Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman. De slitsamma åren. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum.

Hösten 2018

Aug 4:e Feelgoodfestival Mariefred

Sept 1:a Skiljebo

Okt 6:e Skärhamns bibliotek

Nov 22:a Fristad bibliotek


lördag 16 juni 2018

Att komma in i det här landet tar tiiiid.

En och en halv timma den här gången. Då blev jag flyttad från kö ett (som var enorm), till kö 2 som inte rörde sig alls, till en tredje för oss som hade haft samma Esta (ett slags visa) förra besöket. Den sista kön hade jag gärna blivit tipsad om direkt, så nu gör jag det här:
Har ni varit i USA redan och har en giltig ESTA (man måste ansöka om en ny efter två år), så finns det automater där man kan få sina fingeravtryck kollade, bli fotad och kontrollerad mot föregående gång. Automaten spottar ut en papper som man sedan ska visa fram för en kontrollant (polis tror jag). Den kön, till den polisen, går FORT.

Där har ni det.
Bråttom får man inte ha.
Man måste genom den här kontrollen och hämta sitt bagage även om man ska vidare med ett annat flyg och flera i köerna var desperata för att de missade sina anslutningar.
Men samma regler gäller alla.
Så ska man vidare är det bra att ha några timmar på sig, det skiljer sig inte om man åker till Newark eller JFK. Jag har testat båda.
Jag checkade in på hotellet tre och en halv timma efter att jag landat. Köerna till stan från New Jersey var enorma (jag tog taxi).

Idag ska jag byta hotell till det jag bodde på förra året och som jag älskade.
Att jag inte bokade det direkt berodde på att priserna var så höga då.
Nu är de dumpade och jag får två nätter till priset av en och det är det värt. Jag får väl låta bli att köpa en handväska helt enkelt.

Till frukost idag åt jag Kanelbagels med Philadelphiaost. Och en stor kaffe. Jag köpte med mig ute och tog med till rummet.
Frukost på hotellet kostade 44 dollar. Sedan vill de ha dricks på det.
Hutlöst eftersom de inte ens har det jag gillar.
Nästa hotell har ALLT.
Så värd frukost även om den också är dyr (men inte jämfört med den här).

Mitt enda problem just nu är blåsorna på fötterna. Jag har köpt blåsplåster men det hjälper ju inte egentligen eftersom jag måste gå på blåsorna.
Jävla skit att jag struntade i strumpor i förrgår när jag kom hit och tog en jättepromenad.

Jaja. Jag har inget att välja på, det är bara att gå. Bättre skor kan jag inte ha.


Tjohej från New York.

fredag 15 juni 2018

Huset börjar långt där nere







Än har de inte byggt klart.
Och jag har tagit bilderna från 40e våningen. Helt galet.
Nu frukost.
ÄNTLIGEN.
Klockan är 06.20 här.


onsdag 13 juni 2018

Storytelfrukost med den här fina bönan, Anna Fredriksson



Nu är jag hemma, packar, har tvättat av sminket, lunchen står i ugnen och om tre timmar ska jag spela in en podd i en studio på Söder.

Fullt ställ idag alltså.
I morgon åker jag rätt tidigt till Arlanda, även om flyget inte får förrän mitt på dagen. Men USA betyder vara där i Mycket god tid.

Igår fick jag feedback på Ungdomsromanen, och dagen innan på kortromanen. Till NY tar jag bara med mig Flanagans. Innan jag ens tittar åt de andra ska den skrivas klart. Det ska bli mig ett sant nöje, även om jag gör research nu mer än skriver.

Tjohoo.
Vi hörs från New York!


måndag 11 juni 2018

Jag läser tyska recensioner och smackar förtjust

när någon säger något fint.
De gör de flesta, måste jag erkänna, för jag har aldrig någonsin sett en rejäl sågning i Tyskland. I så fall är den väl motiverad.
I Sverige skriver man på vissa sidor "jävla skit" och inget mer.
Det kanske händer på Tyska sidor också, men jag har inte sett det där än i alla fall.

Annars idag mest möte.
Jag ska träffa Bonnier Bookery för första gången. Vi har hittills avhandlat allt per telefon. Utgivningen av min kortroman är i november och idag ska jag få feedback inför redigering.
Det här är ju det konstigaste jag har skrivit så det ska bli väldigt intressant. Omslag och inläsare är i alla fall klara, återkommer när jag får berätta vilka det är och visa omslaget.

Det var det.
Mascaran och parfymen är på. Idag ska jag ta Fårdan till stan. Jag umgås så lite jag behöver med folk på tunnelbanan just nu innan jag ska åka till NY (på torsdag. Jag är by the way galet yster !)




söndag 10 juni 2018

Jag kommer inte att hinna till 50´innan jag åker.

Jag landande ju lite i redigering och har fortsatt med det, och har en liten bit kvar innan jag är framme vid att fortsätta skriva. Så just nu ligger jag 4 dagar efter plan skulle jag säga, för på måndag-onsdag är jag i stan på möten och diverse och kommer inte att hinna jobba.
Jaja.
Jag tar igen det.
Tycker bara inte om att missa mina egna deadlines.

Nu ska jag i alla fall klara av gå igenom det som återstår  har jag tänkt, innan jag sticker iväg och lägger mig i solen någonstans.
Efter att ha varit sjuk har jag blivit likblek igen och mina två veckor på Cypern – där jag ju var sjuk en av dem – känns långt borta.
Har jag råd åker jag igen i sommar. Kanske en restresa någonstans där jag kan skriva och ta igen att jag inte badade första de första dagarna på Cypern.
Vi får väl se.

