Jag sov till halv tio.

Helt galet, men naturligtivs exakt vad jag behövde.
Det är så jag ser på sömn när det emellanåt blir många timmar (i det här fallet nio.)

Så efter dusch och hårtvätt (som tar sin lilla tid just nu), frukost, ett par samtal, lite uppdateringar och sånt, så är jag redo för min Gloria.
Lite mindre än hälften kvar och kärleken till det här manuset håller i sig.

Första oktober börjar jag skriva på nästa, alltså den som eventuellt kommer 2017.
Min sjua.
Då är man banne mig författare på riktigt.
Jag har haft svårt för att kalla mig det, tänkt att det väl måste vara svårare än så här, men har insett att det behöver det förstås inte alls vara.

Alla håller inte med om det.
Jag lyssnade på viktiga herrar med svåra pannor i Babel i söndags, och de beskrev arbetet som oerhört jobbigt, näst intill omöjligt, och att Thomas Mann hade sagt (alltså typ) att "riktiga författare tycker att det är omöjligt att skriva."

Tips: Herrarna kanske ska skriva en mer lustfylld prosa så att arbetet blir lite lättare?
Skriv till exempel om det du tycker allra mest om.
Knausgård har ju oftast skrivit om sig själv - på tal om något man gillar.
Kan det verkligen ha varit så svårt?

Well, vi är olika.
Jag är en författare som tycker att det är både lätt och roligt. Jag har gjort saker som har varit betydligt svårare i mitt liv.
Betydligt.