UNHCR
Röda korset.
Unicef
Det går inte att värja sig, eller låtsas som om det inte rör mig.
Jag har också barn.
En kille som har fått växa upp i den bästa av världar, skyddad från allt (säger han själv.) Vi var fattiga, men det var inget han ens märkte eftersom fattig här inte är samma sak som fattig i sämre gynnade länder.
Jag är glad att han känner så, och jag är övertygad om att alla föräldrar vill skydda sina barn. Idag visar både Expressen och Aftonbladet bilder från när det inte var möjligt.
Det är många tre, fyra, sju och tioåringar som inte har överlevt vare sig i sitt hemland eller på flykten därifrån, och det är nästan omöjligt att ens tänka på.
Bilder visar taggtrådar som ska hindra flyktingar från att komma in, samtidigt som golfbanan bredvid är full av spelare som inte ens verkar notera umbärandena strax intill.
Heder åt Tysklands förbundskansler, Angela Merkel, som vågar ta ansvar i en tid av duckanden.
Jag kan hjälpa till lite just nu, lite mer en annan gång, hoppas att ni kan och vill det också.
Och om inte, så hoppas jag i alla fall att ni känner värme, inte kyla, i hjärtat.
Det kan vara en bra början, det också.
6 kommentarer:
Bilden på den treårige pojken i vattenbrynet … så ofattbart tragiskt och sorgligt.
Flera hjälporganisationer har Swish, himla smidigt. Jag har bidragit med några hundra idag, det är futtigt men det är bättre än inget.
Mitt bidrag är inte stort.
Och jag hoppas att jag kan vara till någon hjälp
för alla som kommer hit.
Vi hjälper till genom Röda Korset.
Det finns många sätt.
Agneta och Cyndi; ni har hjärtat på rätta stället.
Jag älskar att det kraftsamlas just nu!
Alla kan bidra på något sätt! Det är en självklarhet anser jag.
Gråter, skänker några hundralappar och kramar egna treåringen extra länge. Allt annat känns futtigt idag.
Skicka en kommentar