Min målsättning resten av sommaren är att skriva klart Flanagans till sista juli.
Redigera Långnovell och Ungdomsroman i augusti och september.

Typ så.
Hoppas att ni har en fin helg!




lördag 9 juni 2018

Degdragen förkylning det här,

men under de kommande dagarna hoppas jag att jag ska slippa snyta mig och låta som om jag är helt täppt.
Jag ska ju för bövelen åka till AMERIKA.

Jag ska bo i ett rum with a view.
Precis vid Central park. Högt upp. Någonstans mellan våning 33 och 50. Att ha en utsikt är ju så himla viktigt i den där staden, tycker jag. Det är liksom halva upplevelsen.
När jag åkte på min operaresa (inför Gloria) bodde jag inte så högt, men likväl såg jag över takåsar och var supernöjd. Då åkte jag inte ensam. Men när jag är solokvist har jag lite högre krav på boendet.
Allra helst hade jag velat åka tillbaka till hotellet jag bodde på förra året, men just när jag bokade var det för dyrt och jag tordes inte ha is i magen.

Förra året bokade jag resan sent.
Två dagar innan Misse skulle åka till katthimlen.
Idag är det ett år sedan den där förfärliga dagen. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv varit så ledsen. Jag var förtvivlad.
Men samtidigt kändes det viktigt att få låta sorgen vara så stor och jag lät den ta den plats den behövde.
En vecka senare gick jag på gatorna i NY och var ledsen och det var exakt som det skulle vara.
Det nya livet presenterade sig direkt, samtidigt som jag kunde sörja min bästis. Det var fint på väldigt många sätt.
En stark resa, eftersom den ju handlade om min nya Sonjabok och hennes sista färd.

Misse finns med i nya boken Ett oväntat besök. Där samsas han med både hundar och hästar.
På tisdag kommer den i ljudbok. (Och Sonjas andra chans kommer samma dag i pocket.)

Det här är kanske min finaste bild av prinsen.
Jag känner fortfarande hur hans päls känns mot min hand.








fredag 8 juni 2018

Min blogg för en tynande tillvaro.

Ändå håller jag ett krampaktigt tag om det som är min dagbok. Det enda stället där jag är mer öppen än på mina andra sociala medier.

Jag tänker överge FB.
Har aldrig hittat hem där, förutom med min författarsida, och den personliga sidan – som jag tänker skippa att vara på alls – är jag helt enkelt inte intresserad av.  Jag tror inte att jag kan lägga ned den privata och sedan bara behålla författarsidan? Man kanske kan inaktivera den? Jaja, jag struntar bara i den så länge.

Så. Trots många "vänner", skippar jag FB till förmån för Bloggen där jag har ytterst få följare.
Det gör inget alls. Den har alltid varit liten och i relativt privat och jag gillar det.
Skulle jag vilja växa den behöver jag nog ta in hjälp och det är jag exakt noll intresserad av, i alla fall just nu.

Det var det.
Nu ska jag läsa kommentarer på ungdomsmanuset från min förläggare.
Iiiiiiii.



torsdag 7 juni 2018

Jag känner mig rastlös,

kanske inte just nu när jag har varit sjuk, men ni fattar.
Jag har funderat på vad det är symptom på, och jag tror att det handlar om att jag tidigare – fram till för ett år sedan – hade något hemma. Något levande, som väntade och som behövdes tas hand om.
Det här nya livet har inte riktigt satt sig än. Möjligheterna är så många att jag vrider på huvudet konstant och sitter inte särskilt lugnt i båten.

Det kan också bero på att jag inte riktigt trivs här.
Först och främst är lägenheten är för dyr. Inte för ögonblicket, men jag oroar mig för framtiden.
Och så saknar jag andra delen av stan, den där jag bodde i 25 år. Farsta, Hökarängen eller något annat jag känner till.

Så jag kommer nog att börja söka lite mer aktivt snart. När USA-resan är över. Jag är kallad till 2 visningar via interna byteskön redan nu, men kan inte gå.
Jag tänker ändå tacka ja, för hyrorna är väldigt mycket lägre (och lägenheterna större) och även om det inte är så modernt så är jag en hemmafixare av rang.
Inte för att jag tror att jag får någon av dem, min plats är 30 typ, men det kan vara bra att kolla var man landar till sist.
Till den här låg jag på plats 23.

Ungefär så.


Jag blir förvirrad av de här röda dagarna.

Det känns som helg idag, eller hur? Men det är det inte, om jag har förstått det rätt. Det är en alldeles vanlig torsdag. Eller? Korrigera mig gärna om jag har fel!

Den här dagen börjar i alla fall feberfritt och det ska bli mig ett stort nöje att ARBETA idag.
Jag ska inte dra igång några grejer alls, inte gå ut inte träffa folk, ingenting som kan störa tillfrisknandet.
BARA JOBBA!
Vilken ynnest!

Men först ska jag göra mig ren och smörja in min extremt torra stackars hud.
Och göra en hårinpackning.
Egentligen skulle jag vilja till frissan men törs inte än. Vi får se om det hinns med innan jag reser igen om en vecka.

Det var det.
På det igen.
Hurra!



onsdag 6 juni 2018

Skrivprocess.

Det finns förstås lika många som det finns författare, och jag skulle passa mig för att rekommendera det ena eller det andra, för det beror förstås på vem man är och var ens begåvning ligger.
Jag har en kollega, Caroline, som stirrar på mig när jag berättar hur jag gör. "Det där går inte", säger hon som behöver något helt annat än jag.

Jag kom att tänka på det här jag läste ett inlägg hos Elisabet Nielsen och hennes Romanceportal.

Så om jag har någon begåvning (det kan naturligtvis också vara inbillning), så ligger den i att berätta något. Jag har lätt för att hitta till dramaturgin, det som man också kallar en dramatisk kurva. Utan att jag behöver tänka alls, faktiskt.

Just nu sitter jag med Flanagans och inbillar mig ju att jag kanske har skrivit något som är tråkigt, så idag har jag gått tillbaka och tittat men med några korrigeringar så är jag på den banan jag vill vara.
Jag vill att den här boken ska ha lite mer av drama i sig och jag hoppas att jag kan säga att jag har lyckats när jag sätter punkt.
Drama betyder egentligen fler och större konflikter. Inte sådana som borde klaras av med ett samtal mellan parterna, det blir för simpelt. Jag vill göra det svårare för mig än så.
Jag säger inte att jag kommer att klara det, men det är ditåt jag strävar.

Den här gången "tvingades" jag att skriva ett trebokssynopsis för att förlaget skulle kunna skriva kontrakt på det som måste betraktas som något nytt från mig.
Jag har lämnat mina 50-åringar ett tag, ska skriva en helt ny trilogi och förlaget ville förstås veta vad den skulle handla om.

Well.
Jag visste var vi befann oss, jag visste också vem som var huvudkaraktär i första boken, jag visste tonen och slutet som är ingången till nästa bok.
Men jag hade inga konflikter. De fick jag slänga ihop (läs ljuga ihop) i synopsis, för sådana växer ju fram för mig när jag lägger till karaktärer.

Jag har aldrig någonsin haft mer än en karaktär när jag börjar och det är så jag har skrivit snart tio böcker.
Men huvudkonflikten kommer till mig fort (utan att jag har en aning om den innan jag börjar skriva, kanske det som är den största skillnaden mellan mig och många andra författare), och där har ni dramaturgin då, för läsaren vill ju snabbt känna vad boken handlar om. Sedan ändrar konflikterna karaktär, kan bli fler, under resans gång, men huvudkonflikten löser sig aldrig förrän mot slutet (om det inte är finlitteratur. Där ältas samma sak på sidan ett som på den sista).
Som i vilken deckare som helst.

Det betyder att trots min egen variant av hur man skriver en bok, så vet jag efter den första skrivna sidan vad boken ska handla om.
Ni kan öppna vilken bok av mig som helst så ser ni det.

Mycket av redigeringsarbete för andra handlar om att stryka, stryka, stryka. Man förklarar för mycket, berättar om sådant som inte driver storyn vidare, gör utvikningar som är helt onödiga hur vackert beskrivet det än är. Många dras med upprepningar eftersom de vill förklara massor och de då är lätt hänt att man återigen berättar samma sak.

Jag behöver lägga till, aldrig stryka. Och det är ett pyssel i sig när texten är så tajt som min.
Men. Jag gör mitt bästa för att fylla den så mycket jag bara kan, utan ett redaktörsöga. Och jag tror att jag blir bättre för varje bok, men det kan vara bara jag som märker det. Å andra sidan är det allt jag behöver.

Så påpekanden jag har att förvänta den här gången är på
Tempus i tillbakablickar: jag går gärna in med pluskvamperfekt (hade) men i själva stycket använder jag gärna imperfekt. Det bli färre haden då. Min redaktör Lena som jag ska ha nu är inte ett dugg förtjust i det. (Min gamla hade inga problem med det, det är tycke och smak även i detta).
Ordföljd: Jag slänger tydligen om orden i meningarna och det kan jag faktiskt inte göra annorlunda för jag tycker att det låter rätt (för mig). Om det är dålig kunskap från min sida eller dialektalt låter jag vara osagt. Ändra måste jag ändå göra.
Konsekvent. Uppför eller upp för. Jag får inte använda båda sätten. Timma eller timme. Massor med sånt (eller sådant).

Aldrig påpekanden.
Japp, på mina dialoger. 
Däremot kan jag få påminnelser om att lägga in grejer i dem. Som att de som pratar kanske förflyttar sig så att vi får lite action samtidigt.

Jag skriver ju fortfarande bara för mig själv och för den första genomläsningen  – som jag förstör lite av nu när jag går tillbaka, men så är det ibland när jag har varit från manuset ett par dagar som nu.
Idag har jag i alla fall kunnat jobba, hurra.
Jag håller mina egna tummar för att det håller i sig och att jag är i ännu bättre form i morgon.
Jag måste nå 50´ senast på söndag.

Hoppas att ni får en fin nationaldag.
Och om du skriver: det sättet du använder som det blir ett komplett manus av är det enda rätta!




Jag är uppe utan längtan efter att lägga mig igen.

Galet skönt att det i alla fall just nu (pepparpepparpeppar) känns som om det går åt rätt håll.
Jag äter från och med igår gröna piller jag köpte på Cypern mot hostan, men använde till sist de mamma hade med sig. Igår läste jag mer om de gröna och de verkar mest innehålla timjan och jag kör med dem tills hostan är över om det är så att de funkar.
Hoppas hoppas.

