har aldrig träffat mannen som bidrog till min genuppsättning.
Det gör inte något, jag kan inte minnas att jag saknade honom.
Jag tror att det är mycket värre att förlora något man har haft.
Däremot kunde jag sakna att vara som de andra barnen och jag var ett rätt tacksamt offer att ge sig på tack vare att jag bodde hos min mormor och morfar. Det var det ingen annan som gjorde.
Jag pratade med en kompis idag om hur man förhåller sig till sin omgivning, och jag har alltid brytt mig om vad mina allra närmaste har känt och tyckt, men inte lagt så stor energi på vad andra än de tycker.
Jag tror att det var så redan när jag var liten. Retningarna gick aldrig riktigt in och jag borstade snabbt av mig elakheter så länge de inte kom från familjen eller någon pojkvän.
Avlaren dog när jag var 40. Inte sörjd av särskilt många trots att han hade åtta biologiska barn.
Mamma har berättat att han skrev fantastiska brev, ljög massor, så min skriv- och fantaisförmåga kanske kommer därifrån.
Inte vet jag.
Jag bryr mig inte heller.
Så fars dag?
Nä, det får andra familjer fira.
6 kommentarer:
Kram till dig Åsa som är så generös och låter oss läsare få en inblick i ditt liv.
Jag citerar en av de bästa filmcitaten jag vet från filmen "föräldrarskap";
"you need a license to buy a dog, or drive a car. Hell, you need a license to catch a fish! But they'll let any butt-reaming asshole be a father."
Tack Lina! :)
I min familj har vi aldrig firat fars dag, trots att jag har en underbar sådan. Trams, har han alltid sagt och det har smittat av sig på mig. Jag ser därför inte ens när dagen närmar sig, och vet inte när den är. Förrän jag får ett rasande sms från sonens far som menar att jag försöker alienate vårt barn från honom genom att f-ö-r-v-ä-g-r-a sonen rätten att fira sin far ... Ujujuj, så illa det kan gå i kärlekens tecken. Jag tänker att det är bättre att vara en bra far när man har möjlighet, istället för att vara en dålig far? Typ. Oh well.
Du verkar ha blivit en alldeles särdeles trevlig och skicklig människa trots avsaknaden av en far, så grattis till dig tycker jag!
Tack Hanna, du har såååå rätt!!
Aldrig haft någon far att fira, gått bra det också. Däremot visar jag maken uppskattning så ofta jag kan för han är en fantastisk extrafar åt mina barn. Och du har blivit en stark och modig kvinna his dina morföräldrar. Lyfter på hatten för dom.
Tack Venus!
Skicka en kommentar