Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 10 november 2016

39 cm snö som bara ramlade ned,

är inte lätta att röja bort när alla ska ta sig till jobbet. Om det dessutom är pellar ute och kör som inte har vinterdäck är kaoset farligt nära.
Jag är så oändligt tacksam över att jag inte behöver ge mig ut i det där. Oändligt.
När Jonathan var liten och jag inte hade någon som kunde hjälpa mig var det fruktansvärt att ha 4 mil hem från jobbet i Upplands-Väsby.
En dag som igår hade jag stannat hemma. En annan snödag åkt hem mitt på dagen. Allt för att han inte skulle bli fast på förskolan eller fritids.

Att chefer gnällde struntade jag i. Det var en stressfaktor såklart, men det var mycket värre att tänka sig Jonathan övergiven.
Jag är så himla glad i dag att jag begrep vad som var viktigt när han växte upp.
Han tror själv att han alltid hämtades senast från förskolan när det faktiskt var så att han, till hans oftast stora besvikelse, hämtades först.

Idag tittar jag ut på min översnöade bil och är så himla glad för att jag behöver åka till affären, inte längre än så.

Nu ska jag jobba som ett sviiiin. Det blir ett extralångt pass idag!

Igår före jag sopade och efter



I morse. Måste nog sopa igen.




Från min balkong

8 kommentarer:

Elisabet Nielsen sa...

Ja, när man tittar ut genom fönstren frågar man sig nästan: "Är detta verkligen Södertörn?"

I november 2007 jobbade jag i Nynäshamn när en liknande snökanon drog in över framför allt södra Södertörn. Nynäshamn förvandlades i det närmaste till ett svart hål. Ingenting kom in, ingenting kom ut. Den som lyckats ta sig dit på morgon, kom inte därifrån.

Först vid niotiden på kvällen lyckades man få igenom ett pendeltåg. Då hade många av oss väntat från halv fyra. Och det hade tagit SL över en timme att erkänna hur allvarliga problemen var. Fram till dess hade man skyllt på störningar, förseningar och ersättningsbussar som blivit "fördröjda".

Åsa Hellberg sa...

Det är inte lätt med den här trafiken. Norrlänningar fnyser, men de fattar nog inte antalet bilar som ger sig ut samtidigt. Om snöröjarna kom fram vore det ju en helt annan sak.

Ezter sa...

Mellan tog sig kommunalt idag. Hade kunnat köra i 20-30 hem från jobbet igår, tre bussa låg i diket på vägen...

Kristina W sa...

Jag kommer själv från norra Sverige och för mig är det helt otänkbart att ge mig ut i snön utan vinterdäck. Hur tänker folk undrar jag? Då är det bättre att stanna hemma, åka kollektivt eller gå (om det är möjligt). Men låt bilen stå om du inte har vinterdäck när det är snö på backen. Ingen olycka i världen är värt det.
Puh, nu hetsade jag upp mig. Måste dricka en kopp te och titta ut på den vackra vita världen utanför. Sa jag att jag älskade snö? ;)

Åsa Hellberg sa...

Ezter; då kom din unge hem i alla fall, vissa stod stilla i timmar tydligen. Helt galet! Man fattar inte riktigt när man sitter hemma hur det är på vägarna:)

Åsa Hellberg sa...

Kristina; jag tänker som du.

Linas drake sa...

Känslan är att man hade kunnat fira jul här idag. Gnistrande vitt och tjockt snötäcke. Våra bussar var inställda pga halka idag, åtminstone på fm. Vår bil står still under sitt tjocka snötäcke och där förblir den tills det inte är någon snö, eller tills nästa torsdag så jag lyckats trolla fram en tid för däckskifte... var bortrest under höstlovet med knyttena och kom hem i lördags. I sista minuten... Snö, ja kanske, men 39 cm hade jag inte räknat med.

Åsa Hellberg sa...

Lina; bra tänkt! :)