För första gången

så fick jag ingen tid direkt när jag ringde däckverkstaden, vilket tyder på att fler än jag kom på att det ska snöa i morgon och behöver byta dem idag.

Men den snälla Joey sa att jag skulle komma och så fick han klämma in min Ford någonstans, vilket förstås är bra nog.
Jag tar med en bok och sätter mig och väntar helt enkelt.

Men först tänker jag skriva lite. Ett par tusen går fort när man har flow, så får jag ihop det är jag störtnöjd idag.
Igår tog jag bort de blommor från balkongen som inte gillade frostnatten. Bland annat den stora vita, som har vällt över balkongräcket. Den var förskräckligt dyr, men å vad den har glatt mig i sommar. Hela balkongen har varit fantastisk. Det krävs dock att man är hemma hela sommaren, och med min lille sjukling så har ju inte det varit några problem.
Så länge han finns kan jag ha en fin balkong.

Peppar peppar så är han i fin form, tycker jag.
Hans päls är finare sedan jag borstade bort tova efter tova. Till sist lossnade de bara bara och fastnade i borsten, och ont kan det inte ha gjort för då skulle han gått iväg.
Han kräks bara någon gång då och då (till skillnad mot tidigare varje dag) och sover gott på nätterna. Jag väcker honom varje morgon och då gläfser han ungefär som en glad hund, innan han går ned från sin plats i soffan - och med mig på toa.
Han äter, är småtjock och verkar må bra.
När han är vaken.

Det var det.
Nu Sonja 3.
Just nu är jag väldigt förtjust måste jag säga.
Och med det sagt: Det kan vara över i morgon.

Nästa år ska jag igen.