Andra augusti,

och jag har tagit mig en läsdag, minsann.
En ska läsas ut, en annan påbörjas.
Är strax klar med Annika Estassys nya: Alla dessa hemligheter.
Hon skriver otroligt bra, den goda Annika.
Köp och läs för tusan!

Jag fortsätter svenskt sen, med Emmy Abrahamssons : Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske.

Båda läser jag på min platta. Jag är förbjuden att ta hem mer i pappersformat innan läshögen är lägre. Jag har Anna Fredriksson, Petra Holst, Katarina Bivald och Suzanna Dilber som jag vill läsa efter Emmy.
Sen kommer Simona med sin nya, så jag har att göra ett tag känns det som.

Heja svenska kvinnliga författare!

När man inser att man inte har ägg hemma,

och det ungefär är det enda man äter till frukost, måste man hitta något annat.
Jag kom på att jag hade paprika, avokado, bregott, ost och skinka, så jag gjorde mig små fyllda paprikabåtar istället.
Väldigt gott det också.

Nu ska jag jobba några timmar och vad jag förstår är semestern över för många idag.
Första augusti.
Snart höst.
Jag längtar!

Denna här

kom och slog sig ned på min balkong igår. Väldigt trevligt. Vi skrattar så himla bra ihop, Simona och jag.

Egentligen skulle jag träffat Helen på kvällen, men med den svarta himlen hade ingen av oss någon lust att gå utomhus. Vi ska nog ses idag istället.

Men jag börjar den här söndagen med jobb.
Lyllos mig!

Man kan vara först,

i alla fall så först som det bara går. Eller så kan man vara copy-cat och kopiera någons koncept, story emellanåt och till och med omslag. Funkar det för en kan det funka för två.
För när en bok slår kommer det liknande på radband.

Det är svårt att vara unik när det gäller en story, det mesta har berättats tidigare, men där det skiljer sig - där en författare får sin vattenstämpel - är istället i sånt som tempo, språk, karaktärsbeskriviningar, humor (om man har nån) och i TON.
I love ton.
Ton kan inte snos.
Ton är personlig.
Ton ÄR författaren.

Om jag har några riktiga ÅsaHellbergLäsare som verkligenverkligenverkligen gillar mina böcker, så är det tonen de har fastnat för.
Inte storyn. Det är jag helt övertygad om.
När de pratar om böckerna beskriver de andra saker än de som gillar mina böcker emellanåt. Iblandmänniskorna tycker om berättelser och känner inte in ton på samma sätt.
Inget är fel, såklart. Vi går igång på olika grejer.
Jag är en ton-gångigång-person.

Sedan har vi tredje kategorin, de som inte gillar mina böcker alls, och dem har jag struntat i att analysera. De kommer aldrig att gilla det jag skriver ändå.

Det var morgonens fundering från en blåsig balkong i en söderförort. Störtskönt, för jag är toksvettig trots alla mina hormoner. Jag ska sitta här i min supertunna klänning tills jag fryser!

En begrundande katt på balkong.

Ibland blir han sittande så en låååång stund. Ser nästan ut som om han sover. Inte så mycket ute dock. Det är synd. I den förra lägenheten låg han ute jämt, men den var inglasad och det gjorde honom förmodligen tryggare. Här lägger han sig aldrig utan tar ett varv, kollar på nåt och går han in igen.

Själv åt jag frukost ute. Jag har lovat mig själv att göra det varje morgon det är fint nog och i morse var det kav lugnt och svalt. Jag svettas fortfarande som en gnu på nätterna (för att det är varmt inne som tusan) så de här morgnarna är guld värda. Regn gör inget heller, det är blåst som inte funkar för då får jag inte upp parasollet.

NU ska jag jobba. Tjohej för mig.

När det är klart flygväder

är det få transportsätt som är trevligare än att flyga, om ni frågar mig.

Sedan kanske inte jag är så begeistrad alltid, men jag har en djup kärlek till resandet som sådant och är faktiskt fortfarande som ett barn när jag kommer till Arlanda.

Blasé vore förfärligt inbillar jag mig och är tacksam för att jag fortfarande är nyfiken och har resfeber även om det gör mig galet trött.

I morse sov jag till halv tio.

Idag har jag lite uppsamling att göra, men jag måste också planera för redigeringen. Det återstår ungefär två arbetsdagar innan jag kan gå tillbaka till kapitel ett och börja om.

Där är jag, en torsdag som mycket mer känns som en fredag.

Någonstans mellan Kalmar och Stockholm

Frukost på bryggan utanför hotellet

Det här känns enastående lyxigt.

I den blomtomma

delen av balkongen står min cykel. Det blev för trångt att ha en i hallen och i cykelrummet törs jag inte ställa den, så den får vara här.

Just nu använder jag den inte. Jag har ju haft ett ont knä ett tag och tänker kolla om det kan läka helt innan jag provar cykeln igen. Peppar peppar så har jag inte haft ont senaste veckan, och hon står ju fint där och kan inte bli stulen.

Idag är jag redigeringsledig. Jag ska både städa, tvätta, handla och försöka sola en stund hade jag tänkt. 

I morgon åker jag till Öland, och Jonathan och Linnéa flyttar in till Misse.

Jag gillar ost.

