Helt galet att jag inte har bloggat på flera dagar.

 Min lilla blogg, som i dagarna fyller 12 år. NEJ, 13!!

Här är min första månad på det som jag då kallade Hellberg coaching &  inspiration.  Tonen i den bloggen var lite mer seriös eftersom hela jag var det då. Jag arbetade som coach, skulle senare samma år släppa min första bok som handlade om missbruk, och jag var rätt upptagen av det när jag startade bloggen.

Vi pratar om drömmar ibland, vilka vi har och inte, och min dröm var verkligen inte att bli författare. Men när jag startade bloggen hade jag fått kontrakt på Casanovas kvinna (som jag aldrig hade en idé om skulle bli starten på ett helt nytt liv) och min dåvarande förläggare ville att jag skulle börja blogga och gå med i FB.  Bloggen har hängt med, FB är jag inte så himla intresserad av. 

Jag tror att, trots rädd livlig fantasi i mina böcker, att jag är rätt här och nu. Om jag oroar mig är det för något som händer nu, inte vad som eventuellt händer i framtiden, och det får jag ju vara tacksam för. 

Och det går nog igen i min förmåga att föreställa mig andra saker, som fler böcker, filmer, manus bla bla bla. Jag har inte de drömmarna för jag kan inte riktigt se det framför mig om det inte redan är på gång, som film till exempel (inget är klart men på gång, som det ju har varit ett långt tag nu).

Tur då att fantasikranen öppnas när jag börjar skriva. 

Idag är det redigeringsdag 2 av 21 totalt. Jag har printat ut 14 sidor (dagsmålet) av manuset, eftersom jag har fått 2 inputs (förläggare och redaktör). Teresa har skrivit kommentarer här och där i kanten av manuset, och det är det jag printar. Min redaktör har i sin tur formaterat manuset jag fick tillbaka från henne, och det är i det jag jobbar. 

Här är en enda kommentar från Teresa, medan andra sidor har fler

Här är Lenas. Ibland en kommentarer om något, men oftast har hon tagit bort, som ni ser, och problemet med det är att jag vill kolla allt, varje litet ord hon har flyttat på. 

Detta är problemet med att få det digitalt, det är inte min favvis, men det moderna sättet att arbeta på. 

Men jag gillar att SJÄLV fixa i manuset, inte att någon annan gör det, alltså tar det här mycket längre tid för mig än om jag får det på det gamla sättet, utprintat med tecken för vad redaktören vill att jag ska göra. Jag är inte den som bara accepterar allt, väldigt långt ifrån. 

Även det är fullt av kommentarer. 

Det låter mer komplicerad är det är, det tar bara lång tid, men jag behöver nog köpa en större färgpatron snart. Är superglad för mig nya printer som kommer att få jobba de här 21 dagarna. 

Igår var jag ledig, skulle ha träffat Jonathan och Linnea som ställdes in (men det blev städat i alla fall). Jag åt biff (som jag skulle ha bjudit på), vilket eventuellt har påverkat magen lite så idag tar jag det lugnt med mat. 

Jag känner pyttelite på min gamla fläck i magen där jag hade en tarmficka och fick så ont för drygt ett år sedan, och då ska jag ställa in matintaget, enligt doktorn som behandlade mig på sjukhuset. 

Det betyder mycket enkelt att det jag äter ska rinna. Så väldigt rinnigt potatismos är okej. Yoghurt såklart. Mixade soppor. Det är bara konsistensen det handlar om när tarmen ska få vila ut det som gör lite ont (bara lite, absolut ingen fara, bara smart att göra något direkt). Det kommer inte att gå någon nöd på mig alls. 

Biff är inte bra för min mage alla gånger, jag hade glömt det. Men det är ju bara att låta bli. Jag åt Rostas i julas och det funkade, den här gången gjorde det inte det. 

 I morgon ska jag deklarera det sista och fortsätta redigera, på tisdag enbart redigering, och på onsdag-torsdag åker jag till Grästorp och bibblan. 

En intensiv vecka, alltså, men jag har noll utrymme för någon ledighet mer innan manusinlämningen 7 mars, så när jag kommer hem är det på det direkt igen. Men jag var ledig i tre veckor och är både redo och laddad. 

Tjohej!