Igår när jag lagt mig kom jag på en manusgrej och rusade upp, öppnade manuset och gjorde en anteckning på förstasidan så att jag skulle komma ihåg vad jag hade tänkt.
Idag ska jag jobba med det hade jag tänkt, för det känns verkligen som jag kan jobba en stund idag. (pepparpepparpeppar) Hurra!

Det var väl det.
Igår slog det mig att det väl är helgdag idag, eller?
Jag har ingen som helst koll, men det är ju nationaldag och det är väl en röd dag? 

Jaja.
Jag är ensam här resten av veckan och ska bara ta hand om mig och bli frisk. Hela nästa är fylld av möten och resor.
Heja Sverige och grattis på dagen!

tisdag 5 juni 2018

Sedan första april

har jag alltså haft en influensa och två förkylningar.
Innan det var jag förkyld i september -17 och hade influensan i dec -16.
Blogg är ju en underbar dagbok!

Just nu är jag rädd för att åka på alla möten jag har nästa vecka (måndag tisdag och onsdag som det ser ut just nu).
Kanske ska ta taxi (eller Fårdan) istället för tunnelbana?
Jag måste ju vara frisk på torsdag när jag åker till USA för just nu känns det som jag är en dammsugare när det gäller bakterier.

Jaha.
Det var det.
Inget jobb än så länge.
Men det är jag som har bråttom, inte förlaget, men det är för att
1. det blir bäst när jag hetsskriver och är helt inne i manusetdygnet runt som jag är just nu.
2. jag har böcker att redigera i sommar (höstlångnovell för Bonnier bookery och Ungdomsromanen för Bonnier Carlsen)
3. Jag får pengar när jag levererar manus.

Men just nu känns det som om det jag har skrivit hittills är tråååkigt. Gäspigt på något sätt. Det behöver jag dock inte tänka på just nu för jag tror egentligen  inte att jag är tråkigare nu än tidigare. Det är bara en känsla jag har (hoppas jag). Det visar sig när jag har skrivit klart och börjar redigera.

Vissa passager passar inte mig lika bra som det passar läsaren, så är det ju. Utvikningar är inte min grej, men jag gör dem ändå för att boken blir bättre. Just det är en balansgång, tycker jag.
En snärtig dialog är ju roligast att skriva. Miljöbeskrivningar ofantligt långtråkiga.
Men ni vill ha blåblommiga koppar och det ska ni få!

Typ så.
Vi hörs!


Det blir lite upp och ned när man är sjuk.

Igår sov jag otroligt mycket första delen av dagen, vilket förstås påverkade nattsömnen så att jag vaknade klockan två i morse. Sedan fyra och då gick jag upp och åt frukost. Nä, förresten, jag åt den i sängen.
Sedan somnade jag om tills klockan ringde kvart i sju eftersom mathem ska komma med sin leverans mellan sju och nio.
Jag vill gärna somna igen nu, men det går inte för de kommer först vid 8 fick jag just veta.
Jag får väl kolla Downton som jag gjorde i natt. Jag har min dvd-spelare i sovrummet eftersom det inte finns någon scartkontakt i den stora tv:n och det är där jag tänker ligga tills mathem kommer.

Igår skrev jag kanske en halv sida. Jag hoppas så att jag är bättre idag så att jag kan jobba senare.
När jag har sovit igen ...

Det är i alla fall svalt idag, alltid något!

måndag 4 juni 2018

Jag väntar på att svettas klart,

sedan ska jag duscha tvätta håret och byta lakan.
Inte för att jag mår bättre idag, utan för att jag tror att det kommer att kännas bättre. Ren, liksom. Man blir helt ärlig lite äcklig av allt snor.

Och så ska jag beställa hem mat från Mathem.se. Om jag gör det nu, borde det kunna komma senare. Allt sånt jag gillar just nu, frukt, är slut och jag orkar bara inte gå ned till affären. Återfår jag lite energi ska jag jobba, det är allt.

Update; nä, ingen leverans idag.
I morgon, men då kan jag lika gärna gå och handla själv.

Jaja.
Typ så,
här regnar det just nu.

Hurra för det i alla fall!

söndag 3 juni 2018

Jag roar min förkylda kropp

med att titta på gamla blogginlägg.
Det här är från 2015, och så mycket har väl inte hänt sedan dess.

Roliga saker på sociala medier.


  • Man nöjer sig inte med att berätta att man är sjuk, man fotograferar sin digitala termometer och drar hela historien från första nysningen (själv ringer jag min mamma. Ja, vad är det med det då?)
  • Man uppmanar människor att NJUTA (jag ryser av den, som ni vet, eftersom jag inte gillar när människor talar om för mig hur jag ska känna. Dessutom är det väl självklart att man njuter på, till exempel, en semester. Eller? Skippa det där ordet om det råkar ha fastnat hos dig också. Hu. Lika illa som unna sig. Hur fjantigt det ordet är kan jag skriva en uppsats om.)
  • Jag Man fotar sin tevebild för att visa vad man ser på just då eftersom man inte har mycket till liv.
  • Man visar upp sina nystrukna ansikten och ingen mer än jag verkar undra vem bilden föreställer alla andra skriker "Vackra du."
  • Man ska skicka vidare meddelanden om att man gillar sina barn. Uppenbarligen gör inte jag det, eftersom jag aldrig delar de där.
  • Man ska gilla skrytsamma författare som ligger på tyska topplistor och tycka att det är jätteroligt, trots att det bara är kul för mig författaren själv.
  • Man ska gilla, och gilla och gilla och gilla. Och gillar man inte någons sida är man inte en bra kompis.
And on it goes. På riktigt. Själv har jag mycket viktigare saker för mig.
Ernst "bryter spontana tussar" av bröd. Hahahaha.