Och av vissa sorter, till exempel en färsk Gouda, kan jag äta i princip hur mycket som helst.
Hur mycket som helst är sällan bra, så istället för att köpa ost jag kan vråläta köper jag en vällagrad och stark, som jag bara kan ta en skiva av för annars blir det för mycket.
Det är sådana strategier jag ägnar mig åt för att komma i mina kläder.
Bra tänkt, eller hur?
Dagens frukost bestod av ett stekt ägg, en skiva skinka och en skiva ost. Om man delar ägget (eller har två) kan man lägga ena delen över osten så att den smälter. Så jädra gott.
Som mellis petar jag gärna i mig en halv paprika med bregott, kanske fyllt med en halv avokade och min starka ost. Paprika - som jag också är galen i - och ost är ju en grym kombination.

(Sedan midsommar äter jag Lchf igen, och min mage älskar det. Ingen oförutsedd luft, magen sjunker ihop ett par kilon och jag känner mig pigg och alert helt och hållet utan socker och snabba kolhydrater.
Häpp.)

Nu ska jag jobba ett par timmar.
Lösa problem i manuset.
I love it!

Jobbjobbjobb

Misse får frukost på sängen.

Och nu ska jag jobba!

Pådetigen.

I min första redigeringsomgång (där jag är nu) går jag igen de större grejerna. En karaktär ska lämna manuset, annat ska byggas ut. Jag följer min förläggares input och till 99 procent gör jag som hon föreslår.
Jag hoppas att jag är klar med den genomgången på söndag.
Sedan börjar jag om från början och filar mer på formuleringar och sådant som inte påverkar storyn i så hög grad, och i mitten av augusti ska det tillbaka till Teresa.
Fram tills dess är jag - utöver en kortare resa - fast i min bubbla.
Den är faktiskt på alla sätt ljuvlig.

Sedan måste jag ju visa bilden från en flygande Åsa som 25-åring.
Jag har inga bilder från det så jag blev så glad när den här landade i en nybildad FB-grupp med gamla kollegor från Scanair.
Luggen är episk!

Vindstilla

på balkongen. För första gången den här sommaren. Parasollet rör sig inte. Det är magiskt i det som vanligtvis är ett blåshål.
Tyvärr står soffan inomhus och någon annanstans går inte att jobba, men jag kan ju gå ut och fika då och då!

Dagens arbete gick strålande.

Än mer så eftersom solen gick i moln vid 12 och höll sig där hela eftermiddagen. Vid två halv tre orkade jag inte längre, så då rensade jag garderober istället. Ut gick jag först klockan fem när ambulans, brandkår, polis och helikopter körde mot vattnet nedanför mitt hus. De åkte rätt snart så vad som än hade hänt så gick det nog bra (hoppas jag.)

I morgon SKA jag försöka komma upp sju, det gör så himla mycket om jag kan starta så tidigt. Det ska bli fint väder och när jag är klar för dagen vill jag sola en stund. Bara en timme eller två, det räcker gott och väl för mig. Ett sommarprogram brukar vara lagom.

Dagens program missade jag eftersom jag jobbade utan att ha en aning om vad klockan var, jag vet inte ens vem som pratade.
Nu ska jag kolla Carina Bergfeldt på svt, hon är ny utrikeskorre i Washington och kommer nog att ses i rutan en hel del framöver.
Superroligt.

Balkongfrukost

Det är så himla bra med en blogg,

för man kan gå tillbaka och se hur man hade det då, till exempel för ett år sedan.
Då hade jag extremt armont och tackade jag nej till allt - både jobb och privat - och det gjorde jag fram till i november tror jag.

Idag kommer någon och ska reparera dörren till mitt hörnskåp och sedan ska jag jobba med det jag kunde förra året också: redigering.
Lyllos mig!

Jag läste den här igår. Öppnas i händelse av min död, av Liane Moriarty.

Det är skönt att ägna en hel dag åt en bok, de flesta böcker ska läsas så tycker jag.

Jag minns när Jonathan fick sin första sådana upplevelse, det var med Spiderwick (tror jag serien hette) och han kan väl varit runt tio. Han släppte inte böckerna en sekund. Men när den sista boken i serien var utläst gick det över och nu läser han aldrig, trots att jag läste för honom jämt när han var liten. Läste och hittade på egna sagor.

Jaja, han kanske kommer igen.

Hoppas det för hans skull.

Söndag och jag är så sugen på att jobba att fingrarna rör på sig i pur frustration.

Men icke sa Nicke, idag ska jag läsa.

Just nu parallelläser jag flera böcker samtidigt och det är väl inte att rekommendera egentligen. Jag har en inbunden, en pocket och en e-bok som jag varvar lite med och det blir varken hackat eller malet, så nu tar jag tag och börjar med pocketen.
"Öppnas i händelse av min död."
Någon som har läst?

Vi hade tjejkväll igår,

planerad sedan länge, och det var så himla trevligt.
Vi sågs först på Continentals takveranda innan vi gick vidare till Griffins.

Fantastiska kvinnor. Vilken bank av livserfarenhet, klokskap och humanism.
Känner mig oerhört lyckligt lottad.
Från vänster Pam, Sandra, jag, Simona och Ulrika.

Klänning var påbjudet så vi gick all in med långt, spets, smycken och övrigt glitter.
Jättekul och vi var väldigt fina.

Jag ger mig ledig helg och börjar den med att handla åt Misse. Det mesta är slut den här morgonen. Hans värkmediciner, maten och plasthandskarna jag behöver när jag handskas med hans sköldkörtelmedicin. Jag sov så länge i morse att jag precis har startat min dag.

Hoppas att er helg blir fin!

Jag fick nästan en chock i morse när jag satte på datorn

och såg nyheterna.
Igen.
Har det gått en vecka sedan Irak, då med 200 döda?

Stackars stackars alla offer och deras familjer.

