Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 12 mars 2017

Jo då, jag kom ut.

Och hörde nästan klart på ett helt Värvet med Måns Herngren.

Jag gjorde ett statistjobb för ett tv-program han och Hannes Holm gjorde, typ 88-89.
Vi var i en mock-up (en kopia av en flygkabin som används för nödträning) på Arlanda och spelade in scenen. Jag och Charlotte Strandberg var flygvärdinnor.
Jag tror att jag hade en replik, och därför fick jag mer betalt än om jag skulle varit tyst.
Någon gång måste jag hitta den enda bilden jag har från det tillfället. Jag har sett den i någon hög någon gång. Svart peruk och pannband.
Ja, jösses.

När jag var i Sälen gjorde jag också ett sådant jobb (85 kanske). Mot Staffan Ling som hade någon tv-serie som jag inte för mitt liv kan komma ihåg vad den handlade om.
Men vi åkte skidor, hade någon form av dialog, och det var väl det tror jag.
Jag jobbade nog på Tandådalens intern-tv då, så det var väl lätt att plocka mig från vår lilla tv-studio till det större formatet.

The memory lane.
Jag har gått utmed den ett par timmar i telefonen med min kompis Anders (som bor i Köpenhamn), som också är Jonathans gudfar (tillsammans med min lillebror).
Det är ju så roligt att prata om då.
Vi lärde känna varandra i Sälen som parvlar på 21-22 år.

Nu är vi tant och farbror, 55, och livrädda för att livet går så fort.





Inga kommentarer: