Fastställt höstprogram

ÅSAS HÖSTPLANER.

SEPTEMBER:

(12 september, Eskilstuna stadsbibliotek)
(19 september Books & Dreams, Stockholm)
(21 september, Biblioteket Farsta)

Mässdagarna i Göteborg:

Torsdag 28 september, Books & Dreams, Stora teatern.
Fredag 29 september, Bokmässan:
08.00 Frukost med bloggare.
11.00-12.00 minglar i Bonniers monter.
14.30 - 14.50 Bonniers monter, stora scenen, samtal med Teresa Knochenhauer, signering.
Månpockets monter, 16.30-17.00

30 september, Bokmässan
10.00 Bonniers lilla scen, samtal med Teresa Knochenhauer, signering.
12-13.00 Minglar Bonniers monter.

OKTOBER:

3 oktober, Vimmerby
4 oktober, Västervik
5 oktober, Forsbacka Bibliotek, Gävle
10 oktober, Höganäs.
11 oktober, Båstad.
12 oktober, Ystad
21 oktober, Sala stadsbibliotek
25-29 oktober, Västkusten. Återkommer med bekräftade planer i Fjällbacka, Tanumshede och Uddevalla.

NOVEMBER:
14 november. Bokens afton Ludvika.
16 november, ABF Gästrikland. Ockelbo.
23 november, Vuxenskolan, Stockholm. Samtal med Annika Estassy




onsdag 30 september 2015

I morgon sparkar jag igång Sjuan.

Och då jag har problem med människor som inte lever som de lär,  gör jag allt för att hålla mig till mina egna råd.
Alltså:
  • Bestäm dig för att skriva en bok.
  • Välj dag och tid för att börja.
  • Börja då också.
  • Skriv för dig själv som läsare, det som roar dig. 
  • Avsätt tid fem dagar i veckan.
  • Sätt ett mål (när den ska vara klar.)
  • Bryt ned det långsiktiga målet till delmål (hur mycket behöver du skriva per dag.)
  • Vänta inte på inspiration. Det blir lika bra ändå.
  • Redigera inte under resans gång och om du inte följer ett noggrant synopsis så notera efter varje kapitel (i separat sheet, eller som jag, i anteckningsbok) vad det handlat om. Notera också alla trådar du lägger ut. Sådana får inte vara osydda på slutet. 

Jag börjar klockan nio i morgon bitti.
Just nu är jag som en frustande häst!

Jag tycker att det är kul att se

att trots stora stora boklanseringar den här hösten så toppas nätsajtslistorna (fortfarande) av en självhjälpsbok.


Och inte bara det orsakar ett lyft ögonbryn, den är dessutom utgiven på eget förlag.
Häpp på den, liksom!

Jag kunde inte somna om efter att Misse hade väckt mig strax innan sju, alltså får jag göra det senare. Inte har jag ätit någon frukost heller. 
Det kan hända att min katts bedjande ögon kommer att vara det som gör att jag går ned mina kilon eftersom det är olidligt att äta själv när jag vet att han inte får.
Naturligtvis är det ett utslag av ett kraftigt medberoende, men om jag tänker att det kommer något gott ur det så känns det bättre:
Misse måste bli frisk och jag vill komma i mina kläder.

tisdag 29 september 2015

En sådan dag.

Det var i lördags. Jag åt godis efter signeringen. Halva påsen (stor, fylld med Naturgodis) slank utan problem ned.
Alltså har jag gått upp tre hekto den här veckan.
Det är mer än jag åt, kan jag meddela.

Jaja, jag är på rätt håll ändå, och mår finfint utöver axeln som just nu är skitjobbig.
Det värsta är nog ändå att jag känner något i den andra, och det vore så ofantligt jobbigt att behöva ha det i bägge.
Men många har ju det, 10% sägs det, så varför skulle inte jag drabbas.

Nu är ju knoppen på ett betydligt bättre humör än kroppen och det är jag så glad för.
Det är nämligen novelldags nu,
hurra,
och för att skriva som jag vill behöver jag vara lite uppåt.
Sedan ska jag promenera.

Det är strålande väder i min förort!



måndag 28 september 2015

Promenad i hoodsen

Huka er göbbar och gömmör, nu laddar hon om.



I natt drömde jag att det skedde förändringar på mitt förlag. En ny kvinnlig chef ville inte längre ge ut skönlitterära böcker med snygga män och djur. Inte ens Gloria, trots kontrakt och frånvaron av i alla fall djuren.
Alternativet var för mig att återigen redigera den och det vägrade jag blankt.
Istället bad jag om att bli löst från kontraktet och jag vaknade precis när jag hade fått tillbaka Gloria i en fysiskt lunta papper i händerna.

Jag ÄLSKAR Gloria. Såklart att hon ska bli en bok. På MITT förlag!
Men idag och ytterligare två dagar ska jag jobba med min tredelade novell. Sedan får den vila fram till första november om den är klar nog. Deadline till tidningen är 15:e.

På torsdag, första oktober, börjar jag skriva på bok nummer sju.
Från och med nu kallas hon Sjuan.

Då blir det ordning och reda igen.
Jag gör som jag brukar, sätter mål (som definitivt kan, och kommer, revideras under vägen), och den här gången vill jag vara klar med grovmanuset (innan min egen redigering) 15 februari. Leverans till förlaget den sista.
Däremellan ska jag slutredigera Gloria och säkert lite annat smått och gott, men på fem månader borde jag klara alltihop.

Och på tal om mål så är Sjuan ett av delmålen mot det stora som är Tian. Efter nummer tio ska jag, om jag har råd, ta en paus på något sätt. Kanske prova att skriva lyrik, barnböcker eller en livshandbok. Inte vet jag. Vi får se. Jag börjar med att sträva mot att ta mig dit, en bok i taget ( och min värld är sjuan redan klar, trots att jag inte ens ha börjat. Coach, you know. Mental träning är mumma.)

Ungefär så.
Min mest arbetsupptagna tid börjar den här veckan och pågår fram till sista februari, då jag förhoppningsvis ska kunna ta semester en månad.
Iiiii.
Jag älskar mitt jobb!



söndag 27 september 2015

Jag är så orolig för min matvägrande katt.

