Vakna sju var det.
Gjorde jag det kanske? Nej, däremot strax efter fyra då jag hade drömde att jag hade en hemsk sjukdom.
Till sist - efter säkert över en timmas funderingar på ditt och datt - somnade jag om och om jag stängde av väckningen klockan sju, eller hade glömt att ställa klockan, minns jag inte.
Jag kan ha stängt av. Nästan läskigt att inte komma ihåg.
I alla fall.
Tjugo över nio satt jag igång, jobbade med dagens första tio och nu har jag ätit frukost, druckit kaffe, kollat världsläget och återgått till soffan för att ta tag i tio till.
Jag skulle så gärna vilja hinna gå igenom manuset en gång till när jag har satt allt min redaktör bett mig om, och därför måste jag öka takten till 20 sidor om dagen.
Nu tio till.
(Ni fattar att siffror är viktiga för mig. Tidsangivelser av olika slag och sidantal är sådant jag upprepar här hela tiden. Jag ser namn i siffror också. Morfar är en femma, Mamma en åtta, Simona en nia till exempel.)
2 kommentarer:
Haha. Jag ser allt i färger. Åsa är rött och rosa och lite gult.
:) !
Skicka en kommentar