Så min mamma hade änglavakt.

Det går inte att säga något annat efter den olyckshändelse hon var med om igår.

Min brorsa ringde när jag var upptagen av att facetajma med Mio, och jag sa att jag måste ta det eftersom brorsan aldrig ringer mig om det inte är något viktigt.

"Mamma har ramlat ned för rulltrappan på Hedemyrs och jag vet inte hur illa det är. Hon är på läkarmottagningen och jag är på väg dit nu. Jag har bara pratat med hennes väninna som var med och mamma har slagit i huvudet."

Lång historia kort: ambulans till sjukhus, röntgen av i princip hela kroppen tror jag, ett sår huvudet klistrades, möjligtvis gjorde man också något med hennes örsnibb som gick sönder.

Hon ramlade ned för HELA trappan, och det är där änglavakten kommer in. HELA trappan som går till övre avdelningen på det lilla varuhuset. Från toppen och ned. 

Inte ett brutet ben. 

Då har man inte någon benskörhet, för hade hon haft det hade hon fått många benbrott. Vilken tur i oturen. 

Vid 02 i natt kom hon hem med färdtjänst från sjukhuset i Trollhättan (sisådär 9 mil bort), enligt min svägerska som mötte henne, och hon gick in själv i huset. 87 år. 

Det är ju en mirakelkvinna!

Så jag åker dit idag och kollar blåmärkena, och hur mörbultad hon egentligen är så här dagen efter, och kommer tillbaka till Farsta på fredag igen.

Det här är LUFTEN i arbetet just nu. Så skönt. Jag kan ta igen det jag missar på jobbet, utan att få panik. Lördag och söndag kan jag jobba, stryka och packa samtidigt, det kommer att gå utmärkt. Packar ned i väskor gör jag först på tisdag då jag vet mer om hur vädret blir i New York.