Han har ju nytt foder, både torrt och vått, för att slippa ta tabletter som ofta ger biverkningar och som är jobbiga att få i honom om inte jag är hemma (för nytillkomna, han har struma.)
Det våta behöver han så att jag ska kunna blanda i glucosaminet för hans leder men han slickar bara lite på det sedan är han missnöjd.
Torrfodret har han ätit 20 gram av på ett dygn, han ska äta det dubbla.
Tyvärr finns inga foderalternativ, det är det här eller tabletter som gäller om jag inte vill jodbehanda honom och det kostar i runda slänga 15 000 eftersom Misse inte är försäkrad.
Och ska man utsätta en snart 17-årig katt för det?
Jag frågar inte er, jag tänker högt.
Suck.

Nu har han ätit två korn torrfoder och ligger och tvättar sig.
Själv ska jag läsa hela dagen.
Jojo Moyes nya.
Tjohej för mig.
Hej då sociala medier. Nu stänger jag av er ett tag.


lördag 26 september 2015

Titta vilken fin rosa hortensia

jag fick av bokhandeln idag.
Älskar rosa blommor!

Strax dags att sätta igång med att få ett ansikte på plats.

Det har inte funnits där på ett tag.
Senast jag lyfte en pensel var väl i mitten av augusti, tror jag.
Jo, mascara har jag haft sedan dess. Jag duttar på det emellanåt när jag ska träffa Nisse, annars skiter jag i det helt.
Men smink är kul eftersom det förändrar så inåt bängen.
Håret är inte så mycket att göra åt, det behövs två fullt fungerande armar för att få till det.

Det här skrev jag i morse, och glömde att posta.
Nu är jag hemma, äter en kombinerad lunch/middag för fler gånger idag orkar jag inte laga mat, och är nöjd och glad efter dagens signering.
Det är ofantligt roligt att träffa läsare, tycker jag. Vissa har läst allt jag har skrivit och andra vet inte alls vem jag är. De tre timmarna går fort, även om det inte är köer framför bordet så är det alltid någon som vill småprata lite.

Naturligtvis kom jag hem med böcker.
Jojo Moyes nya som jag ska sträckläsa i morgon.
Helt ledig söndag, störtskönt.
Hoppas att det spöregnar.


fredag 25 september 2015

Morgondagens signeringsfärg

Tror att den är åt vinrötthållet.

Jag struntar i att jobba,

och lägger mig i sängen istället.
Bra drag, Åsa!
Jag behöver inte ha bråttom med ett endaste dugg, mina kontrakterade deadlines ligger långt framför de jag själv satt upp.
Min kropp är trött, alltså får den vila eftersom jag förstås vill vara i storform på morgondagens signering i Farsta.

Har jag sagt att jag är glad att jag inte är på bokmässan i år, tjohoooo!


Skitnatt,

med armvärk, kattspyor, värme och jamanden.
Men hey det är fredag!
Jag ska jobba eftersom jag inte gjorde det igår, måste tvätta håret eftersom jag inte gjorde det igår och köpa näsdroppar eftersom jag inte gjorde det igår.
Visst ångrar man ibland det man sköt upp till dagen efter?

I morgon ska jag signera böcker i Farsta centrum mellan 12-15
20 % rabatt på alla böcker i butiken!
Själv ska jag köpa Jojo Moyes uppföljare till Me before you (som jag inte kommer ihåg vad den heter trots att jag läste den på svenska.) Jag kommer inte ihåg vad uppföljaren heter heller, men så är jag och namn en kombination som inte alltid är särskilt lyckad.
Däremot kommer jag ihåg ansikten. Det är mer min grej än namn.

Jag funderar fortfarande på namn till min huvudkaraktär i nästa bok. Är nästan där, men inte helt hundra än. Måste eventuellt skriva ett kapitel för att känna efter hur ansiktet ser ut.

Ungefär så.

Ska ni göra något kul i helgen?

torsdag 24 september 2015

Så här gött har vi det.

Det här kan vara det

skönaste jag vet just nu.
Ligga i sängen och tv-bläddra.
Ville bara meddela det. 

Och med tanke på det där spänningsuttalandet i förra inlägget

så är det väl ändå märkligt att jag har ett sådant drag i min nya bok.
Spännande sa min testläsare om den.
Förhoppningsvis var det ysterspännande och inte nervspännande.
Två nya ord ni kan använda, var så goda!

Annars vaknade jag i morse av att klockan ringde och då drömde jag att jag hade fått min sjukdom även i andra axeln och jag var förtvivlad och rädd, men ingen vid bordet där jag satt förstod vad problemet var (det kan ha varit på bokmässan och att ingen förstod kan bero på att vi författare kanske är en grupp människor som inte är särskilt intresserade av andra än oss själva, inlåsta i våra kamrar som i är.)
Tack och lov, och peppar peppar peppar tvi tvi och tvi, så var det inte sant.
Den här gången.
Jag har känningar, men hoppas att det bara är av överansträngning.
I min FB-grupp finns flera som har det dubbelsidigt och det är ingen lek, kan jag berätta.

Well, det var en dröm.
Idag kommer en annan dröm, en person som hjälper mig att städa (naturligtvis vitt och väldigt lagligt. Jag är otroligt tacksam för RUT, annars hade det inte gått.)
Förra gången fick jag extrahjälp med bokhyllorna men idag har jag inga önskemål alls utom att golven ska bli rena.
Medan hen hjälper mig ska jag ta mig till centrum och fylla på pillerförrådet.
Jag vet inte om knaprandet hjälper, men jag törs inte sluta heller.

Ungefär så.
Torsdag.
En rätt bra dag, eller hur?


På riktigt har jag lite problem med spänning.

Inte i böcker av någon anledning, där kan jag ju scanna igenom sidorna och plocka det viktigaste, men på film och i teveserier så stör det mest.

Jag har börjat se Poldark (Svt) och blir bara irriterad när jag ska behöva genomlida spänningsmoment. Samma sak i Downton Abbey (som jag älskar) även om jag förstås fattar att det dramaturgiskt är fiffigt.

