Och med tanke på det där spänningsuttalandet i förra inlägget

så är det väl ändå märkligt att jag har ett sådant drag i min nya bok.
Spännande sa min testläsare om den.
Förhoppningsvis var det ysterspännande och inte nervspännande.
Två nya ord ni kan använda, var så goda!

Annars vaknade jag i morse av att klockan ringde och då drömde jag att jag hade fått min sjukdom även i andra axeln och jag var förtvivlad och rädd, men ingen vid bordet där jag satt förstod vad problemet var (det kan ha varit på bokmässan och att ingen förstod kan bero på att vi författare kanske är en grupp människor som inte är särskilt intresserade av andra än oss själva, inlåsta i våra kamrar som i är.)
Tack och lov, och peppar peppar peppar tvi tvi och tvi, så var det inte sant.
Den här gången.
Jag har känningar, men hoppas att det bara är av överansträngning.
I min FB-grupp finns flera som har det dubbelsidigt och det är ingen lek, kan jag berätta.

Well, det var en dröm.
Idag kommer en annan dröm, en person som hjälper mig att städa (naturligtvis vitt och väldigt lagligt. Jag är otroligt tacksam för RUT, annars hade det inte gått.)
Förra gången fick jag extrahjälp med bokhyllorna men idag har jag inga önskemål alls utom att golven ska bli rena.
Medan hen hjälper mig ska jag ta mig till centrum och fylla på pillerförrådet.
Jag vet inte om knaprandet hjälper, men jag törs inte sluta heller.

Ungefär så.
Torsdag.
En rätt bra dag, eller hur?