Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 3 augusti 2026

Igår gjorde jag ett ledset inlägg på Instagram,

övningskörde med Jonathan, skrev de 5 sista kapitlen (typ) och hämtade Selma (som hängde med på övningskörningen.)

Det var så roligt. Vi åkte först ut på en stor typ parkeringsplats i Jordbro så att han fick känna på bilen. Backa, ställa sig vid vägkant, använda backspeglar, etc.

Tyvärr funkade inte övningskörningsskylten jag hade köpt (det är tydligt plast därbak, så den fäste inte med magnet) men Biltema låg inte långt därifrån, så nu har vi en med sugproppar istället. 

Efter ny skylt åkte vi till Farsta, dels för att jag känner till det, men också för att han gör det. Han har bara tagit 2 lektioner än så länge, så han är helt ny bakom ratten.

Men vi tränade på backeskörning, högerregeln, parkera (inte fickparkering) och han fick köra i en rondell och sedan hem till lägenheten på en 40-väg. 

Det gick bra och han tyckte att det var kul.

Sedan skulle han hjälpa mig att sätta upp min stora tavla på en bättre skruv, men det gick sådär, för ståltråden bakom tavlan var tydligen så sytrådstunn att den gick av. Vilken TUR att jag ville byta skruv. Annars hade den såklart brustit till sist. 



Bilderna här blir bara allt sämre, sorry för det. I kameran ser det okej ut. Kanske bättre om om man läser på mobilen och det kan vara det värsta jag vet. 

Nu måste jag köpa ordentlig ståltråd så kanske jag kan locka hit honom med övningskörning även nästa helg, det är onekligen lättare att sätta upp tavlan om man är två, även om jag gjorde det själv första gången. 

Nu ska jag läsa igenom hela romanen, jag har två dagar på mig. Putta in det jag vet behövs på vägen, efter att ha skrivit slutet. 

Jag är riktigt nöjd (men det brukar jag ju vara i det här läget, jag kan berätta att det går över.)


2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Det ledsna inlägget har jag missat.
Skönt att övningskörningen gick bra, det där med skylten, det hade jag inte tänkt på. Säkert därför man ser en del med tejpade skyltar.
Vilken himla tur att du upptäckte det med ståltråden, så inte tavlan brakade i golvet! Hur har det gått med den trasiga ramen? Har du gjort något åt det?

Åsa Hellberg sa...

Nej, tror att jag ska byta ram, får se.