Nu har jag bestämt läge på

köksbordet.
Om ni visste vad min hjärna ställer till det för mig om något stör synfältet.
Högar av tidningar eller en full diskbänk stör inte alls på samma sätt som en tavla som inte passar eller en färgsättning som inte funkar.

Jag var länge skeptisk till stolarnas silvriga ben, men tycker att det funkar med mina guldtoner ändå. Matta får det bli den dagen jag inte har misse längre.
Tjohej. Nu post, sedan jobb!

Man kan säga att jag gick från rustikt till luftigt.

Jag älskade ju mitt fina teakbord, men det var omöjligt för mig att sitta bekvämt och då fanns det inte så mycket att välja på. 

De nya stolarna har lite svikt i ryggen och är perfekta i höjden och borde är 6 cm lägre än det runda.

Nu återstår att lösa lampproblemet. Jag har hade ett par runda glober som hängde över det gamla, men de hänger helt fel nu. 

Jag har aldrig borrat i taket, det var Nisse som fixade det när jag flyttade in här, så vi får väl se om jag törs ge mig på det själv eller om jag ska vänta på att få hjälp (verkligen inte min grej, by the way.)

Anyhow.

Mitt hantverkande; måla, skruva, flytta, slänga, byta, sälja, fixa och dona, är nog över för den här gången.

Nu är det jag och mitt manus. Jag har en deadline som på riktigt börjar närma sig. En månad kvar och det är nog bäst för mig om jag sätter lite fart.

För övrigt så är det min mammas födelsedag idag.

77 bast och tack och lov piggelin som tusan.

Nästa år kanske jag kan vara på Västkusten den här dagen.

Grattis Mamma!

Jag ser många lyriska recensioner av Malin Persson Giolitos

nya bok, Störst av allt, och många nämner hennes fantastiska språk.

Vanligtvis när språk tas upp i recensioner tänker jag ofta att det inte är en bok för mig. Det är troligtvis lite för krångligt, för konstruerat och för mig och min hjärna; lite bökigt att läsa.
Malins bok är helt och hållet befriad från krångligheter, jag tänkte att det var bra att säga ifall fler än jag backar inför det som tros vara svårläst.
Alla kan läsa den här boken.
Bara det ger många extrapoäng, tycker jag.

Så.
Igår träffade jag förlagskollegor ( vaknade med ett ryck av att en förläggare (man) väste arg i mitt öra att om jag inte räknar med att sälja 200 tusen av min nästa, kan jag lika gärna lägga av ... ) och idag ska jag träffa min son, på fredag ska jag på krogen med vänner.
Bra dagar (minus dröm.)
För sedan ska jag in i grottan på riktigt. Den ENSAMMA. Bara jag och mitt manus.

Ps, jag tror att drömmen kom från att jag igår, bland dessa superproffs, tyckte att ordet "utforska" - som väldigt många författare säger att de gör - är lite skitnödigt. Va fasiken är det som författare "utforskar"? Det sägs jämt, och jag vet helt ärligt inte vad de kommer fram till, men "utforskar" gör de.
Och när någon i gänget nämnde det ordet höll inte jag truten som jag kanske borde ha gjort. Jag fick rätt många onda ögon vid bordet.

Jag har ju ord som jag tycker är just skitnödiga:
Unna.
Styrkekram.
Kramizen.
Njut.
Och så "utforska" då, när det sägs av författare.
Men det behöver jag ju inte tala o. Jag kan rysa för mig själv och hålla truten.
Ska tänka på det till nästa gång. Så jag slipper drömma.

Tydligen missade jag att blogga igår också,

Jag skyller det på min nya säng. Igår åkte jag tillbaka till Ikea med bäddmadrassen som tyvärr visade sig komma från B-laget. Ikea tog emot reklamationen utan ett knyst. Jag visade dem en bild på hur den såg ut fyra timmar efter att man legat i den, det räckte.

Sedan gick jag in i varuhuset och köpte en med formskum, en likadan som jag har haft tidigare, och jag har sovit gott i natt.

Hela förra veckan gick åt till att få till det "nya" sovrummet (utöver att i huvudet planera bok åtta och nio), alltså har jag lite att ta igen den här veckan. Måndag betyder läsdag så det ägnar jag mig åt nu.Resten av veckan måste jag jobba med Nikki (sjuan.)

Misse studerar fläkten (tack för tipset) och det tar nog en stund innan han vänjer sig. Han gillar mest när allt är precis exakt som det var igår.

Det finns för och nackdelar med att ha en balkong som är ett blåshål.

Fördel: man blir sval efter en natt i värme.
Nackdel: Parasollet är hotande nära att tippa över och jag vill ha det uppe för att känna mig lite osynlig.
Fördelen här väger över och man behöver ju inte sitta så länge.

Jag hade tänkt att filmtipsa med inser att kvällens tv-tablå inte direkt är en höjdare, så istället tänker i alla fall jag lägga mig tidigt i mitt fina fina sovrum och fortsätta se på The Good wife på Viaplay. Jag såg delar av den när den gick på sjuan tidigare. Mycket sevärd.

Det var väl det en lördag i det som av politiker beskrivs som så förskräckligt: en stockholmsk förort med en högst blandad kompott av människor.
Jag gillart.

Ibland hissnar det,

när jag tänker på att någon gång - säkert inte i en alltför lång framtid - så kan jag ta Fårdan och åka bort.
Låååångt bort.
Jag kan åka till Kivik på marknad. Till Kiruna för att se allt det enastående som jag är övertygad om att Simona kommer att få med i sin nya bok (i aug). Det kan hända att jag vill svänga över till Norge, det var ett tag sedan jag var där.
Jag kan åka hem till västkusten, ta tåget till Falsterbo eller åka till New York om jag vill det (och har råd och allt det där, men om man bortser från det bara för ett ögonblick.)

När jag inte har Misse längre, är jag fri från det ansvar jag varit ensam om att ha i 22 år.

Vad gör man när man inte passar på någon längre. Eller passar upp. Eller anpassar sig till.
Tanken svindlar.

Vilka dörrar öppnas, när jag är fri att göra vad jag vill?

Jag har älskat att ha det där ansvaret men det har också varit svårt. Min känsla har alltid varit att jag har varit bättre på ansvarslöshet än motsatsen (och min ursprungsfamilj skull säkert nicka instämmande) vilket gör att jag har kämpat så inåthelvete med allt. Även när det inte har behövts eller när det borde ha varit möjligt att luta mig lite tillbaka och låta någon annan ta över (sådana människor har jag mycket sällan träffat, i alla fall av manligt kön ...)

Men Jonathan är fantastisk (det börjar jag nästan gråta när jag tänker på.) Min gamla katt också. Jag är inte så dum själv heller.
Hur jag ska hantera all den där nya friheten sen, får jag väl fortsätta fundera på.
Som sagt. Just nu känns den bara hissnande.

"Inga problem, jag kommer. Hur många dagar sa du? Sju? Jag packar as we speak."

Iiiiiiii.

Jag hittar forfarande märken efter min målning.

Idag en lååååång grå rand på min vita fönsterkarm.
Med den vita sidan på en kökssvamp och hårt gnoende (heter det så?) fixade både det och några märken på golvet.
Jag tror faktiskt att jag i princip är klar med sovrummet nu. Jag har satt upp tavlor, mina favvisspeglar och sånt och då är det lite sent att ändra sig igen.
Bilder på sovrummet känns sådär att visa upp, men en liten bit av väggen kan ni få se (och längst ned i bild mina leopardkuddar som har hängt med i precis all evighet.)

I helgen ska jag vråljobba med manuset. Jag längtar efter det, men för att få lugn och ro måste jag först städa och tvätta. 

Jag blir alldeles för distraherad annars, och tar jag hand om det i morgon är jag redigeringsklar på lördag morgon.

Hurra!

Post Nord, vi måste verkligen prata.

Det har ju hänt några gånger att jag har fått sådana här brev, där ni säger att ni har besökt mig men att jag inte har varit hemma.

Hur har ni besökt mig, undrar jag då?

Har ni förvånat stått utanför porten och insett att den varit låst, inte förstått hur man ringer på porttelefonen och sedan åkt härifrån?

Det är inte att ha besökt.

Det är att inte ha begripit.

Hade ni ringt på porttelefonen, så hade min mobiltelefon ringt.

Jag var hemma och arbetade den dagen, den ringde inte.

Alltså ljuger ni i brevet jag fick i lådan fem dagar efter ert så kallade besök.

Andra bolag aviserar sin ankomst.

Kanske vore något även för er?

Tacksam för svar.

Jag kom upp, började jobba, åkte till posten,

fixade en trappa till Misse så att han kommer ned från den höga nya sängen.

En fotpall och en plastpall till barn, klädda i gamla fällar. Perfekt.

Nu har jag ätit ost och skinka, druckit kaffe och ett stort glas vatten med lime (är besatt just nu) och tänker åka till badplatsen en och en halv timma. Det räcker en sådan här dag, när det var över en veckan sedan jag solade senast.
Sedan är det jobbajobba igen.

Vad gör ni?

Jag tänkte vara duktig i morgon, och gå upp tidigt oavsett hur jag sover i natt.

Alltså lägger jag mig nu och ser Sex and the city 2, eftersom jag såg ettan tidigare idag. Det är galet inspirerande.
Jag har tänkt på ironi idag och hur svårt det kan vara att få fram i text. Det är lätt att läsaren kanske tycker att man som författare skriver något klyschigt när det är tänkt att vara ironiskt, om man inte lägger till höjda ögonbryn eller någon annan form av fysiskt uttryck.

Anyhow, i SATC sitter replikerna som en smäck, både i serien och i filmerna.
Tvåan har blivit sågad, vilket jag förstås skiter fullständigt i eftersom min kärlek till de där kvinnorna är obegränsad, förlåtande och ömsint.
I love them all.

Alltså, min kropp gör ont precis överallt

efter helgens målning, men nu är i alla fall det klart.
I natt sov jag i nya sängen, och inte särskilt gott.
Men det gör jag inte i nya sängar eller om den råkar stå i ett nytt läge, och inte kändes den särskilt bekväm heller. Nu blev jag varnad för det, så jag ger nog ett bättre besked om en vecka. Till dess får jag väl hoppa lite i den. När träningsvärken är över.

Det finfina med Ikea är i alla fall att man får byta den inte passar mig.

Nu ska jag jobba!

Jag bloggade inte igår.

Jag hade fullt upp med att måla om mitt sovrum, ett av dessa infall jag kan få utan att tänka på konsekvenserna. Nåväl, jag har funderat på det länge och igår var det dags för att sälja sängen och att måla.
(Själva madrasserna slängde jag. De var gamla. Och blytunga. Tror ni att herrn jag träffade i entrén när jag kom släpande på dem erbjöd sig att hjälpa till? Oh, no. Herrarna i det här huset är otroligt självupptagna. Sticker med hissen trots att de ser att man är på väg in. Ouppfostrade Lurkar!)

Sista penseldraget drog jag när Islandsmatchen började.
Nu är det mörk greige (grått/beige) istället för vitt.
Jag tror att det blir störtmysigt.

