Buhu.
Jag läser inte själv så många bloggar längre. Hänger inte med på FB heller mer än att jag skriver på min egen wall. Jag uppdaterar min egen instagramprofil väldigt ofta, men det är inte längre så att jag hela tiden kollar på vad andra gör.
Däremot tycker jag fortfarande att bloggen är mitt vardagsrum, där jag sällan vet vad jag ska säga bara att jag vill uppdatera den. Jag tänker nog inte så mycket på er som läser utan att jag använder den som en dagbok jag kan gå tillbaka till, vilket jag också gör. Ofta.
Idag tog jag den där promenaden på skogskyrkogården. Det är exakt ett år sedan Marianne dog, så jag hälsade på henne och tände ett ljus vid hennes grav.
Det är så stort så stort, och först hittade jag inte rätt trots att jag hade kollat på kartan först, men till sist hittade jag till 14E där hon vilar.
Nästa gång ska jag gå vidare till minneslunden, som inte låg så långt därifrån.
Har jag läst? Nope.
Men jag har pratat med Teresa om Sonja3.
Hon störtgillar.
Lika bra plot som Sonjas sista vilja.
Iiiii.
Nu ska jag se Gilmore Girls igen, de nya avsnitten.
Vi hörs säkert i morgon igen.
3 kommentarer:
Kan bara instämma i buhu!
Det är många röster i romancebloggosfären som antingen tystnat eller tagit allt längre och längre pausar nu i år så det blir liksom litet tomt och tyst.
Glad att du i alla fall håller bloggandet uppe.
Det känns faktiskt som att sitta där i ditt vardagsrum.
Och småprata lite.
Få veta lite mer om dig.
Om mig.
Och skrivande.
Och livet i övrigt.
Perfekt ju.
Hoppas du vill fortsätta.
Och att du får energi av vårt prat och våra frågor i kommentarsfältet :)
Tack Elisabet!
Tack Cyndi!
jag är glaaad att ni hänger här!
Skicka en kommentar