Och så var det måndag igen.

Det är något med den här delen på året som för min del rasslar iväg väldigt fort. Kanske för att jag är inne i en sådan intensiv arbetsperiod att jag inte hinner reagera på snöfallskaos eller blidväder och vips så är det mars.

Jag var och mätte blodtryck och puls härom morgonen (alla värden är tippetopp) och runt tunnelbanan i Farsta strömmade människor in och ur stationsbyggnaden, och jag fick verkligen tänka till på varför. Jag hade glömt att klockan kvart i åtta en vardag är det så här det ser ut.
För dem som inte sitter hemma och skriver böcker.

Det är ju bara två och en halv månad kvar till releasen av Gloria och nu sätter vi full fart framåt och börjar med ett uppstartsmöte på förlaget i morgon. Nästa vecka går den nog till tryck, vilket är tidigt och bra. Kul att ha en fysisk bok att arbeta med för en gång skull. Det mesta är filer nu för tiden.

Vårt första möte på premiären av Carmen på Stockholmsoperan i augusti.
Pr, marknad, redaktör, förläggare, agent och jag.

Jonathans farmor och min klippa under många år, dog oväntat förra veckan bara 71 år gammal, och därför har bloggen varit stängd några dagar.
Jag vill inte prata om det mer än så, men tack för alla hälsningar trots att ni inte visste vad som hade hänt. De värmde!

Jag har ändå jobbat, det finns ju en enorm öppning att fly in genom när man har ett manus framför sig, och nu har jag nog bara en femtedel kvar av Sjuan.
En vecka till min egen deadline. Det kanske går.
I avtalet står det första april, det borde jag i alla fall kunna hålla.

Önskar er alla en fin vecka!