Tänk att jag - helt obehindrad - kan måla idag. För ett år sedan var det totalt omöjligt att ens tvätta håret smärtfritt.
Jag är djupt tacksam för det.

Idag ska jag skaffa en ny säng som funkar med min rygg, om ni visste vad jag har längtat efter det, sen ställa allt tillrätta i sovrummet så att jag förhoppningsvis kan sova där i natt. Madrass på golvet är okej en natt, men det känns som om det räcker.

Hoppas att ni får en fin dag!

I DN idag.

Jag vaknade av ett sms med den här i och blev genast på strålande humör. Jag utnyttjar det och drar igång redigering direkt.

Hoppas att ni får en finfin helg!
Personligen älskar jag dagens regn i förorten.

Då har jag mejlat dagens arbete till mig själv,

ska kolla om jag saknar något i kylskåpet, och sedan inte göra ett smack efter att jag i så fall har handlat.
Det är skönt och kallt här, den där tryckande värmen som har varit ett par dagar känner jag inte av alls idag.

I helgen ska jag fortsätta jobba, jag har tagit mina lediga dagar under veckan istället. 2/3 återstår i första redigeringsomgången.

I den här lägger jag både till och tar bort, utifrån inputen jag har fått från min förläggare. När något ryker måste det fyllas ut med något annat, och det är fascinerande hur snabbt jag accepterar förändringen.
En Lars-Olov har helt lyfts ut och jag saknar honom inte alls, trots att han var en mycket gemytlig karaktär.
Jag kan inte nog understryka hur mycket bättre det blir när man på riktigt sätter tänderna i texten.

I nästa omgång kommer jag förhoppningsvis ha satt de stora delarna, fyllt i de ologiska luckorna och kan ägna mig mer åt finlir som färger på klänningar eller hur det låter när någon går.

Det är på riktigt jätteroligt att skriva böcker!

Så här nära ligger han

Störtmysigt.

Idag ska jag jobba eftersom jag faktiskt struntade i det igår och åkte till Ikea istället. Där provlåg jag i sängar. Det är verkligen hög tid, för både rygg och axlar, att jag har en säng som är bekväm för mig.

Nu slänger jag mig över Nikki. Tjohooo

Nätterna är bedrövligt varma, tycker ni inte?

Jag svettas, och att få sätta sig på balkongen på morgonen är störtskönt efterson det fläktar skönt och solen kommer dit först efter 13.
Härom morgonen satt jag ute under parasollet när det spöregnade, funkade utmärkt måste jag säga. Avkyld är det viktigaste.
En gång i tiden hade jag en fästman som släpade hem en stor air-conditioninggrej varje sommar. Den lät som tusan men var väldigt effektiv. Det kanske är det man ska satsa på i mitt alltför varma hem.

Det var dagens småprat.
Jag sov (trots värmen) alldeles för länge (9,5 timmar!) och behöver verkligen komma igång med mitt arbete.
Tjohej, hoppas ni får en finfin dag!

Jag har ju bestämt att ha en läsdag per vecka hela sommaren (hela livet?)

och igår avslutade jag Malin Persson Giolitos ny roman:

Det är ett rättegångsdrama (tycker jag man kan kalla den för - förlaget kallar den rättegångsthriller) som handlar om Maja.

Jag vet inte riktigt med vilket superlativ jag ska börja. Den har storyn, språket och drivet. 
Men den har också något annat.

Till skillnad från Malins tidigare böcker (jag minns mycket väl hur jag läste hennes första på ett tåg från Stockholm till Karlstad. Det måste ha varit 2009) så måste jag inte sträckläsa den här. 
Tvärtom måste jag lägga bort den och tänka.

Den har så många bottnar och det gäller att hänga med när de egna tankarna dyker upp; Vem är jag. Hur hade jag reagerat. Vad gör jag med mina egna fördomar. Kan man lämna sin klasstillhörighet. Var hör jag hemma. Vem var jag på skolgården. Jag vet ju var mitt vuxna jag var för inte så många år sedan.
Hon sätter skickligt ficklampan mitt i mitt nylle.
Därav pauserna i läsningen. 
Jag kan ha lärt mig ett och annat av 18-åriga Maja och hennes sätt att hantera vissa saker är obehagligt lika mina egna.

Läs, säger jag nästan vördnadsfullt.

"De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta. 
"Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet." 

Störst av allt är en stenhård rättegångsthriller, ett inkännande porträtt av en ung människa och en svidande vidräkning med ett samhälle som obönhörligt håller på att glida isär. Ett drama som väcker frågor om skuld och ansvar, straff och försoning."

Ni kan köpa den bland annat här.

Min tavelvägg är snart fylld.

Av barntecknat, ärvt, auktion, fått och Ikea.

Jag inser när jag ser på bilden att Musse Pigg i hörnan nog måste upp lite för symmetrins skull.

Åt andra håller är det också fullt ; foton, kartor (New York och Londons tunnelbanenät, som inspiration av något slag), något grattiskort och lite sånt fint.

Jag är ju en sådan där hemmagrejare, som flyttar kuddar, möblerar om, ger Ikeasoffan nya överdrag, ställer fram ljusstakar, tar bort ljusstakar. Igår plockade jag bort allt onödigt och idag ska jag dammsuga.

När jag har handlat (nummer ett) och jobbat (nummer tvåtrefyra)

Det går framåt, är jätteroligt och det blir så himla mycket bättre!

Tre fjärdedelar kvar.

Ett tolfte land kommer att ge ut Sonjas sista vilja.

Tjeckien.
Klart idag.
Hurra!

Det var lite för kallt

för frukost ute i morse men det ser ut att bli en fin dag. Jag jobbar på så att jag kan ta ledigt efter klockan ett. Femton sidor är målet.
Heja Åsa!

Carries lägenhet i Sex and the city.

Jag har alltid funderat på hur den ser ut, har blivit förvirrad, har trott, men aldrig förstått var de olika rummen ligger i förhållande till varandra.

Men det älskade internetet hittade förstås direkt det jag sökte.

För övrigt vaknade jag HALV TOV idag, förvisso efter att ha varit uppe och torkat spyor vid halv sju, men ändå.

Regnet öser ned, jag sitter under parasollet på balkongen och har just ätit frukost där eftersom lägenheten fortfarande är varm sedan igår, och nu ska jag redigera tio sidor. Gärna femton, men det beror på hur mycket förändringar det är i de kommande. 

Ungefär så.

Hur mår ni? Har ni haft en härlig midsommar?

Det var så himla mysigt

att få umgås med de här två igår.
Jag är en otroligt lyckligt lottad mamma/svärmor.

Idag blir det en bra blandning av jobb och ledighet. Det enda jag har gjort hittills idag är frukost och rabattrens. Det är närmare 26 grader på balkongen och en cykeltur till stranden kanske inte vore så dumt.

Hurra!

Jag tycker att det är en sorgens dag

när nationalism vinner segrar. När MITT Storbritannien tar beslut som Putin, Trump och de där svenska partiet som jag inte ens orkar nämna vid namn, jublar åt.

Jag ska umgås med familjen senare idag men så länge tänker jag läsa. Redigera kan jag göra i morgon.
Det här är en väldigt konstig midsommarafton om ni frågar mig.

Jag äter enligt lchf igen.

Och det betyder ägg, skinka och avokado till frukost. Bilden är från igår.
Det var inte alls samma värme idag, ändå svettas jag som en galning.
Jaja.
En kall dusch och sedan manus kommer förhoppningsvis få mig att glömma det som i princip rinner i pannan.

Här och där bland löven

hänger lampor (som laddas av solljus) som lyser enbart när det är mörkt. Väldigt fiffigt och fint.

Jag skulle vilja kalla mig näsdroppsfri,

och det är lite magiskt med tanke på min användning under så många år.
Min tes när jag slutar med mina beroenden (nikotin, tuggummin och nu näsdroppar) är att om det funkar ett dygn som funkar det resten också. Alltså kommer jag inte att ge mig även om det känns omöjligt.

Däremot har jag alltid haft en egen teori om att mina torra slemhinnor i näsan inte får några bakterier att vandra in, jag har inte varit förkyld sedan i november 2014 och innan dess hade det också gått ett par år. Vi får väl se om det blir annorlunda nu.

Annars då?
Jo tack, jag vaknade tidigt med tanke på när jag la mig men det är utmärkt för då kommer jag igång och kan ta en tupplur senare.
Igår tog jag en läsdag och läste ut den här:
På andra sidan gatan, av Anne Liljeroth
Superbra.
Läs!

Jag har använt näsdroppar i många år, flera gånger om dagen.

Men nu kör jag en avvänjning och peppar peppar så får jag det att funka. I natt var första gången jag sov helt utan och det funkade ju finfint.
Heja mig!

Annars då?
Jo tack. Igår firade vi av Carina Bergfeldt som ska åka till USA och bli utrikeskorrespondent för Svt. Så himla spännande. I två år är hon där, och är mer eller mindre alltid i tjänst. Bevakningsområdet går från Kanada till Centralamerika, och vad som än händer i den regionen ska alltså Carina (och en kameraman) bevaka. Inte minst är det ju presidentval coming up. Bara en sådan sak.
Jätteroligt för henna.
Hurra!

Fler bilder hittar ni här hos Simona.

Lägg till bildtext

Sandra, me, Pamela, Krister och Susanne

Eftersom jag har varit ledig hela helgen, har jag förstås längtat tillbaka till mitt manus!

Idag startar jag redigeringen igen. På sidan 16.

Från och med nu blir det fyra dagars manus och en dags läsning (andras böcker, jag har en gigantisk hög att beta av och nu ska jag ta verkligt tag) per vecka. Jag ska försöka vara ledig två dagar och får väl passa in dem när vädret är fint. Det är ju inte så att det är just helger jag behöver vara ledig på.

Ungefär så, en måndag när skyarna ligger tunga över förorten.

Vad jag tyckte om filmen?

I loved it!
Sam Claflin, som spelar rollen som Will Traynor, är otroligt bra (en ny Colin Firth, jag lovar.)
Emilia Clarke är också jättebra, även om kanske Sam stjäl scenerna de har gemensamt.


SE DEN SE DEN, är mitt starka betyg!

Jag ska gå på bio idag.

Ska se den här av min favvis, Jojo Moyes.
Yes, jag har packat ned näsdukarna.

Och jag struntar helt i recensioner från medelåders gubbar som inte tycker att den här genren är härlig.

Åh, vad det är underbart att vara igång!

Allt blir bättre av redigering, kom ihåg det ni som suckar över att behöva ändra något.
Och helt ärligt så är det ibland det ibland bara en liten, liten förändring som behövs.
Man styrker en övertydlighet.
Lägger till en reflektion.
Ger någon en tanke.
Låter någon annan få göra något istället för att tänka.

Målet är femton sidor om dagen i första omgången. Fokus på storyn. Logiken. Tider. Vem och var.
I den andra är det mer finlireri.

Hurra.
Jag älskar att jobba!

Det är mörkt i förorten.

Jag har flera lampor tända. Nu har jag ju klätt sofforna i vinterkläder och det förmörkar onekligen även om jag mest vill kalla det myyyyysigt. Hehe.

Annars då? Jo, tack, jag väcktes även idag av en renovering någonstans. Idag borr, igår med hammaraktigt. Jag visste inte ens att man kunde renovera på det sättet här, det är ju trots att rätt sprillans nya lägenheter, men något gör man i alla fall för andra dagen i rad.

Men bra, då ska jag fortsättningsvis gå upp strax innan åtta, om jag nu kommer i säng ordentligt. Jag fastnar ju väldigt gärna framför tv:n/Viaplay/Vänner/HBO/Sexandthecity den tiden jag egentligen borde ha somnat.
Men nu är Carrie ihop med ryssen och just de avsnitten är inte mina favvisar, alltså kanske jag kan sikta på tidig morgon i morgon då jag på riktigt drar igång jobbet med redigeringen.
Idag ska jag köpa toner, printa kommentarer och läsa igenom noga. I eftermiddag ska jag till ögondoktorn och frågan är väl hur väl jag kan läsa efter det (beroende på om jag får sådana där pupillvidgande droppar igen eller inte.)

Ungefär så.
Det ska regna i tre dagar i Stockholm. Det kan egentligen inte bli en bättre start på min redigering!

Onsdag,

och jag har glömt bort bloggen. Men nu är jag här, utan att ha ett dugg att rapportera annat än att i morgon - och främst på fredag - börjar jag jobba hårt igen. Deadline mitten av augusti och första september drar jag igång ett nytt projekt.

Idag har jag fått allt material från Teresa = hennes kommentarer, men det är för sent för att sätta fart nu. Jag gör det i morgon när jag har köpt ny toner till skrivaren. Jag VISSTE att det var något jag skulle göra idag, men tror ni att jag kom ihåg det? Nej, just det.
Jag måste kunna skriva ut grejer, och tyvärr varnade inte skrivaren innan färgen var slut. Grrrr.

Istället har jag rensat det lilla förrådet i lägenheten (det enda jag har) så att det är möjligt att gå in där, jag har dragit fram grejer ur garderoben och så fort jag får en ny lösning på plats - typ en klädstång eller byråer, ska jag rensa ännu mer.
Och så har jag druckit kaffe i solen på balkongen och insett att det nog är kört för jordgubbarna. De mognar inte särskilt mycket och bladen är helt bruna och torra trots idog vattning.

Mitt högra knä har känts lite ostabilt

vid några tillfällen den senaste månaden och nu får jag ont när jag går en promenad typ.
Mitt på knäet, på framsidan under knäskålen.
Mest ont när jag sträcker på det. När det gör som ondast går det inte att sträcka.
Inte alls ont när jag sitter och inte alls ont alls nu på morgonen innan jag har kommit igång. Kan sträcka utan minsta problem.
Det kan bero på att jag spurtade lite uppför på cykeln, men å andra sidan kände jag av obalansen i det redan innan.
Några idéer?

Idag ska jag i alla fall ta mig till badstranden.
Jag får tillbaka mitt manus ikväll, så i morgon börjar jag bearbeta det. Deadline mitten av augusti.
Åh, jag längtar efter att jobba!
Det är oerhört roligt att redigera, och som vanligt behöver jag fylla på istället för att ta bort.
En karaktärs roll ska förändras lite, men det är inte ett jättejobb. Sedan är det mest bygga på som gäller.
Hurra!

"Annorlunda"

har ett par sagt om Gloria, och det blir jag förstås glad över (eftersom det har upplevts positivt.)
Frågan är om jag har lyckats göra Nikki på ett sätt som betyder ytterligare ett litet kliv åt något håll (förhoppningsvis framåt då ...)
Det återstår att se när jag ska till förlaget och prata manus idag.

I övrigt tycker jag att mycket är skit. Vi behandlar varandra illa i den här världen.

Fina omdömen om Gloria.

Så här skriver Ezter i en kommentar:

"Och jag har läst ut Gloria :) Jag tyckte om den, den var annorlunda mot dina andra böcker. Har haft Sonja-böckerna som favoriter, men den här är minst lika bra!"

Och så här skriver Sanna:

"Jag har läst Gloria och blev inte besviken.

Historien är spännande och flärdfull men ändå känns människorna

väldigt jordnära och "vanliga".

Det känns bra att  kunna känna sig "nära" dem man läser om.

När man kommer mer in i historien så "binder" den en så man

"måste" få veta vad som hänt innan Gloria var medveten om det som hände.

Det finns mänskliga öden, kändisskap, samhälleliga funderingar och historia samt

inte helt enkla relationer .

En roande men även tänkvärd handling.

Det är en bok som ger ett leende på läpparna samtidigt som den lämnar efter sig en del frågor till läsaren.

Det som jag kan känna var lite för mycket - är att det var för mycket ingående om sexet - men det är en detalj och något som jag personligen tycker är bättre att lämna lite åt egna utgångspunkter.

Jag väntar tills nästa bok kommer!"

(jag tog bort ett par meningar som var lite för avslöjande:)

Tusen tack!

Hos Hellbergs är det tvätt/städdag idag.

Igår var vi på Skansen; moster, kusinbarn och jag.
Urmysigt. Lite kallt, men det gjorde inte så mycket eftersom man ju hela tiden rör på sig.
Roligast var akvariet med aporna.

Babianfundering

Jag kallar den "Flickan och lemurerna"

Såklart man åkte tåg. Det är inte vi i sätet framför.

Och så satte jag på mina soffor vinterklädseln (de var vita tidigare - vita som ska tvättas idag). Har man finfina ikeasoffor kan man ju förändra dem lite som man vill bara genom att byta överdrag.

Grått grått grått

Jag har tyvärr inga småbarn

att ta med till Skansen, men idag ska jag få hänga med några andra som ska dit och det ser jag fram emot.
Främst babianerna, som om de har fått ungar, är fantastiskt roliga att titta på.
Jag älskar apor!

Alltså det där med glaskroppsavlossning

är verkligen inte muntert. Det känns som om jag har vattendroppar som flyter runt framför synfältet och det är ett ständigt gnuggande av glasögon som redan är rena ...

Jaja.
Ögat kommer att vänja sig sa doktorn.
Återbesök nästa vecka igen.

Fredag.
En sådär-helg vädermässigt.
Ska ni hitta på något kul?

Jag har sett Vänner

så himla många gånger, men aldrig förstått att i vissa vinklar använder man en annan skådis än den ordinarie. I avsnittet jag såg igår blev det tydligt när kvinnan som syns i högra hörnet inte alls är "Monica."

Det finns lite sådana missar här och där. Hår är en sådan där grej som många verkar ha svårt för. Luggen bakom örat är en sådan. 

En annan är i just Vänner när man avslutar en säsong, och ska öppna nästa med att man fortfarande är på samma dag och en av huvudpersonerna har blivit väldigt smal. 

"Chandler" har gått ned massor mellan två säsonger och från när han friar tills senare samma dag, saknas säker 15 kilon.

Det kan man ju inte göra så mycket åt, såklart. 

Men luggen tycker jag faktiskt att man ska hålla lite ordning på!

Jag har ingenting att prata om.

inte ens trams.
Det kan hända att jag laddar för måndag och Nikki-manuset. Det kan också hända att jag återkommer senare.
Livet är spännande, eller hur?

Jag blir så glad när jag får mina operamejl.

Som här från London:

"Dear Ms Åsa,

As we move into the next phase of our Open Up project, from Wednesday 15 June there are significant changes which will impact your visit to the Royal Opera House. We are doing all we can to make sure that your visit for a performance or backstage tour is as smooth as possible but please do allow a little more time for your visit as some routes within the building will change and may be unfamiliar to you. We will, of course, have ushers on hand to welcome you and ensure your experience is as enjoyable as ever.

We have introduced new pictograms on signage within the building to help you identify key areas at the Royal Opera House – so please do take a moment to familiarise yourself with these."

Nya fasaden, när opera i Covent Garden byggs om..

I London såg jag ingen föreställning men gick en guidad tur som var hur häftig som helst (coolast var att se balettens repetition) och ända sedan dess dimper sådana här små uppdateringar från den brittiska operavärlden ned i min inbox.

Jag blir lika glad varje gång.

Idag tar jag Cykeln till gymmet.

Det borde ju vara den perfekta kombinationen, tänker jag. Finfin upp- och nedladdning.

Jag har gett mig själv ledigt idag och ett par dagar framöver.
På måndag ska jag träffa Teresa och prata om Nikki.
Som jag har längtat efter att återigen försöka få ihop det. Till skillnad mot Gloria, där jag inte hade så mycket kvar att göra när manuset var lämnat till Teresa, känns det som om Nikki kan byggas på i någon slags evighet. Där handlar det snarare om att sätta ett bra stopp, och det ska bli spännande att höra vad Teresa säger om den och vad hon tycker att jag måste jobba mer med innan jag är klar.

Men Glorias form var det svårt att göra så mycket mer, men det var också formen som gjorde det enkelt att få med det mesta som behövdes redan i råmanuset.
Att skriva om en dag i taget per kapitel (i det här fallet en nedräkning till en premiär) var svårt i början, men sedan bara roligt. Gloria är också indelad i en ouvertyr och fyra akter och det var också kul att få ihop så att det stämde med 1. min berättelse 2. Operan Carmen.

I nästa roman, efter Nikki, skulle jag vilja skriva i en slags form igen.
Jag behöver bara hitta vilken.

Det var väl det.
Någon bild får ni inte, men hade ni fått det hade jag lagt in en sol.
Det är så det ser ut i förorten den här morgonen.

Och DÄR tryckte jag på sänd

till min agent.
Nästa vecka ska Gloria ut på införsäljning.
Håll tummarna för min fina bok!

Ingen cykling idag.

Är instängd och korrar det engelska manuset som jag har skjutit på alltför länge. Så 100 sidor idag, 100 i morgon.
30 kvar innan jag är klar för dagen.

Kämpa Åsa!

Jag har döpt henne

Till Cykeln.
Jag är helt sluuut i benen efter första varvet. Men vad roligt det var! 😀
Jag tror att cykeln och jag kommer att gilla varandra. Vi behöver bara bli lite vana.

Jag är alldeles yster,

för idag, för första gången på 25 år, ska jag skaffa en egen cykel.
Det är jättefina cykelvägar i min förort och med en korg på styret är det lätt att ta cykeln om man vill handla lite (drygt 2 kilometer till Farsta.)
Dessutom ger det förstås den perfekta vardagsmotionen, nu när gymmet inte alls har samma klasser förrän i slutet av augusti igen.

Först får den stå i lägenheten men sedan i cykelrummet, som ska finnas antingen i min port eller nästa, jag vet inte om jag har någon nyckel dit än så länge.
Och så måste den förstås få ordentliga lås så att jag törs parkera den utanför affären.
Hjälm såklart. Jag har två väninnor som har vurpat illa, den ena räddades tack vare hjälmen, så det är självklart tycker jag.

Cyklar ni?
Jag hoppas jag kan fortfarande. Senast jag satt upp på en var för just för 25 år sedan.