Inte ett dugg pepp, inte överhuvudtaget, men jag gör ändå.
Jag har letat ursäkter sedan klockan ringde, men hittar inga.
All förändring handlar om att göra ändå, det vet ni va?
När något ska bli gjort kan man inte sitta och känna efter, man måste GÖRA trots envisa känslor.
Det är så jag har slutat röka, slutat med näsdroppar, slutat med nikontintuggummin, slutat med socker etc. Slutat med vissa män, haha.
Känslor är bra för de tenderar att ändra sig över tid. Kort eller lång.
Man kan hjälpa dem på traven med att GÖRA.
Programmera om hjärnan, liksom.
Ni fattar?
Okej.
Nu ska jag duscha (alltid innan träning).
Hörs sen när jag nöjd med mig själv sjunkit ned i soffan igen.
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
4 kommentarer:
Woooho! Lycka till!
Men tänk så skön träningsvärk du kommer att kunna njuta av senare ;)
Uh, det är inte illa att förmå sig till det... Sån är tyvärr inte jag.
Simona Kristina och Ezter; wohoo
Skicka en kommentar