Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 6 september 2016

Det vore en schysst avslutning på varje kapitel.

"Så tog hon sin machete och högg ned dem allihop."

Well, ladies, idag är jag på bättre humör.
Rent av stabil.
Jag hatar fortfarande snart 55 men kan leva med det.
Någon gång drömmer jag om att leva mitt liv helt fritt från moraliska, ekonomiska och sociala staket. Det har jag aldrig vågat och kanske är det därför jag drömmer om det.
När jag fyller 60 så att jag har något att se fram emot?

Idag ska jag redigera, det är allt som står på agendan.
Hurra för mitt jobb.
Det har faktiskt inte ett skit med ålder att göra.
Sitta i soffan i morgonrock med benen på en pall kan vem som helst göra.

6 kommentarer:

cyndi sa...

Tänkte på hur inspirerad och modig man kan bli av att läsa.
Och hur litteratur har förändrat mångas liv.
På riktigt.
Jag skulle tro att dina böcker har fått många att vända på sina egna tankar. Och kanske våga. Våga tro på kärlek igen. Eller våga resa. Eller leva så som man vill leva.
Så om många skriver om människor som vågar leva utan dom där staketen så kanske vi vågar till slut.
Nångång efter 60.
Vill jag också gärna tro.
Men gärna redan vid 55.


Åsa Hellberg sa...

Haha, ja, ladda mot 55! Själv är jag alltför nära:)

Agneta sa...

Du är härlig du! :)

Ezter sa...

Jaja, som du vet har jag passerat. Idag på jobbet hade vi besök av doftleverantörer. Vi bjöd på frukost, färsk sallad bl.a. Då undrade den ena om den var från trädgården? Ja, svarade jag, för det var jag som varit ute och plockat den. Då sa hon: Bor du också här?
Min chef, 72 år, svarade: Nä, min fru är lite äldre. (Tack!)
Hon sa: Men nu för tiden har så många unga fruar, att jag tänkte det var artigt att fråga.
Hur ska man tolka det? Ser jag ut som 70, eller menade hon att jag såg ung ut ;)????

Åsa Hellberg sa...

UNG såklart!

Ezter sa...

Haha, jag väljer att tro på dig idag ;)