Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 29 juli 2014

Jag kom på,

att om jag inte öppnar balkongdörren och stänger alla fönster är det svalare än om de är öppna; så när jag hade skrivit klart, och dessutom fikat med Nisse, la jag mig i min säng - i det stora rummet som då var lite svalt - och sov i två timmar.

Utöver detta braiga (jag gillar den böjningen, förlåt) skrev jag dessutom flera sidor i förmiddags. Nya, eftersom jag tar bort, tar bort och tar bort. Jag ligger för närvarande en åttondel minus, men jag kommer att beta ikapp det så småningom.
Nu har jag kommit så långt att det inte längre är hela kapitel som ryker, däremot måste jag få ihop resten av boken med en karaktär mindre. En karaktär som för närvarande är med i resten av boken tillsammans med de andra.
Att den personen ryker betyder påverkan på precis allt.
ALLT.

Men det är roligt.
Och jag tror bestämt att det blir bra.
Skitbra!

5 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Har precis själv lyckats med konststycket att lägga till en massa text och dessutom tycka om den. :) En dag blir det en bok av det här också, det svär jag på.

Jag som älskar värme och sol, måste tyvärr tillstå att det är lättare att skriva i 25 grader än i 32 ...

Ewa K sa...

Här är det också skållhett både i huset och i manuset. Men jag tycker att även jag gör framsteg nu.
Jag kan tycka att det är skönt att stryka text emellanåt.

Izabella sa...

Kill your darlings?

Åsa Hellberg sa...

Heja Hanna; heja Esa, Izabella; oh yes:)

Åsa Hellberg sa...

Heja Ewa skulle det stå:)