Det måste väl finnas fler än jag som inte njuter av alla spänningsserier som visas på tv? Alla Bron, Beck och allt vad de heter.
(Är det inte spänning så är det drama. Tungt och svårmodigt. Eller humor förstås. Det är kanalerna också intresserade av att visa. )

Nej tacka vet jag den romantiska spänningen där jag vet hur det kommer att sluta, om än inte i detalj.
Det är precis lagom för mig.
Sådana teveserier görs tyvärr inte.

(Däremot tror jag att jag någon gång skulle vilja skriva en deckare, mest för att se om jag skulle kunna få ihop en. Det krävs en annan slags skicklighet, på samma sätt som en deckarförfattare kanske inte riktigt skulle få till en romantisk komedi. Man har sina fallenheter, tänker jag.
Frågan är om man kan skriva en deckare utan spänning.
Det vore ju onekligen en utmaning.)


onsdag 23 september 2015

Jag kan inte bestämma mig för om jag ska bada eller duscha.

Jag måste ju ändå tvätta håret, tyvärr.
Hårtvätt är inte kul just nu alls, men å andra sidan brukar ett varmt bad vara perfekt för axeln som domnar lite av värmen (antar jag.)
Så, bad it is känner jag nu. Igen. Jag kommer att vara ett russin innan det här är över.
Ett rent.

Det är någonting som saknas

i min novells två första delar.
Den tredje är strålande.
Jag måste fundera tills i morgon men troligtvis behöver jag börja om från början.
Jag tror att en karaktär måste bort.
Grrrrrrr.
Det är inte kul, men jag vill leverera det bästa och det är inte bra nog nu.

Tack och loooov att det finns något som heter redigering.



Lilla fröken Estelle

och jag, har samma fotograf.
Anna-Lena Ahlström.
Fantastiskt duktig.
Vi har ju redan fotat omslaget till Gloria, men har inte valt bild än.
När vi har gjort det ska designern montera in mig bilden på Gloria bland all text (titel och mitt namn). Den här gången har vi valt att skriva titeln lite annorlunda, så vi får se hur man löser det i kombination med Anna-Lenas bild.
Spännande!

Under fotograferingen bad jag Jessica som sminkade mig att ta ett par bilder och i min kamera ser jag uppriktigt inte klok ut. I den riktiga fotografens lins händer något med hy, kontraster och färger, och plötsligt såg inte makeupen helt galen ut längre.
Fantastiskt, det där.

Katt-update: Misse äter av det nya som ska slussas in med det gamla (även om han verkar föredra det nya och väljer ut de bitarna), och verkar må bra. Kräkningarna som han har haft länge ska bli bättre, trodde veterinären, och hans jamanden dämpas.
Hoppas hoppas!

Här är Estelle framför Anna-Lenas lins!

Foto:Anna-Lena Ahlström/Kungahuset.se

tisdag 22 september 2015

Världens bästa katt har giftstruma

med så höga värden att de inte var mätbara. Över 200 är utanför deras mätmöjlighet (gränsen för diagnos går vid 40, ungefär.)
Hans puls är skyhög och det är inte så konstigt att han vill vila.
Vissa katter bli hyper istället, men inte min Misse.

Veterinären föreslog först och främst tabletter eftersom hans värden är så höga, alternativt foder om tabletter inte funkar, och jag tog fodret så att jag någon gång kan lämna honom för att åka på jobb. Tabletter måste ned i halsen och det vill jag inte överlåta till någon annan att ta hand om.

Jag åkte direkt och köpte det som behövdes, och när jag kom hem blandade jag det med hans vanliga foder (man gör det när man ska byta) och han åt och åt och åt så han verkar gilla det.
Till sist tog jag bort skålen, för annars hade han nog ätit till han kräktes.

Om sex veckor ska vi tillbaka.
Då vill hon se att han har gått upp i vikt något, att pupillen inte är så stor, och att själva ögat inte står ut som hon tyckte att det gjorde nu.
Och så ska vi ta nya blodprover.

Hoppas hoppas att det funkar!


Not to worry,

jag äter och blir mätt, men på ett nytt sätt med färre kalorier.
Tidigare har jag lätt kunnat äta en 300 gramsbiff, en smörklick, potatis och sås utan att kroppen har reagerat annat än med mättnad, men efter 50 hände något.

Det är svårt att ställa om när jag har kunnat äta allt tidigare, och jag försöker nu hitta en långvarig hållbar väg istället för att banta.
Kaloriintaget behöver inte vara på mer än 1200 kilokalorier så länge jag är helt inaktiv som nu när min axel är paj.
Rör jag mig äter jag mer. Ett av problemen jag har haft är att jag har ätit väldigt stora portioner, utan att ha en aning om hur mycket jag faktiskt petar i mig.
En klimakteriekropp går ned i förbränning och det behöver man anpassa matintaget efter. I alla fall om man inte vill gå upp mer.

Med det sagt:
Dagens lunch.
En stor bit kokt torsk med en tesked smör, massor med små gröna ärtor, massor med broccoli, mycket tomater och blandsallad ringlad med olivolja.

Tisdag,

och invägning för min lilla viktklubb.
Efter tre veckor har det inte hänt mycket här, men jag kämpar på. Återigen går jag bara ned om jag äter luft, så jag får vara glad om jag inte går UPP av mina 1000-1200 kalorier.
Jag är nyttig i alla fall. Mycket fisk och kyckling. Rött kött och fläsk är jag inte ett dugg sugen på just nu.
Ingen potatis, ingen pasta, inget bröd, inget socker, inga mjölkprodukter.
Ja, ni fattar.
(Förra veckan tog jag bort keson som var det som återstod av mjölken, för att se om det hjälpte, och det kanske det gjorde lite lite.)

Dessutom petar jag dagligen i mig tillskott av bland annat magnesium, c-vitamin, b-vitamin, msm, gurkmeja för att alla dessa ska vara så "himla bra" för leder och inflammationer (fan trot, helt ärligt.)

Idag ska jag tvätta.
Det ser jag inte längre fram emot som jag gjorde tidigare, men jag har inga rena kläder (läs t-shirts som är lätta att ta på och av) så jag har inget att välja på.
Jag tror att jag ändå har en rätt okej armdag, jag tänker vara jätteförsiktig så att det håller i sig även efter jobbet med tvätten.

