För att jag blir blir ledsen över alla de bilder jag ser (tack till er som orkar vara på plats och dokumentera), för att jag blir rörd över att så många ändå gör något för att hjälpa till, och så gråter jag av ilska för att sådant land som Ungern inte visar någon som helst empati.
Eftersom Ungern inte gillar annat än ungrare så tänker i alla fall jag aldrig mer åka dit.
Men idag ska jag tänka på annat också, jag ska till exempel träffa Nisse.
Vi ska promenera i det fina vädret och sucka lite över våra respektive åkommor eftersom han har fått ont i ryggen.
Och Grattis Victoria och Daniel.
Vad ni har gjort såg jag redan för ett par veckor sedan.
1 kommentar:
Tack och lov har de fått resa vidare nu. Det är så grymt. Ännu mer grymt är alla som plötsligt lägger upp bilder på svältande barn i Afrika och undrar vem som bryr sig? Vad är det vi samlat in pengar till sen vi var barn om inte dem? Kan inte låta bli att dra paraleller med hur alla nu skriker: Stoppa invandringen, hjälp på plats!
Jag mår illa av maktlöshet!
Skicka en kommentar