Avresedag 1.

Men inte längre än Arlanda. Och först i eftermiddag. Idag fortsätter pysslet här hemma.

Jag hittade en gammal packlista och den är ju perfekt att återanvända för det jag tar med är ju samma saker, vare sig jag reser till USA eller något annat land. Eller Sverige, för den delen. 

Längst upp står alltid dator och laddare. Jag har skrivit in anteckningsbok och pennor för det hade jag tydligen tyckt vara självklart på den här lappen, men det är det inte. Däremot är förstås det lätt att hitta i en bokhandel vart man än kommer.

Allt det där, printa ut grejer och duttidutter, vill jag bli klar med rätt snart på morgonen eftersom jag säkert slöar till huvudet senare, det är i alla fall så det brukar vara.

Vi ska vara hos Jonathan vid 17-tiden, och sedan ska jag sola (om jag inte gör det här under dagen) och lämna tillbaka grejer i Mall of Scandinavia innan jag sticker. 

Jag ska inte träffa Mio, ifall han bär på något dagisvirus. De får komma ned och hämta Selma vid bilen. Plutten. Hans moster, Linneas tvillingsyster Moa, är här och hälsar på, och det är ju toppen för honom! 

Linnea har ju själv så fin kontakt med Moas två barn, som hon pratar med på Facetime ofta. Synd att de bort så långt från varandra (Moa bor i Jämtland), de saknar varandra mycket men har väl vant sig efter alla år. Linnea var ju bara 18 när hon flyttade till Stockholm (de är 31, snart 32 nu)

Jag fick en kommentar på Insta igår, efter att jag hade sagt att jag är väldigt nöjd med svart färg på mina nyfärgade ögonbrun, att jag borde blanda in grått i färgen för att den var alldeles för skarp. "Det ser du väl själv?" Hon gav sig liksom inte ens när jag sa ifrån. Det var ju i "all välmening." Hon skrev också att jag borde ta emot råd, det gjorde hon själv på sin insta. 

WELL!

Sedan när kommenterar man en annan människas utseende "i all välmening"? 

Och hur har man mage att ge O-OMBEDDA råd om hur någon ser ut?

Jag vill verkligen ha mitt ansikte och kropp ifred, för även om jag visar upp det hela tiden så är det ju inte en målning att kommentera, varken som vacker eller ful.

Min kropp bara är. Även mina nyfärgade ögonbryn. 

Den dagen, och det händer rätt ofta, som jag behöver råd så ber jag om det. 

Men jag ber ALDRIG om råd om mitt utseende och jag har exakt NOLL behov av att höra negativa eller positiva saker om det. 

Jag vet själv när jag är ful och när jag är snygg. Det räcker för mig. 

Vad man sedan tänker om mitt utseende är en helt annan sak. Varsågod och tänk precis hur mycket som helst. 

Här får ni något att tänka på!

Typ så, denna onsdag den 22a april. 

Wohooo.