luktar Ikea. Någon typ av plast. I morgon plockar jag ned dem och tvättar. Stark doft är inte min grej.
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
3 kommentarer:
Nej, det kan man bli tokig på!
Hoppas att de är lika fina efter tvätten! Jag älskar hissardiner.
Ezter: eller hur?
Annika; det är tack och lov de vita långa som luktar, inte hissgardinerna.
Skicka en kommentar