Tjoho.
Nu ska jag äta frukost!


måndag 21 september 2015

Based on a true story.

En liten pärla mest för att jag inte hade koll på den rätt kvinnliga diagnosen Hysteria eller hur man ansåg sig kunna bota den med "vulvamassage" utförd av läkare.
Och jag hade verkligen inte en aning om att vibratorn hade en sådan här lång historia.


"Viktorianska England, 1880. Mortimer Granville, en ung doktor, börjar arbeta för Dr Dalrymple, som behandlar den fruktansvärda kvinnliga sjukdomen Hysteria genom att erbjuda kvinnor intim, manuell lättnad.
Efterfrågan blir så stor att Mortimer har svårt att hinna med. Med hjälp från sin vän Edmund, en miljonär med en passion för elektronik, uppfinner de världens första vibrator, som blir en enorm succé. Under resans gång, blir Mortimer förälskad i Charlotte, Dalrymples vackra och ytterst okonventionella dotter."

Bra socker och njurvärden.

Högt lever, och det kan bero på Hypoteros HypErtyreos (tack Ebba) jag misstänkte (eftersom jag gillar att ställa diagnoser.)
Svar på det provet kommer senare i veckan, och om det är så måste vi antingen medicinera eller byta foder och vara väldigt strikt med det.

Skönt, då lutar det åt den "bästa" diagnosen av de tre misstänkta.

Hemma.

Det där var inte roligt alls. När veterinären undersökte bakdelen så högg Misse och fräste, och det är inte en sådan katt han är.
Men han är rädd om baken, vill inte bli klappad där, så han hade säkert ont när hon klämde och drog.
När de tog prover fick jag gå ut eftersom jag var ledsen över att Misse var så orolig. 
Ledsen som i att hulka. 
Jag förstår att de ville bli av med mig.

En del svar får jag i dag, fler när sköldkörtelprovet är analyserat senare i veckan.
Än så länge vet vi att han kanske ser lite dåligt, att hon inte hittade några tumörer och att han väger 3,3 kilon.
(Jag vägde honom i famnen häromdagen och trodde att han vägde ett halv kilo mer.
Det var tydligen inte hans lilla kropp som bidrog till den gemensamma vikten.)


Misse till veterinärendag.

Jag har mätt hur mycket han dricker och det är inte mer än två dl på en dag, vilket jag tror är helt okej (google, you know) Hade en känsla av att han dricker för mycket, men så är det nog ändå inte.
Däremot har han blivit smal och äter mycket, och det är ju värt att kolla, såklart.

Sedan kommer Jonathan hit och äter lunch, och efter det ska jag tvätta, så idag blir det inget jobb för min del.
Det gör inget, jag hinner ändå med novellen till min egen nästa deadline som är 1:a oktober.

Hoppas att ni får er fin vecka!

söndag 20 september 2015

Jag är glad att man i nyheterna idag

berättar om att Jackie Collins har gått bort.
Med 500 miljoner sålda böcker är hon en gigant och förtjänar naturligtvis att berättas om.
Hon skrev i min genre.
Det som kallas tantsnusk.
Lite nedlåtande, tycker ni inte?

Jag vet inte vem som myntade det, men när Jackie började skriva sexscener i sina böcker så sågs det inte med särskilt blida ögon. Om det var den kvinnliga sexualiteten eller det faktum att den överhuvudtaget beskrevs vet jag inte.
På svenska bibliotek blev hon till att börja med ratad, litteraturen sades vara undermålig (Denise Rudberg nekades medlemsskap i författarförbundet av samma anledning.)
Jackie Collins har självklart banat väg för kvinnor som skriver om kvinnor för kvinnor.

500 miljoner böcker som berättar om självständiga kvinnor som tar för sig av pengar, makt och sex.
Heja Jackie Collins, och tusen tack för underhållningen.







Så vi tog en tur idag också.

Till Hellasgården, som är ett stort friluftsområde strax utanför centrala Stockholm.
Det var där vi hade vår första dejt, i januari för snart tre år sedan.
23 grader kallt var det då, det gick knappt att prata.

Idag var det fint som snus, och promenadvägen var fylld av stora och små stockholmare.

Nu är tant Åsa trött och ska sova en stund.
Frisk luft tar på krafterna.


lördag 19 september 2015

Vi är på sightseeing

Det här är Grand hotell i Saltsjöbaden.

Ledig helg.

I alla fall bitvis om nu inte Nisse också tycker att det vore utmärkt om vi två skrev lite på var sitt manus.
Jag låter honom bestämma, själv säger jag sällan nej till att arbeta så vi får helt enkelt se hur det blir.
För att komma i rätt form för att i alla fall ta en promenad i gråvädret tänker jag ta ett morgonbad och några värktabletter. Tror att det kombon är utmärkt.

Ska ni hitta på något kul i helgen?

fredag 18 september 2015

Vissa tv-serier är bättre än andra,

Nashville är en sådan.
Jag såg de tre första säsongerna på Viaplay och den fjärde börjar sändas i USA den 23 september.
Alltså frågade jag Viaplay på FB när de börjar sända den och då får jag som svar att de inte har rättigheterna till fjärde säsongen.
What?
Så var ska jag se den då?
(Nej, jag laddar inte ned.)

Grrr.

Man kan utan att överdriva

säga att jag har det mest enahanda livet av oss alla just nu.
I alla fall utåt sett.
Inåt kan jag fly tristessen med att arbeta. Att hitta på historier är ett bra sätt att få se något annat än väggar i en förort, där tavlor hänger som de inte ska och som man inte kan ändra på med bara en fungerande arm.

Just nu firar jag till exempel jul.
Jag har klätt granar och spridit saffransdoft. Skapat pirr och förväntan. Hängt upp mistlar och slagit in paket.
Än så länge har jag inte lyckats klämma in själva julafton men jag antar att det kommer under dagen, eller kanske nästa vecka.
Jag har fram till sista september på mig att få tomten att prata ur skägget.

Fredag.
Vad ska man säga?
God jul?



torsdag 17 september 2015

På måndag ska vi till veterinären.

Kl 10.
De ska ta blodprov och undersöka honom.
Själv har jag förstås googlat och det kan vara allt från njurproblem, till diabetes och sköldkörtelproblem. Eftersom han äter som en mindre ponny och bara blir smalare, så är diabetes och sköldkörteln det som ligger närmast till hands.
Han kan också ha en kombo av alltihop.
Han dricker en hel del, men det kan vara symptom på alla tre sjukdomarna.

Det enda jag är rädd för är just diabetes, för det måste man ofta hantera med sprutor och om så är fallet är det bättre för både Misse och mig att vi låter honom somna in.
Behandlingen kräver oerhört mycket av både ägare och katt och han ska inte behöva ha det så när han är såpass gammal, och inte jag heller som i så fall blir ännu mer bunden.
Vid en lättare form kan man medicinera med mat, så vi håller en tumme för det i så fall.

Min pluttis och kompis.


55 499 gånger,

lånades mina böcker ut på bibliotek förra året.
En svindlande summa, i runda slängar tio tusen fler än förra året.
Sonjorna har gått ned, och min egen lista toppas av En liten värld.

Dagens arbete i den mörka förorten (har tänt både stearinljus och lampor trots att min lägenhet är så ljus med stora fönster i två väderstreck) handlar om novell.
Senare ska jag ta mig till Farsta centrum.
Jag måste handla och boka en tid till Misse, snart 16 och ett halvt år, hos en veterinär. Han blir bara smalare och smalare trots att han äter massor, mer än någonsin, och jag misstänker (efter idogt googlande) att han nog har lite problem med sköldkörteln. Alla symptom stämmer.
Det kan man lösa med piller, eller med kost - om det nu är det som är problemet.

Ungefär så.
Vad gör ni idag?

onsdag 16 september 2015

En storpocket låg i lådan.

Vilket otroligt bra format det är för oss som inte ser så himla bra längre.

Underbar repris.


Jag pratade som sagt länge med min kompis igår,

och utöver det jobbet hon har som jag är ute efter all fakta om, är hon sjukgymnast även om hon inte har praktiserat det på ett tag. Och akupunktör.
Hon visste precis vad min sjukdom gick ut på, och det är ofantligt skönt med någon som fattar att det inte finns något att göra och som inte kommer mer triljoner förslag.
Vila och inte röra armen för mycket. Ha den i mitella emellanåt.
"Inget annat hjälper", sa hon.

Igår var en rättbradag, idag är vi tillbaka till rättkass.
Tänk vilken tur jag har som har det här jobbet. Hemma. Behöver inte flytta mig en meter.
Oftast lyckas jag faktiskt glädjas mer åt det, än att sörja att jag har ont och inte kan vara med på några aktiviteter.
Tack och lov.

Idag jobbar jag med min julnovell igen.
Tjohej!



tisdag 15 september 2015

Jag sparade en bit kycklingfilé

från lunchen, och så stekte jag upp den tillsammans med en bit röd, grön och gul paprika, sedan hällde jag i rester av broccoli och blomkålsris som också var kvar sedan min lunch. Allt fick fräsa en stund (i en tesked smör) efter att jag hade kryddat med generösa mängder pepparmix och flingsalt.

A men så galet gott!
Lite drygt 300 kalorier om min app stämmer.

Åsapytt.
Jojatackarja.


Gloriamanuset skickat,

och jag har pratat med en av mina äldsta och bästa vänner om manus 7. Det är ju inget att vänta på, hon sitter på all den kunskap jag behöver för att kunna skriva nästa bok och om två veckor kör jag igång.
Så fort armen tål resan till henne, ska jag och Fårdan åka dit. Jag hoppas så att det blir det här året, men tror inte det, tyvärr.
Tur att det finns telefoner!

Annars idag har jag inte gjort ett dugg.
Jo, jag har badat istället för att ta en tupplur.
Och smörjt in mig med världens godaste doft.



Efter två veckors koll på kalorierna

är jag tillbaka på noll, i alla fall nästan.
Senaste veckan har jag gått upp, och då måste vi konstatera att det kan man uppenbarligen göra av LUFT, för socker eller ett för stort intag av kalorier har inte passerat denna kropp.
Det finns ju appar till allt numera, alltså har jag fullständig koll.

Well.
Jag gillar hur jag äter nu och tänker fortsätta på samma sätt.
Pilutta dig, vågdjävul!

Annars då?
Jo tack, idag är det den 15:e och manusinskickning efter den första redigeringen av Gloria.
Jag ska gå igenom vad min förläggare hade för åsikter, och skulle tro att jag har tillmötesgått dem till till 90%. De återstående tio har jag också förändrat, men kanske i mindre grad.
Vi får se vad hon säger, det är alltid lika spännande.

Sedan ska manuset vidare till Kerstin, min redaktör (och Simonas. Och Susanna Dilbers. Och Katarina Bivalds) och så får jag tillbaka det från henne någon gång i början av november. Sedan har jag några veckor på mig till att föra in ändringarna i manuset.

Det är bra, då hinner jag komma igång fint med nästa. Låt oss för enkelhetens skull kalla den ... manus sju.



måndag 14 september 2015

03.20

vred jag till armen så att jag fick en så kallad zinger. Fyfansjävlaskit, vad ont det gjorde.
Jag har inte fått det på natten på flera månader eftersom jag ligger blickstilla, och det är läskigt att vakna av den intensiva smärtan. När det händer i vardagen är jag ju beredd eftersom jag direkt känner när jag gör något fel.

Det var dagens klagomål.
Jag somnade om till sist, är på hugget att redigera de sista sidorna i Gloria och jag har äntligen hittat namnet till huvudkaraktären i nästa bok.
Grym dag, trots allt.

Passar på att bjuda på en bild från bokmässan 2009. Min första. Det var på den tiden jag kunde ha alla mina kläder.
Jaja.



söndag 13 september 2015

Tre intensiva timmar senare lägger jag av för idag.

20 sidor kvar.
Fler upplösningar och avslöjanden.
God, I love this book!

Men de får vänta till i morgon.
Nu tar jag söndagsledigt.


Good morning, blogglovers

(alltså, det där vet jag förstås inte, men det lät bra. Satte tonen för ett kort och ändå rätt glatt meddelande)

Bra natt, trots armjäveln, och jag slänger mig över mitt manus som det inte blev särskilt mycket gjort i igår.
Tre dagar kvar.
Söndag.
Det har aldrig funnits en bättre dag för redigering.

Jag tycker att vi kör så får vi se hur långt vi hinner innan kroken kommer.
Tjoho.


lördag 12 september 2015

Men sluta vad gott!

Blomkålsris.
Jag har inte ätit det tidigare, så idag fuskköpte jag en färdigriven liten kartong på Ica.
Till lunchen hade jag kokat det och åt det med persilja och örsalt (och kyckling), och när jag nu åt middag fräste jag snabbt upp resterna av blomkålen och kycklingfilén, tillsammans med röd paprika.

Lördagsdessert: Keso och varma bär (varför variera, liksom.)



Jag är så galet nöjd med att

jag inte ska till bokmässan i år, för det betyder att jag inte behöver boka av den vilket jag faktiskt hade varit tvungen till annars.
Min arm hade dött i den här trängseln.


Istället ska jag följa den på håll, medan jag redigerar min novell som är nästa jobb direkt efter att Gloria är inlämnad.

Första oktober börjar jag skriva nästa roman, och jag tror att jag har huvudkaraktärer och en konflikt, men fortsätter fundera. Glorias plot ändrades helt efter lite research, och så kan det förstås bli den här gången också.

Tja, det var väl det.
Ja, just det. Ett filmtips till dig som vill se en eftermiddagsfilm. Grease sänds halv ett på Tv4 film.
Bara sådär en lördag.


Man borde inte vakna fem en lördag,

men säg det till en kräkande katt.
Naturligtvis vred jag till armen i min iver att komma upp fort och då gick det som det gick, och nu sitter jag i soffan med en kopp kaffe och ska börja jobba.
Frukost äter jag senare, annars blir det här dagen uppfuckad matmässigt, det räcker med att den blir knäpp med sömnen.

Misse ser nöjd ut med att ha fått upp mig.
Jag klippte hans klor i går och jag är rätt säker på att detta var hans hämnd.

fredag 11 september 2015

Keso

Frysta jordgubbar,  hallon och blåbär som har kokat en liten stund.

Det blir mitt godisfredagstips!

Det är bra att ha en blogg,

då kan man gå tillbaka och kolla hur det var på den tiden man rörde sig utanför den här lägenheten (som jag fortfarande älskar besinningslöst, vill jag gärna säga) och till andra länder.

Till exempel i NY i februari.

Eller på Cypern i maj.

Eller varför inte London i samma månad?

Those where the days, därefter gick det rätt snabb utför.
Nu är kärringen handikappad och fast i sin soffa.
Jaja, this to shall past.
Fredag.
Hurra!






torsdag 10 september 2015

Här ligger den.

Väskornas väska.
Den ser inte ut att bli luftas inom en särskilt nära framtid, och det känns lite tråkigt.
Mest att inte ha något att se fram emot.

Men jag törs inte resa någonstans just nu så istället tittar jag på hotell och resor på nätet och suktar!

Igår ringde jag till Nisse

och sa att jag nog kan säga upp den städhjälp som jag efter extrem vånda anlitade för ett par veckor sedan, tyckte ju att min arm var så mycket bättre senaste veckan att det där med att skura golv nog skulle bli en baggis.

Ibland ska man bara hålla truten!!!

Städfirman kommer idag för andra gången, och jag är så tacksam för det.
Jag har naturligtvis egentligen inte alls råd, men allt annat är bortprioriterat just nu och jag måste ha det rent och fint eftersom jag också jobbar hemifrån.

(Och jag måste naturligtvis inte motivera för er varför jag anlitar hjälp, och kanske gör jag det mest för mig själv. Jag skäms lite över att jag och Misse behöver någon som städar efter oss. Så för att vi inte ska verka som riktiga slabbedabber städar jag lite innan personen kommer. "Det är hål i huvet" tror jag en kompis sa om just det.)

onsdag 9 september 2015

Jag hade varit fri från värk,

alltså den konstanta molande, i åtta dagar.
Tjohoooo.


Jag sov till halv tio.

Helt galet, men naturligtivs exakt vad jag behövde.
Det är så jag ser på sömn när det emellanåt blir många timmar (i det här fallet nio.)

Så efter dusch och hårtvätt (som tar sin lilla tid just nu), frukost, ett par samtal, lite uppdateringar och sånt, så är jag redo för min Gloria.
Lite mindre än hälften kvar och kärleken till det här manuset håller i sig.

Första oktober börjar jag skriva på nästa, alltså den som eventuellt kommer 2017.
Min sjua.
Då är man banne mig författare på riktigt.
Jag har haft svårt för att kalla mig det, tänkt att det väl måste vara svårare än så här, men har insett att det behöver det förstås inte alls vara.

Alla håller inte med om det.
Jag lyssnade på viktiga herrar med svåra pannor i Babel i söndags, och de beskrev arbetet som oerhört jobbigt, näst intill omöjligt, och att Thomas Mann hade sagt (alltså typ) att "riktiga författare tycker att det är omöjligt att skriva."

Tips: Herrarna kanske ska skriva en mer lustfylld prosa så att arbetet blir lite lättare?
Skriv till exempel om det du tycker allra mest om.
Knausgård har ju oftast skrivit om sig själv - på tal om något man gillar.
Kan det verkligen ha varit så svårt?

Well, vi är olika.
Jag är en författare som tycker att det är både lätt och roligt. Jag har gjort saker som har varit betydligt svårare i mitt liv.
Betydligt.


Mina gamla vapendragarförfattarvänner

Sandra och Pernilla har gemensamt boksläpp ikväll på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan.
Just det, Magnus Johansson släpper också sin tredje bok (men honom känner jag inte.)
Tre författare på en gång, och jag hade gärna varit där och firat, men men. Här gås ingenstans förrän 9 oktober då jag ska se Peter Jöback och Helen Sjöholm och jag hoppas så att jag inte har värk just den dagen.

I alla fall.
Här är mina fina vänner nya böcker!
Grattis och varmt lycka till!


tisdag 8 september 2015

Hemma hos mig finns det böcker överallt.

Jag har mycket, SÅ mycket, kvar att läsa.

Åsas matblogg presenterar dagens lunch.

Blandad grönsallad.
En halv paprika.
8 småtomater.
En handfull vita bönor.
Rätt mycket hackad spenat (fryst)
En ugnstekt laxfile (fryst, när jag är ensam är det galet smidigt.)
Smulor av en liten bit fetaost.

Dryck: En beroccatablett som jag har blandat med mitt MSM-pulver.

Ingen skrivkramp, och när jag nu har ätit ska jag ta en promenad.
Tjohej.


Idag har väninnepeppen

invägning, var och en för sig, och resultatet ska inrapporteras till Helen som är självutnämnd sekreterare (älskar när andra tar tag och jag bara behöver åka med!)
Jag har följt min egen plan och har gått ned det kilot som var meningen, men har missat promenaderna, de dagliga som jag vet gör så gott för hela min kropp.
Tre gånger på en vecka är för lite. Kämpa nu Hellberg!

Vecka två börjar idag och vädret ser ut att bli fint, så att redigera och sedan gå ut får bli målet för dagen.

Nu ska jag ta tag i det partiet som jag överhuvudtaget inte kunde göra något åt igår när jag var så trött.
Jag tror att det kommer att bli beyond lysande.


Ps,

måndag 7 september 2015

Jag var sugen på något mer

Då är det lysande att ha frysta bär att koka, och sedan hälla över keso.
Jättegott och okej om man som jag försöker hålla sig borta från socker.

Efter att ha sovit, tvättat och handlat har jag inte kollat om jag har fått tillbaka skrivförmågan.
Jag tror på i morgon!

Bara några sidor senare packar jag ihop.

Jag kan verkligen inte formulera det jag vill idag, en högst märklig känsla kan jag meddela. Igår gick det alldeles utmärkt.
Men jag sov för få timmar i natt och behöver nog lägga mig ett tag till. Möjligtvis tar jag nya tag i eftermiddag, eller så inte.
Jag kan ju faktiskt också välja att vara ledig resten av dagen.

Åtta dagar kvar

tills Gloria ska vara färdigredigerad för den här gången, och om jag jobbar varje dag fram 15 september betyder det 15 sidor per dag (sådana där beräkningar håller jag på med manuset igenom.)
Så troligtvis är jag klar på fyra-fem dagar, för närmare 30 sidor per dag är absolut ingen omöjlighet när det är putsning som gäller.
(När jag putsar försöker jag hitta upprepningar, kolla namn - såg just att en person hade ett namn på ena stället och ett annat på det andra - och se till att alla trådar är fästa när sista sidan är skriven.)

Ungefär så, innan jag ägnar mig åt tvätt och åt en promenad i det som i alla fall just nu ser ut att bli en fantastisk höstdag.







söndag 6 september 2015

Jag har precis kört hem Nisse.

Nu ska jag lyssna på radio en stund, innan jag lagar mat.

Bra söndag hos mig, för vädret har ju jag längtat efter ett tag.

Jag hade önskat att jag vågade sätta på mig en regnjacka och stanna på medborgarplatsen där Nisse bor, men är för rädd om min arm. Istället kan man lyssna på p1 om man vill följa det som händer där.

Ungefär så har jag det. Ni då?

Det är ett fasligt oväder i förorten,

och har varit ända sedan sent igår kväll.
Långdragna höga muller som till sist gjorde att jag mitt natt någon gång fick stänga fönstret i sovrummet för att kunna sova.

Så idag stannar vi inne.
Nisse sitter vid skrivbordet och skriver på sitt, och jag sitter i soffan och ska precis öppna Gloriamanuset.

På mitt bord framför mig har jag tänt ljus, i koppen finns varmt kaffe och jag har precis tagit en varm dusch och duttat på mig lite favoritparfym.

Jag är en lyllos och det går inte en dag utan att jag är tacksam för det.

Ps, man läser ofta om människor som har gått från andra partier till SD. Nyligen var det en moderat politiker som berättade om sin övergång.
Det måste väl också finnas berättelser om motsatsen?
Att man har lämnat SD för att man inte längre kan sympatisera med de värderingarna?
Jag längtar efter de berättelserna just nu.


lördag 5 september 2015

Vi promenerade i exakt rätt tid,

för nu ska det snart regna över min förort. Troligtvis rejält om jag tolkar molnen rätt.
Å andra sidan är jag inte mycket för att läsa mellan varken rader eller moln, det kan lätt bli fel.
Det där med olika erfarenhet ställer till det en hel del. En regnskur för mig, kan vara en förstörd dag för någon annan.

Eller förresten, det är inte erfarenheterna som är problemet utan vår oförmåga och vårt ointresse av att sätta oss in i vad andra känner/tycker/tänker.
Så istället för att fråga tolkar vi med den enda referensram vi har tillgång till, vår egen.

Så här säger Stefan Einhorn.
Jag tycker att han är klok.

Det finns bara två möjligheter för oss att förstå en annan människas tankar, känslor och behov. Den ena är att fråga hur vår medmänniska tänker och vill bli bemött. Den andra är att vi försöker sätta oss in i hur individen framför oss tänker och känner.
Denna förmåga till inkännande - empati - har alla människor, men mer eller mindre utvecklad.

På riktigt så gråter jag mest just nu.

För att jag blir blir ledsen över alla de bilder jag ser (tack till er som orkar vara på plats och dokumentera), för att jag blir rörd över att så många ändå gör något för att hjälpa till, och så gråter jag av ilska för att sådant land som Ungern inte visar någon som helst empati.

Eftersom Ungern inte gillar annat än ungrare så tänker i alla fall jag aldrig mer åka dit.

Men idag ska jag tänka på annat också, jag ska till exempel träffa Nisse.
Vi ska promenera i det fina vädret och sucka lite över våra respektive åkommor eftersom han har fått ont i ryggen.

Och Grattis Victoria och Daniel.
Vad ni har gjort såg jag redan för ett par veckor sedan.


fredag 4 september 2015

Det här klänningen

har jag också. Oanvänd. Har hängt i garderoben i ett par år.  Martina Haag är jättefin i den, vi får väl se när min kropp är tillbaka i den formen som kan klä sig fint. Just nu är gigantiska tröjor skönast att få på och av.

I redigeringsform är jag i alla fall, och just nu räcker det finfint!

Vad ska ni göra i helgen?

Eftersom jag har försökt att somna om

och det verkligen inte funkar är det väl bättre att redigera manus än att ligga i sängen och ha ont.
Nu var det inte smärta som väckte mig, tvärtom har jag sovit gott i natt, men om jag flyttar på armen en centimeter på morgonen så går det igång.

Alltså dricker jag kaffe.
Och läser om elände. Men också om hopp, som förmedlas inte minst från Hans Rosling.
Har ni sett hans TED-föreläsningar?
Han talar så att man begrip, som det heter.
Igår läxade han upp en dansk journalist på det här sättet.


torsdag 3 september 2015

Radiohjälpen och svt

har lagt om sin tablå idag för att belysa flyktingkatastrofen som är den värsta sedan andra världskriget.

Så här kan du hjälpa till:
Swisha
 valfritt belopp till 9019506, skriv FLYKT som meddelande (hela beloppet går till Radiohjälpen)
SMS:a FLYKT till 72 999 för att ge 100 kr (93 kr går till Radiohjälpen, ev trafikavg. kan tillkomma)
Ring 0900-25 100 för att ge 100 kr (91 kr går till Radiohjälpen, ev trafikavg. kan tillkomma)
- Radiohjälpens pg 90 1950-6 och bg 901-9506, märk inbetalningen FLYKT

Det har varit en bra dag för mig, även om jag har känt mig ledsen mest hela dagen. Men jag har redigerat, promenerat, lyssnat på musik och pratat med vänner som känner exakt som jag. Under promenaden lyssnade jag på Eagles som får mig både att gråta och att le.
För er som tycker lika mycket om dem som jag, finns det en fullkomligt lysande dokumentär om bandet på Netflix just nu.

Jag kommer att följa dagens sändningar på Svt, tror jag, och sedan avsluta med att i alla fall bitvis se min en av mina favvisfilmer som går på åttan: The ugly truth.

Hoppas att ni får en fin kväll!

Jag kan inte göra så mycket, men allt räknas just nu.

UNHCR 
Röda korset.
Unicef

Det går inte att värja sig, eller låtsas som om det inte rör mig.
Jag har också barn.
En kille som har fått växa upp i den bästa av världar, skyddad från allt (säger han själv.) Vi var fattiga, men det var inget han ens märkte eftersom fattig här inte är samma sak som fattig i sämre gynnade länder.

Jag är glad att han känner så, och jag är övertygad om att alla föräldrar vill skydda sina barn. Idag visar både Expressen och Aftonbladet bilder från när det inte var möjligt.
Det är många tre, fyra, sju och tioåringar som inte har överlevt vare sig i sitt hemland eller på flykten därifrån, och det är nästan omöjligt att ens tänka på.
Bilder visar taggtrådar som ska hindra flyktingar från att komma in, samtidigt som golfbanan bredvid är full av spelare som inte ens verkar notera umbärandena strax intill.

Heder åt Tysklands förbundskansler, Angela Merkel, som vågar ta ansvar i en tid av duckanden.

Jag kan hjälpa till lite just nu, lite mer en annan gång, hoppas att ni kan och vill det också.
Och om inte, så hoppas jag i alla fall att ni känner värme, inte kyla, i hjärtat.
Det kan vara en bra början, det också.






onsdag 2 september 2015

G´day som vi säger i Australien.

Skojade bara, jag är hemma i soffan i Farsta och ska redigera mitt utmärkta nästa manus. Fy tusan vad förtjust jag är i den här boken.
Och det slår mig förstås att jag kan vara den enda.
Ja, förlaget är ju med mig förstås, men sedan måste det ju till läsare, snack och rekommendationer för att det ska gå runt.

Jag är så glad att jag inte tänker på det under tiden jag skriver. Då vill jag bara underhålla mig själv. Det är nu när den börjar bli åt det klarare hållet som sådana tanker dyker upp.
Men om ingen gillar så är det ingen som har förstått och då måste jag nog packa ihop och göra något annat.
Jag har bytt bana så många gånger i mitt liv att det nog funkar att göra igen.

Annars då?
Jo tack, fram till åtta-tiden i morse fikade jag med Agneta Fältskog, i Fjällbacka, trots att min fingertopp var av och satt kvar bara med en skinnslamsa.
Väry sympatisk människa kan jag meddela.

Nu är det Gloria och jag!

tisdag 1 september 2015

Lunchpaus.

Jag åt köttsoppa och blev mätt.
Körde en sväng till Farsta eftersom det är min maxsträcka för ögonblicket och där klev jag runt en stund helt utan mål och mening, innan jag köpte mina tomater och åkte hem.

Alltså, det finns tomater och så finns det T-O-M-A-T-E-R.
Den lilla kvisttomaten Romantica, som jag bara hittar på Ica. Om den finns i andra varumärken vet jag inte, min Konsum har den i alla fall inte.

En droppe olivolja, ett korn av havssalt på det, och den smakar himmelskt.
(Jag vill med det gärna säga att jag allra helst väljer ekologiskt, men just den här är för god för att skippa.)


Första september. Äntligen!

Jag har sett i min FB-grupp att många lider mer när det är dåligt väder och det kanske är samma sak för mig.
Min arm är usel idag, men humöret är däremot på topp, kan jag meddela. Jag har fått min älskade höstmånad, ska strax packa upp Gloria som ska få ännu en puts och det regnar ute.

Jag har också vägt in mig för tvåmånadersutmaningen med mina gamla vänner. Jag väger mig ALDRIG annars, det är jätteskönt att låta bli, men här är vi tuffa och meddelar varandra våra framgångar så jag hade inget val om jag ville vara med.
Än så länge känns det finfint.
Som om kilona rinner av mig redan.

Wohooo.