Det var nog Selmas läskigaste blåsdag igår.

Det gick inte att få henne lugn, hon ville helst vara i min famn, eller ute för där kan det blåsa storm utan att hon bryr sig ett dugg. 

Jag försökte få henne att tänka på annat. Vi spelade fotboll, en favvis, letade godis, en annan favvis, men det kan man ju inte hålla på med i evighet.

En gammal kompis, Susanne Boll, var här med sin dotter och då gick det bra en stund, men i samma ögonblick som de gick hörde hon stormen utanför igen. Till sist la hon sig i badrummet, pluttan. Jag la in en stor kudde så att det skulle vara lite bekvämt och på den låg hon, vaken, i ett par timmar.

Mitt skrivande gick därför inte så bra igår, alltså blir det jobb även på lördag. Däremot är jag entusiastisk. Det känns som om det än så länge finns en ton och jag hade kunnat fortsätta igår utan problem om inte Selmisen hade behövt mig. 

Mindre än 4 veckor kvar tills tvåan kommer ut i Sverige och ungefär samtidigt släpps ettan i Norge och Tyskland. Spänningen är olidlig. Kommer andra länder att ta till sig den? Håll tummarna! Det skulle betyda så mycket om den går bra där också.  

Idag ska stormen dra vidare, de gamla resterna efter någon form att blomster i balkonglådan vajar förvisso, men inte på samma sätt som de senaste dagarna. Just där vi bor är ett blåshål. Runt våra hus viner det som satan samtidigt som det kan vara lugnt på gatan nedanför. 

Jag hoppas att verkligen att tätningen av fönster hjälper. Det här är svårt för vår hund. Jag vill ju så gärna att hon ska stortrivas hela tiden. 

Än så länge är det bra!