Jag vaknade och gick upp

 utan att kolla klockan. 6,5 timma är för lite, men jag drar igång redigeringen så får vi se hur snabbt jag kroknar.

Jag har i alla fall fakturerat veckans biblioteksbesök vilket är bra för då är det gjort. 

Det har varit en rolig miniturné. Utsålt, vilket alltid är kul, såklart. Nu har de varit det på alla ställen jag har besökt i år, men gudarna ska veta att det inte alltid har varit på det sättet. Jag har föreläst för 2 personer, suttit i boklådor och signerat böcker till 1 person på 1,5 timma. 

Numera verkar folk som kommer känna till mina böcker, i alla fall någon av dem.

Gothia var som vanligt superbra, jag känner mig hemma där. Allt funkar, allt finns, och jag hittar till garaget numera. 

Nu har jag inga föreläsningar inbokade förrän i höst. Jag hoppas att det trillar in fler, för jag tycker att det är roligt, och det är förstås bra att få in lite extra pengar då och då. Dessutom är de bra för min rastlöshet. Jag kommer iväg lite, vilket jag ju behöver då och då.

Under pandemin rann all rastlöshet av mig. Jag nöjde mig med att vara hemma, inne, i min ensamhet. Omständigheterna gjorde att jag helt gick ned i varv. Vi fick inte röra oss, enligt myndigheterna, och inget i min kropp protesterade mot det. Så märkligt ändå. Det var som att när möjligheterna ströps fann jag mig bara i det. 

Det är nästan obegripligt när det nu kryper i kroppen av lust att röra på sig. Jag tror att det handlat om att ALLA hade ungefär samma restriktioner under pandemin, andra länder sa nej till inresa, och när jag får sådana tydliga instruktioner anpassar jag mig till det. Då har jag ingen reslust längre. Det är märkligt att tänka på. 

MEN, så fort det var möjligt åkte jag ju. Den lilla luckan som gavs i slutet av sommaren 2021, efter andra vaccinationssprutan, tog jag och reste till Cypern där jag på samma sätt som hemma låste in mig. Jag skrev en kvarts roman under resan. 

Där har vi det. Om det blir fler resor i år vet jag inte, min lilla firma har sämre ekonomi just nu och det får jag ju motvilligt anpassa mig efter. De pengar som jag har haft över har jag flyttat för.  I längden kommer det att löna sig, men det kommer att ta kanske fem år att räkna hem. Alltså måste jag bo här i TIO!

Här jobbar jag idag, i alla fall just nu.

Jag måste handla frukt, det är det enda utöver manus jag behöver göra idag. Jag funderar på att ta en promenad till Ica, i Brunn, som den lokala lilla orten heter. Där finns en skola, bensinmack och Ica. Tror att min kropp skulle gilla det, faktiskt. 

Typ så, lördag.