Vi kan nu konstatera att den febertermometer

som jag köpte på Cypern visar en hel grad fel.
Jag som hade så viktiga möten i morgon!

Men jag hoppas att de går att flytta, förmodligen smittar jag som satan och det är dessutom inte kul att ha möte när man känner sig så här.
I så fall har jag en vecka hemma när jag bara kan krya på mig. Veckan efter är det ju lite mer med releasefrukost, poddinspelning och resa till NY ...

Varför bli man frisk från en förkylning och sedan sjuk igen? Jag googlade. Olika virusstammar.
Jag tror att jag blev smittad när jag var på apoteket häromdagen och köpte grejer till Jonathan. Jag har ju inte direkt umgåtts med någon sedan jag kom hem, bara handlat och det där kan väl gå snabbt förmodar jag.

Jaja.
Igår blev det inget jobb alls, vi får väl se hur det blir idag. Tar jag alvedon piggnar jag väl till.

Inte så många tjohej härifrån idag.

lördag 2 juni 2018

Jag tog en promenad över bron igår.


Till Hornstull som ligger på andra sidan. Det tar typ tio minuter.
Någon dag när värmen är lägre ska jag prova att gå in till ännu mer centrala delar, tänkte jag. En bro till, så är jag på Kungsholmen. Men man kan också gå Södermälarstrand som är så fint. Eller hela Hornsgatan.

Men inte igår. Jag gick bara till Tantolunden. Fotot vetter mot min förort, Årstadal, som väl knappt räknas som förort med sin postadress Stockholm Men den ligger utanför tullarna i alla fall. Gränsen för innestaden går ju vid HornsTULL.

Idag ska jag förstås jobba igen. Jag tänkte ett ögonblick vara wild & crazy och kanske ta ledigt en dag, men nej. Det blir inte så.
Dels känner jag mig snuvig igen (hoppas verkligen att det bara är en tillfällighet) och sedan så behöver jag ju jobba på.

Jag kolla temperaturen i New York på klart.se och den dagen jag landar är det 36 grader.
Wohooooo.
Jag minns förra årets tryckande värme med hög luftfuktighet och då kändes det som om jag inte hade rätt kläder. Det kommer jag att se till att ha i år.

Det var det.
Lördag.
Vilken grej!



fredag 1 juni 2018

Nä, det blir nog ingen ny bil i år.



Men jag drömmer om en begagnad sådan här.
Nissan Juke. För runt 80 tusen får man en jättefin bil.
Jag kan omöjligtvis dra på mig fler månadskostnader än jag har idag, så det är kontant eller inte alls.

Det var morgonens drömmar.
Realiteten är att jag ska börja jobba så fort som möjligt för att sedan ta mig ut. Min bröstkorg tycker nog att sol är så där, men jag får väl täcka den då om den kliar.
Nu har jag varit inne i fyra dagar och behöver påfyllning av ljus igen.

Tjohej.
1 juni.
Snart är det höst.
Hurra!

torsdag 31 maj 2018

Allt är tvättat,

uppackat och klart för nästa resa om två veckor. Alltså typ.
Förra året i New York var det så galet varmt. Jag är inte van vid så hög luftfuktighet och hade inte riktigt rätt kläder med mig för det.
Den här gången ska jag försöka tänka på det, om rapporterna säger bortåt 30 grader igen.
Vi får väl se.
Jag glömmer ju bort att använda tunnelbanan där eftersom det är så himla kul att gå till de ställen jag ska, men måste nog tänka om där också om fötterna ska hålla i fyra dagar.

Jonathans fötter höll inte för en fotbollsmatch han var med i häromkvällen så igår åkte jag hem till honom med bandage och salva, som jag köpt på apoteket. Han använde KRY-appen för att visa upp blåsorna som hade spruckit för en läkare (blåsor större än en gammal femkrona.) Smart för sådana saker. Man kan ju visa fötterna i telefonen! :)
Jag köpte med mig glass och så satt vi och babblade och tittade på musikalklipp (jag ska ju se något på Broadway hoppas jag).
Supermysigt.
Hoppas att hans fötter mår bättre idag.

Jag jobbade mer med research igår än att jag skrev, men det är också nödvändigt – speciellt för den här berättelsen kanske.
Idag jobbar jag vidare.. Nu går jag mot 50 tusen och vill vara där om exakt en vecka.
Mål är verkligen min grej. Kanske efter alla år med deadlines i mitt gamla jobb. Fast helt ärligt tycker jag att jag är bättre på det nu, än då när jag kunde sitta en halv natt innan en presentation.

