Min nästa bok gillas skarpt på förlaget. (Och en uppdatering.)

Alltså skarpt skarpt.
Visst ska den bearbetas men inte alls i lika hög grad som jag har behövt tidigare. Jag har förmodligen lärt mig lite på vägen.
Och jag undrar om någon bok har varit lika "lätt" för mig att skriva, jag tror faktiskt inte det. Möjligtvis Sonjas sista vilja.
Det är varken bra eller dåligt, egentligen. Det viktiga är förstås resultatet.
Men jag skrev Gloria med en känsla av att den är riktigt bra, jag tvekade faktiskt inte en enda gång, och när förlaget bekräftar det är det förstås extra roligt.

Och nu är jag hemma. Tog en fika för mig själv i stan innan jag åkte hem i köerna.
(Så fort jag kom innanför dörren tog jag av mig stankläderna och satte på mig morgonrocken. Tvättade av sminket, smörjde in fejan med väldigt dyra krämer, två stycken. Den ena fixar ditt och den andra datt. Typ. Det känns väldigt bra i alla fall. )

Innan jag träffade förlaget var jag hos ögondoktorn som bekräftade det som optikern hade sett, att jag har ett högt ögontryck.
Han bedövade ögat och la något instrument emot min hornhinna, och konstaterade att den var tjock vilket gör att man kan ta bort ett par grader från trycket. Alltså ingen fara på taket, men jag kommer att kallas om ett år igen för att bekräfta det.
Det krävs tydligen mer än ett högt tryck för att utveckla sjukdomen (som man inte kan ta bort, bara stoppa utvecklingen av). Men vad vet man inte riktigt än.
Bra doktor. Informativ.
Me like.

Så.
Nu måste jag vila.
Samtidigt ska jag tänka på Anneli Stålberg som har releasefest för sin debutbok Glashjärta idag.
Stort och varmt lycka till!

Uppdatering:
I det här inlägget hände det som gärna händer när man (jag) skriver manus. Ett ord fastnar någonstans och så upprepar man (jag) det gång på gång. Ordets  som fastnade den här gången var bekräfta, men det har ni väl redan sett antar jag. Jag menar, skriver man i ett ynkligt inlägg just det ordet TRE gånger så märks det.