börjar bli irriterande. Inte minst för att jag inte förstår varför.
Klarvaken vid två är min nya grej, tydligen.
Igår kunde jag somna om någonstans på morgonkvisten, men idag var jag tvungen att kliva upp klockan 7 och tvätta.
Jag beklagade mig för Nisse, som vaknade och sedan vände sig om.
"Du snarkade i alla fall."
Va?
Moi?
Snarkade?
Ursäkta mig, men det gör inte jag.
Möjligtvis snusar lite. Sådär sött. Små puffar.
Puff, puff.
Snarkar?
Nu ska jag göra frukost.
Till mig själv.
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kan tipsa om Circadin, en depot-tablett med melatonin (kroppens eget sömnhormon).
Min man påstår också ibland att jag "snarkar".
Bahh.
Kvinnor snarkar inte! (Min man säger också att jag gör det, det måste vara sig själv han hör!)
Ezter; du har helt rätt, han har förstås fel!
Skicka en kommentar