Jag tror att mål gör mig lugn. Om jag bara går mot dem så kommer det att lösa sig. Att se det slutliga målet är svårt och känns nästan hopplöst långt borta, så jag har delmål. Som nu, 50´. Det är en veckas arbete och det är lagom att se framför sig, tänker jag.
Min romaner brukar landa på mellan 90 och 100, så vid 50 är jag kanske halvvägs. Jag vet inte riktigt än, mina kapitel här är mycket längre och kanske behöver jag berätta mer den här gången.
Vi får se. Jag börjar med 50.


onsdag 30 maj 2018

Vaknade tidigt

och insåg att jag inte hade någon frukost hemma. Tur då att jag har en Ica i mitt hus och att de öppnar kl 7.
Nu har jag ätit ungefär samma sak som på Cypern: ägg, frukt och gurka. Jag har tvättat 2 tvättar till, ska strax lägga in den 3:dje och när allt torkar ska jag jobba.

Min favvisväxter har stått i en balja fylld med vatten. Den var knustorr när jag kom hem.
En av dem har klarat sig (jag har haft den i minst 20 år, en sådan där som klättrar men som jag alltid glömmer namnet på) och står idag med ståtliga blad igen.
Men min doftranka som jag också har haft länge, är ledsen. Den ska får veckan på sig för att piggna till, annars måste jag nog ta farväl. Buhuu.

Igår låg jag i sovrummet och tittade ikapp på Downton Abbey, som jag hade missat att spela in ett avsnitt av, förhoppningsvis finns det på play (det sänds ju 2 varje söndag kväll). Och så såg jag 2 avsnitt av The good fight. Säsongsavslutningen.
Och det sista av Designated survivor som inte verkar komma tillbaka för en säsong 3.
Trots tröttheten sov jag inget på dagen och somnade inte förrän 23.30. För mycket att se och göra.

Det enda jag har sett på semestern är The good wife igen. Och så har jag läst en tredjedels bok (!). Och lyssnat på Persbrandt i bilen. På min telefon som har legat i knäet. Någon möjlighet till bluetooth eller aux-ingång finns ju inte på den gamla pärlan.
Bra biografi. Rakt på utan undanflykter. Jag känner ju igen galenskapen från min tidigare relation. Intressant att höra någon som tar fullständigt ansvar för sina handlingar.

Det var det. Onsdag och jobb.
Lite sol i eftermiddag, kanske. Får se om jag har lust.
Tjohej!






tisdag 29 maj 2018

Hemma,

tvättar, äter, kollar Greys, fikar, ska strax sova en stund.
Älskar att jag städade innan jag åkte. Så skönt att inte behöva alls bry mig om det nu, istället kan jag ta hand om min packning och se till att allt blir rent.

Det var kokhett på balkongen när jag kom hem eftersom glasdörrarna har varit stängda, men nu har jag öppnat allt och så fort solen lämnar den blir det svalt även inne.

I morgon är det jobb som gäller. Sol om det blir tid över.
Tjohej, home sweet home.

måndag 28 maj 2018

Så här i väntan på att gå till bussen som ska ta oss till Larnacas flygplats

har jag räknat ut att om jag vill klara att skriva klart Flanagans i juni måste jag snitta på 2,500 ord om dagen och då är jag ledig en dag, har möten en dag, bokpresentation och podd en dag och fem dagar borta i New York och på midsommarafton är jag nog med Jonathan och Linnea.
Där har ni det. Hela min juni.
(Nu ser jag att ni fick den häromdagen också, sorry för semesterhuvud!)
Jag längtar efter att sätta tänderna i den månaden!

Men supenöjd med att jag har lyckats nå målet här, trots att ett par dagar gick bort till att tycka synd om mig själv för att jag var förkyld.
Hurra för det!

I morgon startar jag bustidigt hemifrån mamma. Fårdan har ingen AC och under dagen ska det närma sig 30-strecket.
Jag tänker mig att jag backar ut klockan 06.00.
Wohoo!


lördag 26 maj 2018

Det går mot slutspurt.



Eller förresten, vi är redan där. Näst sista dagen i Cypernsol, på måndag åker vi hem. Helt galet vad två veckor har gått fort.

Jag har ett bra schema här. Frukost, lite jobb, ett par timmar sol och bad, tre timmar lunch och jobb i lägenheten, och därefter en timma eller två på stranden igen.
Perfekt. 
Målet var ju 35´ innan jag åker hem, och med en skrivdag kvar avslutade jag precis nu dagens arbetspass på 34´. 
Jag är grymt nöjd, särskilt med tanke på att jag var sjuk i början av semesterjobbet.

Måndag och tisdag kommer ju att gå bort till resor, först till Göteborg och hem till mamma och sedan på tisdag hem till Stockholm. Alltså är resten av veckan dedikerad till jobbjobbjobb hemma. 
Måndagen efter får jag först feedback min kortroman av Bonnier Bookery och därefter får jag feedback på min ungdomsroman av Bonnier Carlsen.
Det ska bli superintressant att se hur två nya förlag lägger upp sin feedback, Teresa och jag har ju upparbetat ett sätt som passar oss.

I alla fall: 
Så fort första delen av Flanagans är klar ska jag börja redigera de andra två, och därför är det viktigt som tusan att jag håller tempot uppe.
Fram till 12 juni kommer jag att fortsätta vrålskriva. 13e ska jag presentera Ett oväntat besök på en frukost i stan (den kommer på ljud då) och på eftermiddagen ska jag spela in en podd (kul som tusan.)

Sedan åker jag till New York i några dagar, och det är väl tveksamt om jag hinner/orkar jobba med något där annat än med researchen som jag har planerat. Varje ord är en bonus och datorn är ju med, så vi får väl se.

