Idag skulle mormor fyllt 102 år.

Hurra för dig i himlen!

Själv gör jag ungefär som vanligt den här dagen, i alla fall ett tag framöver innan jag ska till tvättstugan.
Ikväll ska Jonathan och jag till Nisse, och det är första gången på många år som jag får umgås med min son när det smäller. Det ser jag fram emot.

Annars har jag aldrig gett särskilt mycket för att fira den här dagen, annat än som vändpunkt.
För det är så jag ser den.
Jag gick in i det här året med ett leende och går ur det likadant.

Det har varit mitt år på så många sätt.

Jag har rest och gjort research på Gran Canaria, London, Rhodos, Mallorca och London igen, och jag har bokturnerat med nya boken (En liten värld), färdigställt ett manus (Toscana tur och retur) och börjat skriva på ett nytt (Gloria.)
Sonen har flyttat ut och jag har blivit ensamboende med Misse, och jag tycker att det är underbart att vara särbo med fina, fina Nisse.
Min familj mår bra, jag älskar min lägenhet i förorten till en förort och jag är frisk (peppar peppar).

I morgon är det 2015.
Då ska jag återerövra min kropp som jag sedan ett par månader har gett bort till sockerindustrin.
Och så ska jag fortsätta skriva. Och resa.

Nästa researchresa går hit:

Det är finfina mål för ett år, tycker jag.

Gott slut, önskar jag er alla.
Tjoho!