollahopp.
Resten ska jag läsa när jag vaknar igen.

(OBS! Jag vet mitt tips är att man inte ska gå tillbaka, men det gäller förstås inte alltid. Början MÅSTE sitta och känns det som om den inte gör det så är det bara att gå tillbaka och kolla, alternativt redigera. Det är slutresultatet som räknas, inte tekniken.)

Katt säljes.

Kommer med kisslåda (en extrapåse sand), sju leksaker och en djävulsk röst.
Jag kan också slänga in ett par borstar som funkar något sånär i den toviga pälsen.

Kom och hämta. Är hemma (både han och jag), svintrött (jag), hela dagen.



tisdag 27 september 2016

PS,

vill ju inte undanhålla den begåvade Katarina Bivald för er. Har ni inte läst henne än (det har halva Amerika och resten av världen), så skynda in här och kolla på erbjudandet. Jag skulle tro att det är först till kvarn som gäller!




Knäckt och donat med

sitter jag nu återigen i soffan i morgonrock. Jag har en ispåse (en som jag använde frekvent när jag hade som värst ont i min frozen shoulder) liggande på halsen och ett stort glas vatten bredvid mig.
Allt enligt order från den superbraiga kiropraktorn; en kvinna  - älskar kvinnor och vill helst undvika män som behandlare - som knäckte mig på fyra ställen. Två i nacken och två i ryggen och så hittade hon en jäkligt öm muskel långt ned i ryggen.
Knäck säger det. Lite coolt att det där funkar ändå.

Hela högersidan var spänd, vilket väl delvis beror på att vänster var rätt oanvänd ett tag men jag har haft lite ryggproblem långt innan det.
Har dock inte känt ett dugg av det sedan jag började träna.
Heja träning!

Det var det. När jag har isat klart ska jag jobba ett tag.
Tjohej på det.




Jag hoppas att jag kan jobba efter tolv idag,

det måste vara en målsättning att i alla fall skriva något efter den tiden. 1000 små fina ord och jag är nöjd.
Innan det ska jag träna och sedan gå direkt till kiropraktorn som ligger i princip vägg i vägg med gymmet. Det är säkert bara bra att jag är uppvärmd, eller vad tror ni?

Innan det ska jag duscha (ja, alltid innan träning) och se Anna Fredriksson som ska sitta i tv4-soffan.
Det här är hennes nya bok och jag tror att den är precis lika bra som hennes andra!


Jag träffade Anna och Susanna Dilber 2012 när jag släppte Sonja sista vilja, och vi fann varandra över en frukost i Tylösand.
Kul att vi landade på samma förlag efter det.

måndag 26 september 2016

Igår hade jag den trögaste skrivdagen hittills i bok åtta.

Det bara inte ville sig.

Till sist kom jag på vad som var fel, strök en himla massa jag skrev dagen innan, släppte in en karaktär som fick ge en styrning åt ett annat håll och då plötsligt släppte det.
Idag har jag putsat rester och kommit en bit till på väg.
Nästa mål är 30 000 på söndag. Det är ungefär en tredjedel av en Åsabok, och så även av den här skulle jag tro.
Hur jag än bär mig åt så är det mellan 90 och 100 det landar. 98 typ i Gloria och 95 i Nikki (som inte är slutredigerad än.)

Nu ska jag hämta tvätt, äta (är SÅ himla hungrig) och sedan ska jag avsluta dagens arbete.
En fin måndag i förorten.

I morgon ska jag till kiropraktorn

med nacken som fortfarande inte är helt bra. Det svänger lite fram och tillbaka kan man väl säga. Nåväl, i morgon halv tolv och det ser jag fram emot.
Har aldrig varit hos en kiropraktor tidigare, däremot hos naprapat (den senaste jag vara hos gjorde mig så illa med massagen och var såpass oinkännande att jag aldrig mer går tillbaka dit.)

Idag ska jag i alla fall jobba. Har pratat bort morgontimmen, men nu har jag ätit frukost (ägg och avokado, olivolja och örtsalt = lchf), hällt upp dagens tredje kopp kaffe. Himlen mörknar och herrejösses vad jag längtar efter en riktigt höststorm. Hoppas det kommer en snart!
Eller för resten. Vänta tills balkongsäsongen är över.
Så här ser det fortfarande ut hos mig. Bilden tog jag i morse.






söndag 25 september 2016

För att kunna producera något alls idag,

var jag tvungen att ta bort det jag skrev senast, då först lossnade det.
Målet var 2000 ord och det nådde jag, men tack vare att jag tog bort en hel del nådde jag inte riktigt fram till 20 0000.
19 150.

Jaja, nu är det i alla fall serverat till i morgon.

Nu är det jag och Jojo Moyes en stund.

Inga bilder idag heller.

Telefonen ligger på laddning och jag ska börja jobba, därför bara ett snabbt hejhej från förorten.

Mot 20 000.
Wohoo.



lördag 24 september 2016

Mina damer och herrar, jag är LEDIG

idag.
Ska träna nu klockan tio, sedan dra dammsugaren över golven och resten av dagen läsa Jojo Moyes nya, som inte är ny utan från 2009 men översatt först nu.

När man bli så stor kan man sälja sin backlist (alltså det man har gjort tidigare) och det är ju grymt bra.

Igår ringde Maria (min agent) från bokmässan och sa att Tyskland vill köpa min åtta (Hurra), alltså den jag skriver på just nu.
Gloria kommer i vår där (till och med i ljudbok den här gången, hurra för det med),  och Nikki - som de också har köpt - tror jag att de flyttar till 2019 för att få in åttan 2018.

Vi gör samma sak här och stuvar om.

Flyttar min fina Nikki (sjuan) till 2018 och släpper åttan nästa år.
Rörigt?
Inte alls.
Det är strategiskt riktigt och därför gör vi den rockaden.

Det blev bara lite mer bråttom att skriva klart bok åtta.
Nästan så att jag har en förlagsdeadlline, minsann.
Det är inte så ofta jag har det. Jag får det för att jag ber om det, inte för att det behövs egentligen eftersom jag ligger så långt före.

När åttan är klar är också böckerna till och med 2018 det.
Redingering återstår förstås, men den är aldrig gigantisk för min del.

Vad jag ska göra då har jag inte en aning om.
Jag skulle gärna ha två utgivningar på ett år, men det vet jag inte om förlaget mäktar med. Och kanske inte jag heller i längden.
Jag vill ändå skriva bok nio under våren. Om/när den i så fall kommer ut får vi väl se.
Bok tio har jag i så all tänkt bli en uppföljare, men vi får väl se om nian funkar som jag vill först.

I morgon är jag på det igen med åttan och då ska jag passera 20-strecket.
Målet är 10 tusen per vecka, och två veckor efter start håller jag det perfekt.
Jag vill dock öka takten och målsättningen, men då måste jag få bukt med träningsdagarna först.
Det är så himla viktigt för mig, och även om åttan är prio ett just nu måste helst båda funka.

Så. Nu mot Friskis och corepasset som jag tycker är så bra.
Hurra!