Resten av juni är i alla fall avsatt till Flanagans, vi får se hur långt jag har hunnit när månaden är över.
Håll tummarna för långt!

Nu ska jag gå och bada.

torsdag 24 maj 2018

Det är verkligen olika

Det där med vad folk tycker om ens böcker.
Googlade Sonjas andra chans och så här olika är bedömningarna på de två största nätboklådorna.
Jaja.
Jag har i alla fall Flow och det går fortfarande oerhört lätt att skriva Flanagans del 1.
Hoppas att det håller i sig.

3 sol - och baddagar kvar här, dag 4 åker vi till Landvetter och Dag 5 kör jag och Fårdan hem till Stockholm.

Sen ska jag jobba hårt några dagar.
Hurra!
🌞🌞🌞

tisdag 22 maj 2018

Jag badar som om jag aldrig gjort något annat.



Idag, när solen väl kom, gick jag rakt i utan att tveka. Det måste vara typ 23 grader för att jag ens ska doppa en tå. 

Annars har det mest varit molnigt idag, men det gjorde inget alls. 
Vi gick på långpromenad och det var varmt som satan trots att solen höll sig undan. Sedan lite jobb och till sist ett par timmar på stranden. Havsbotten här är bara finkornig sand och vattnet är glasklart, så det är en ren fröjd att guppa runt i det. Det är varmare i år, vi är två veckor senare än vi har varit tidigare och det märks inte bara på värmen. Även hotellen är mer fyllda. Mer trafik och fler krogar öppna.'
Vi är så här långt supernöjda och jag mår så bra jag kan efter förkylningen. Hostar som satan, men det får man ju räkna med. Jag är bara glad att det inte blev värre.

Egentligen har jag 500 ord till att skriva idag, men jag skiter i det och ger mig själv ledigt. Men ska jag nå mina 35´ måste jag jobba på resten av tiden här. Fem dagar kvar. Det kan gå om jag skärper mig.

Det är ju strålande hemma också, har jag sett. Härligt!
Jag önskar skitväder på tisdag när jag ska köra från västkusten till Stockholm eftersom Fårdan inte har någon AC, men det kan jag nog glömma är jag rädd. 
Det fina ska hålla i sig ett tag.

Det var det.
Vi hörs!

söndag 20 maj 2018

Strax efter att jag tog den här bilden från frukosten



klarnade det upp.
Igår var jag i princip inte utomhus alls. Jag sov mest. Har släpat efter med det pga sjuk och bäddsoffa, och igår gick det inte längre. Jag har nog aldrig känt mig mer tömd på energi tror jag.

Skönt då att vi är här ett tag till så att jag kunde ta en dag med bara sömn utan att känna att jag måste vara ute i solen.
Senare var jag tillräckligt pigg för att jobba en timma och det är vad jag ska göra nu också när mamma sover om en stund.

Men. Det finns ingen bra arbetsplats här. Köksstolarna är alldeles för höga, fåtöljen har för höga kanter och soffan är rätt obekväm, men jag sitter ändå i den nu. Jag börjar så får vi se hur det går. Just nu är det för varmt på balkongen annars funkar det bäst att sitta där.
Ikväll är det mycket skönare.

Jaha.
Det var det.
8 dagar kvar.
Nu manus!

fredag 18 maj 2018

Jo då.

Livet återvänder så smått till Cypern. Idag har jag badat 4 ggr, bränt mig lite på ryggen och inte behövt några piller. Just nu är jag bara förkyld och det gör inte ett dugg.
Dessutom har jag skrivit lite. Inte tillräckligt, men bra.
Fortsättning följer i morgon!

torsdag 17 maj 2018

Inte ett dugg bättre, snarare tvärtom

men det funkar.
Klumpen i halsen var på väg att kväva mig i natt kändes det som och att hosta var som att dra en kardborre upp och ned.

Jag var ute ett par timmar idag, sov tre när jag kom hem, och nu har vi ätit och ska ta en promenad är tanken. Jag ska köpa en termometer. Det känns som en god idé att veta om jag har feber eller inte. Jag trodde aldrig att jag skulle säga att jag längtar efter att bada men det gör jag.

Än så länge idag har jag inte jobbat, men hoppas att jag kan göra det senare. Det behöver inte vara mycket, bara kontakt som jag har haft de andra dagarna. Jag ligger efter tidsplanen just nu men tar igen det när jag är frisk igen.

Tänk vilken tur ändå att vi är här i TVÅ veckor! Annars hade jag nog varit lite besviken, tror jag.

onsdag 16 maj 2018

Det är fint här.

Idag byter vi rum. Vi vill ha samma typ som vi bott i de tre tidigare åren.
Och jag ska gå till ett apotek och kolla om det finns superdundermedicin mot halsont.
Sedan ska vi sola, såklart.  Det var stark sol igår så försiktighet är bra.

Just det. Lite jobb också. Måste bara fixa resten först.

Typ så.

tisdag 15 maj 2018

Jag vaknade med seriöst halsont,

och nu jag proppat i mig alvedon för att slippa känna eländet. Håll en tumme för att det går över!

Jag ska försöka jobba en liten stund, hade egentligen tänkt att ta ledigt helt idag. Men så vaknade vi tidig, har redan ätit frukost, och det känns om stranden kan vänta en timma till.
Lite Flanagans kanske får mig att piggna till!

