Ibland undrar Nisse

om jag inte ska fundera en stund först.
Vi kan väl säga att just med det där är vi lite olika.
Den nya teven är väl ett sådant exempel.

Det är sällan mina snabba beslut (även mina nej kommer blixtsnabbt) sätter mig i någon form av klister (längre) men det där med en teve som är så stor att jag inte kan hantera den själv, kanske visare sig vara galenskap.
Sonen kommer i alla fall hit och hjälper mig när den ska levereras mellan elva och två.
Jag ska bjuda på moderlig frukost. Själv äter jag ju inte annat än pulver sedan två veckor, så jag tänker festa till det med en chokladpulvershake.

Fram till han kommer ska jag tvätta. Och handla den där frukosten.
Och om jag hinner; påbörja det stora redigeringsjobbet som jag kom på igår.
Jag har fem finfina redigeringstimmar på tåget till mamma i morgon, sedan tar jag ledigt tills jag är tillbaka hemma på måndag kväll.
Det blir inget annat än redigering ett tag nu, eftersom jag har tänkt så nytt (jag undrar om min förläggare river sitt hår eller nickar gillande. Jag tror att hon förstår precis hur jag tänker.)
Så den nya boken, Sexan, får vila en stund. Jag är supernöjd med att ha plotten på den klar, det är en bra start.

Det kommer att bli grymma böcker framöver.
Tjoho!

PS. sådant är jättelätt att säga innan man har börjat arbetet. Vi får väl se vad jag säger när jag bryter ihop om en vecka eller två.