Jag började gråta på dagens presskonferens, det kändes så stort att restriktionerna försvinner om en vecka. Även om min mask nog åker på ett tag till så är det en lättnad för det betyder ju att vi går mot andra tider även om det inte är så exakt den dagen vi släpps fria.
Men visst känns New York i slutet av april nu mer som en möjlighet än det gjorde i slutet av december. Jag håller i alla fall en tumme för det. Har bokat (men inte betalat) hotellet. Två rum, eftersom jag behöver min egen toa och space. Det gör också att Jonathan och Linnea kan rå sig lite själva. De behöver ju inte hänga med på min research om de inte vill. Flyget är ju bokat och betalat sedan länge och middagar och sånt hoppas jag ju att vi ska äta tillsammans.
Idag ska jag ägna mig åt räkenskaper, medan jag väntar på min nya tvättmaskin och eventuellt samtal från förläggare. En hemmadag, helt enkelt.
Kan ni fatta att vi har varit i det här i TVÅ ÅR? Visst är det ofattbart?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar