Jag har kanske en femtedel kvar och det ska samlas ihop, dras i trådar, formas.
Idag skrotade jag ett halvt kapitel. Det gick åt fel väg och fick säga tack och hej, men jag var strax på banan igen efter lite redigering som behövdes tack vare skrotningen.
Annars händer sådan rätt sällan. När jag väl sitter här så vet jag direkt om det går åt rätt håll.
I en enda bok har jag gjort, för mig, extrema förändringar och det var i Toscana tur och retur.
Då bestämde jag mig för att skrota halva manuset, efter att det var godkänt och klart från Forums sida.
Det är jag jätteglad för att jag gjorde. Det var en gigantiskt jobb, men jag hade stor nytta av det när sedan skrev Gloria och därefter Nikki.
Allt är träning och lärdom och det är väl tveksamt om det här jobbet någonsin kommer att gå på rutin. Kanske om jag hade startat när jag var yngre. Nu tror jag att jag inte kommer att hinna bli varken blasé, uttråkad eller särskilt rutinerad, haha.
Nu ska jag kolla GREYS!
Hurra!
(Läsa ska jag göra när jag är klar med Sonja 3 för mina ögon blöder just nu. Alltså, typ.)
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det låter härligt, Åsa!
Hoppas att texten är följsam och samarbetsvillig och håller sig på banan nu.
Bortsett från det där med blödande ögon, givetvis. Men jag känner igen känslan. Hoppas att det ger med sig.
Tack Elisabet! 😀
Låter som att du jobbar på bra :)
Skicka en kommentar