Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 2 mars 2017

Sådärja.

Fortfarande ingen krok men det jag har skrivit hittills är förvånansvärt bra ändå. Jag trodde att det skulle vara rörigt, men inte alls. Klart som korvspad.

Nu är jag hungrig som tusan och ska för ovanlighetens skulle äta lite kyckling senare idag, tror jag. (Sanningen är att snart börjar jag flaxa, så mycket kyckling äter jag.)
Egentligen borde jag handla men jag orkar inte gå ut.
Innan kycklingen ska jag nog äta morötter, selleri och mjukost för att dämpa hungern något. Så himla gott.

En gång i tiden var jag besatt av morötter och åt ett kilo om dagen. Resultat: gula händer och fötter. Det tog jättelång tid innan det försvann.
Jag rekommenderar inte det.

Under samma period var jag besatt av Vasa sportknäcke och åt minst åtta skivor om dagen, med mjukost (sådan där äcklig fettfri som var modernt då) och ruccola på toppen.
Min mage krackelerade och än idag reagerar den negativt på fullkorn.
Jag rekommenderar inte det.

Just nu är jag inte besatt av något, tror jag, däremot kan jag fortfarande längta efter smågodis ibland. Och en ostmacka.
Men jag står över.
Min mage mår fantastiskt bra utan mjöl och socker, och problemet jag hade i höstas är helt över sedan jag slutade med avokado och började äta magbakterier som man köper i tablettform på apoteket.

2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Drömmar, det är inte klokt vad man är kreativ i sömnen... Iband fattar man direkt var det kommer ifrån, men ibland är det svårt att förstå ;)

Åsa Hellberg sa...

Ja, oftast är det helt uppåt väggarna:)