Jag får tillbaka mitt manus (Nikki) den 13:e juni.

Och just nu funderar jag, som sagt, på åttan (Nikki är det jag tidigare kallade sjuan.)

Det är en rätt skön känsla när allt ligger öppet, när jag kan välja att skriva precis vad jag vill. Så fort jag börjar är jag ju låst i en form och det vore både praktiskt och oerhört roligt om den känns lika flygande lätt som både Gloria och Nikki gjorde.

Å andra sidan skulle jag kunna skriva något helt annat.
Deckare.
Puttenutt (som många säker redan tycker att jag ägnar mig åt, men då har de inte läst "den lilla puttenutten på hörnet", typ). Eller så kanske jag ska ge mig på en allvarligt historia om död och bedrövelse.
Kanske psykologisk spänningslitteratur?
Eller skriva annorlunda. Med fler adjektiv. Lite krångligare, kanske. Det vore en rolig utmaning.
Jag skulle också kunna skriva en bok om helvetet, slash det underbara, med att vara 50 plus, med allmänna goda råd om allt från kost till sex.

Jodå.
Allt ligger där. Som ett vidunderligt, outforskat, smörgåsbord.
Kommer jag återigen att gå på köttbullarna, eller finns det en möjlighet att jag blir wild and crazy och attackerar en mer obskyr rätt som en märkligt inlagd gurka?

Det här funderingarna kommer förhoppningsvis att roa mig på resan till Åkersberga senare idag.
Eller i köerna på hemvägen.
Det var väl inte särskilt genomtänkt att åka dit en fredag eftermiddag, men vad trevligt det kommer att bli!

Hurra!