Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman. De slitsamma åren. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum.



Åsas vårplaner 2018

Januari

26:e Författardagen, genom Författarcentrum.
29:e Hylte folkbibliotek Hyltebruk

Februari
27 :e, Flens bibliotek.

Mars
Lördag 3:e Arboga bibliotek
Lördag 17:e Hageby bibliotek Norrköping
Lördag 24:e Gislaveds bibliotek

Maj
14:e till 31:a SEMESTER. Wohoo!


onsdag 22 mars 2017

Åre

Januari 1990 eller 1991. Jag var nyanställd på Philip Morris restaurangdivision. Vi: min chef, min kollega och jag, åkte till Åre - med tåg - för att jobba med ett stort, återkommande, restaurangevent som hette Gastro-ski. Tydligen finns det kvar, jag googlade, här är en länk.

Då var det i alla fall ett event där branschen, främst tobak- och spritföretag för det var de som hade pengar, haha, ordnade en jättefest i två-tre dagar i Åre för restauranganställda från hela Sverige.
Galenskap, skidåkning och fruktansvärt roligt.

En av kvällarna spelade Sven-Ingvars, och före spelningen tyckte nog de flesta att det var lite töntigt, men herregud vilken kväll det blev.
Svt var där och spelade in en dokumentär (kan ha varit till deras 35-års jubileum) och folk dansade, festade och skrattade hela natten.
Sån succé.
Men så vann de en Grammis och spelade på Hultsfred senare samma år också.

Och för mig var det något av det roligaste jag har gjort.
Jag var på flera Gastro i Åre efter det, men inget slog det allra första med Sven-Ingvars

Jag pratade min min exchef idag och hon sa att det var synd att Sven-Erik, som hon kände även privat, inte fick vara med i Så ska det låta, och det håller jag med om.
Det har ju gjort en och annan goding, de där goa göbbarna från Grums.







Och så en attack i London.
En ensam gärningsman som det verkar just nu.
Men de behöver inte vara många;
en galning räcker vet vi ju efter bland annat Breviks dåd i Norge.
Jag blir oerhört rädd men vill ändå fortsätta resa (när jag kan.) Det är ju en av mina drömmar.
Vi kan inte låsa in oss, det går inte.
Så på det sättet vinner inte de som vill förändra oss. De dödar några, förstör mångas liv, men tuktar oss gör de likväl inte.


3 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Jag skrev också om Sven-Erik igår... Så saknad.
Nej, man kan inte stänga in sig och vara rädd, ondskan kan inte få ta makten över oss! Men hemskt är det!

cyndi sa...

Nej, man måste kunna åka till London.
Och andra ställen.
Så är det bara.

Och här i Värmland är det landssorg.
Tror varenda människa har ett eget Sven Ingvars-minne.
Jag också.

Åsa Hellberg sa...

Eva-Lotta; ja, sorgligt.

Cyndi; vilket band!