jag tänker på det när jag ser någon som går igenom en skilsmässa som har blivit väldigt smal. Det var ju jag också när jag gick igenom min jobbigaste period med mitt ex. Det gick bara inte att äta ordentligt när man var så förtvivlad.
Så hungrig, då mår man finemang, tänker jag. I alla fall är det så för mig.
Selma hade det bra hos hundvakten igår kväll, verkade det som. Hon pep och var ledsen när de lämnade henne men det går ju över. Hon blev så glad när de kom och hämtade och ännu gladare när jag satt i bilen och väntade. Men hon blev fundersam när vi lämnade av matte och husse i Sumpan. Inte så att hon grät, mer förvirrad. Snufsan. Hon klarar flyttarna så bra, men det gör nog lite ont i hjärtat en stund att behöva lämna det ena eller det andra hemmet.
I morse fick jag väcka henne. Vaknade själv kvart i sju och Selma lyfte huvudet men la sig ned igen och typ kvart i åtta väckte jag henne för då behövde jag gå på toa. Vanligtvis går jag upp direkt när jag vaknar men jag hade inte hjärta idag när hon sov så gott. Går jag upp gör ju hon det också.
Idag ska jag korrläsa, för det måste jag, inte lika mycket som igår – hälften räcker. Då tar jag andra halvan i morgon, sedan är jag klar med första korret och kan börja jobba med Spanien 2.
Det var så gott och mysigt igår kväll. AG är känd för sitt kött (dyrt som satan) och jag blev BJUDEN tack vare min födelsedag nästa helg. Och sedan fick jag i present att se Le Miserablé i Globen i januari nästa år. En stor produktion där Jöback spelar Jean Valjean. Så roligt. Exakt en sådan present som jag vill ha. Det finns få musikaler som berör mer, med den fantastiska storyn och musiken som ju är enormt berörande. I julklapp fick jag också en upplevelse: Tommy Körberg på Skansenscenen i augusti. Ska också bli superkul.
Jag samlar på upplevelser som andra samlar på porslin. De där resorna jag behöver göra då och då ligger i samma korg. Jag är aldrig mer närvarande än när jag är på resande fot och upptäcker något nytt. Att kliva runt i New York på väg mot ny research är 100% avkoppling. Jag kan inte riktigt beskriva hur skönt det är. Jag är inte stressad hemma, och inte orolig eller hispig, men jag har en stark längtan efter upplevelser och det är ju toppen med tanke på det här jobbet. Mindre toppen när firman inte har råd.
Vi får se om jag kan och har råd att göra något framöver.
Vi försökte synka våra scheman igår, och det finns en lucka sista veckan maj. Jag har ju mitt psoriasis som behöver sol också, och med en deadline i juni skulle jag behöva komma bort och jobba intensivt i två veckor, utan hund och måsten och garanterad sol på lunchrasten. Det är inte klokt vad det är bra för mitt skrivande.
Jag funderar vidare.
Nu ska vi ta morgonpromenad 2. Den första är bara för att uträtta morgonbehoven och inte en promenad utan mer "gör det du ska så att vi kan gå in och dricka kaffe."
Den här andra tar något längre, en kvart kanske. Uträtta behov och sträcka på benen. När vi har kommit in tänker jag att jag ska jobba. Det är svinkallt ute igen, men det verkar vara så över hela Sverige.
Har vi någonsin haft en kallare vår? Vanligtvis så här års är ÅsaPåsa brun och fin pga sol på balkongen. Jag har suttit ute i två kalla minuter i år, det är allt.
Jag har Selma till på torsdag, på fredag ska jag ta vaccin mot bältros och på lördag ska jag till min frissa i Farsta. Senast jag klippte mig var i början av januari, det är en risbuske jag bär runt på nu. Samtidigt ska jag tvätta bilen, eftersom jag hittade tider som passade ihop. Bra kombo. Jag fyller år på lördag så hår och bilpiff är presenten till mig själv.
Typ så. Planen för veckan. Känns trygg och bra.
Kom just in efter promenad 2. Det är SVINKALLT!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar