Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 15 september 2015

Jag sparade en bit kycklingfilé

från lunchen, och så stekte jag upp den tillsammans med en bit röd, grön och gul paprika, sedan hällde jag i rester av broccoli och blomkålsris som också var kvar sedan min lunch. Allt fick fräsa en stund (i en tesked smör) efter att jag hade kryddat med generösa mängder pepparmix och flingsalt.

A men så galet gott!
Lite drygt 300 kalorier om min app stämmer.

Åsapytt.
Jojatackarja.


4 kommentarer:

Småländskan sa...

Hej Åsa!
Jag, som smygläst din blogg en och annan gång, måste bara ge mig tillkänna och berätta att jag varit balkonggranne med din mamma och hennes väninna. Tyvärr alldeles för kort tid, då vi knappt hann prata mer än ett par gånger över balkongräckena. I alla fall, vi kom in på författare och hon sa lite diskret att hennes dotter är en sån, författare alltså. När hon sen berättade vem hennes dotter är, så talade jag om att jag känner till dig, men tyvärr inte läst någon av dina böcker. Det måste jag göra nu, det lovade jag din mamma!
Nu är jag hemma, men jag hade tyckt det varit trevlig att lära känna din mamma lite mer. Hon är, som jag direkt märkte, en otroligt härlig och trevlig kvinna.
Men, men, kanske ses vi över ett annat balkongräcke nån gång...
Ge henne en kram från mig, den där kalmaritiskan som bodde vägg i vägg med henne på Mallorca.

Izabella sa...

Åsapytt lät gott!

Åsa Hellberg sa...

Småländskan; vad kul! Hon ringde igår och berättade att hon hade träffat någon som läser min blogg. Jag ska självklart hälsa henne när hon kommer hem:)

Izabella; smarrigt värre!

Ezter sa...

Lät gott, man kan få till det riktigt bra av rester!