Det var det.
Fler rapporter på Instagram, men det vet ni väl vid det här laget.

Just det.
Någon sa att det var svårt att kommentera.
Någon mer som upplever det?
Ni får gärna göra mig en tjänst och prova.

TACK.



måndag 14 maj 2018

Jaja, här är vi och ligger inne på rummet.


På grund av vråltrötthet.
Vi sov nog båda ungefär två timmar i natt. Upp två, åkte tre, och var i Göteborg strax före fem. Parkering av bil, incheckning och sedan kaffe och någon form av frukost.
Flyget lyfte åtta och tog 3, 50 hit, sedan åkte vi buss i en och en halv timma och var här cirka halv fyra svensk tid (halv 5 cypriotisk).
Lååång dag, vi kommer igen i morgon. 

I år fick vi en annan lägenhe,t med utsikt över precis hela havet. Ingen sol på balkongen när vi kom i eftermiddags men troligtvis kommer den i morgon bitti.
Det som ser ut som tält framför balkongen är hotellets matsal där vi ska äta frukost varje dag, men middag äter vi nog mest på andra ställen.
Lunch blir en macka på rummet, typ.

Det var väl det. Ikväll ska jag se The Good wife eftersom man kan se Viaplay här numera. 
Hurra!






söndag 13 maj 2018

Fin dag igår.




Det här är bäcken nedanför brorsans hus på gården Fossum, utanför Tanumshede. Den rinner ända till Fjällbacka ... 2 mil västerut.
Vi försökte se bävern igår, istället såg vi resterna av dess framfart. Sverker har sett den/dem flera gånger, den är skygg men alltså inte omöjlig.

Idag är det fullt ställ, men ingen stress alls. Jag ska jobba nu ett par timmar, sedan ska jag ta mina tre syskonbarn till shoppingcentret eftersom det behövs en Barbie till den som fyllde åtta förra veckan.

Ikväll sover jag hos mamma och jag skulle tro att vi är uppe vid tvåtiden och åker vid tre. Det tar enligt Google en timma och fyrtio minuter till Landvetter härifrån.
När vi väl landar på Cypern tar vi en lugn kväll och tidigt i säng, så är vi utsövda nästa morgon.

Nu Flanagans mot delmålet, en kvarts bok.


fredag 11 maj 2018

Det är alltid något med Jon-Henrik.

Redan när han var med i Mello låg fokuset på det som var jobbigt i livet. Om det var tidningarna som blåste upp det så eller om han gillar att bli tyckt synd om vet jag inte riktigt. Men med sina ledsna ögon är det alltid något.
Idag hade han inte kommit upp ur sängen för att han hade så ont i ryggen. Gulle. Det gick bra att dansa i alla fall. Vilken tur!

Vi Människor som tycker synd om oss sig själva är mycket roligare än vi de förstår.
Själv är jag jävligt lite yttepyttejättelite ynklig när jag är sjuk, som i influensa eller förkyld.
Mest synd om mig tyckte jag nog när jag hade ont i axeln/armen  för efter de inledande månaderna fattade jag att ingen orkade lyssna längre – och då hade det värsta inte ens börjat.

Jon-Henrik. Jag förstår. Men vi ÄR roliga när vi med allvar och ledsna ögon behöver allas, allas, ALLAS sympati.

Nu är jag helt klar inför min resa. 18-19 dagar borta. De var längesedan. Vi var oftast tre veckor i Fjällbacka på somrarna när Jonathan var liten (från bebis ram till han var 14 år), men inte sedan dess.

Mina gröna växter står i vatten och det är inte hela världen om de inte klarar det, har jag bestämt. En stund tänkte jag ta med dem till Västkusten men jag chansar.

Balkonginglasningen har jag stängt och för min egen del är det bra om det inte blir strålande väder när jag är borta.
Det blir så satans varmt där då.
Men ha öppet känns sådär. Tänk om det börjar blåsa och rutorna börjar slå. Nu är ligger den mot en bakgård och hur blåsigt det kan bli där vet jag faktiskt inte, men det visar sig väl under sommaren kanske.
Mina tittatilllägenheten ska inte behöva bry sig om det eller blommor i alla fall. Det är en halv vetenskap med de där dörrarna och växterna kan jag berätta.

Jaha.
Soporna och tömma eventuella rester återstår.
En dusch, frukost med två koppar kaffe och sedan draaaar jag och Fårdan.
Wohoo.

Häng med på Instagram, där kommer hela resan från start till mål att dokumenteras.


Nu har jag,

för att citera en väldigt god vän, "kostat på mig".
En resväska och en i nylon, men fodrad, väska jag kan ha som handbagage.
Resväskan väger 2,6 kilon och handväskan 200 gr.

Totalvikt på bagaget allt invägt (hoppas jag) 18,3 kilon.
Väskan 15.

Det skiljer två kilon på den här och den andra. Det gör en hel del. Och det blir ju toppen på alla mina resor som jag gör i tjänsten inte minst. Ibland packar jag böcker och det är ju sviiiintungt.

Typ så, jag ska försöka sola en stund sedan se om jag orkar de sista mot 25 000. Just nu är jag tusen ifrån. Det kan hända att jag tar det i stugan på västkusten på söndag. Jag har längtat efter att provskriva där, för om det funkar kan jag ju åka dit oftare.

Hurra för det.