Man ska inte säga sån´t.
Klockan sex stod han ylande utanför sovrummet och gav sig liksom inte, så det var lika bra att kliva upp. Det droppar rätt friskt av snöblandat regn mot fönsterblecket, det kanske är det som oroar honom.
Det är inte mitt värsta problem just nu, utan det är svanskotan (som är för lång och borrar sig in i fläsket) som känns som ett enda stort, färskt, blåmärke.
På nätterna är det inte skönt att ligga på rygg för det känns då också (däremot går det lysande att ligga på sidan tack och lov.)
Igår hade jag jeans på mig när jag väntade utanför bilfirman och satt där alldeles för länge och jag försökte sitta på ena skinkan, men det räcker att sömmen nuddar min stackars bak så gör det ont.
Jag har klarat mig så himla länge med att alltid har skrivrockar (inga sömmar) och sitta mellan soffkuddar så att svanskotan lite får hänga fritt (efter att ha suttit på en plan soffa i byxor och gjort mig riktigt illa under skrivandet av mina tre första), men nu tror jag att träningen drog igång det.
Jag försökte göra en övning där man sitter som ett V, och kände att rumpan tyckte att det var pyton, men gjorde det ändå.
I kombination med mycket sittande hela sommaren fram till nu så kan det bli så här och i går triggades det rejält av jeansen.
Det är länge sedan jag hade ont. Känner av den gör jag alltid, men nu är det nog inflammerat på insidan.
(Det känns som om ett ståskrivbord kommer allt närmare, faktiskt.)
Well.
Jag gör som jag brukar. Jag är extremt rädd om rumpisen ett tag, så brukar det gå över.
En voltaren gör också susen.
Idag har jag en bok att skriva, tycker vädret är supermysigt eftersom jag inte behöver gå ut, ska tända ljus, dricka kaffe, vänta med frukost tills jag är jättehungrig.
Jag har min tjockaste finaste morgonrock på mig och tofflor som är jättevarma.
Hurra, just det är jag väldigt exalterad över!
2 kommentarer:
Kan verkligen rekommendera ett höj och sänkbart skrivbord, jag hade ett under mina sista år på Telia och det var himmelskt att kunna växla mellan att stå och sitta när man jobbade. Faktum är att ett sådant bord (om än något mindre) står högt på min önskelista här hemma också, om budgeten en dag tillåter det.
Ståbord är verkligen jättebra. Jag älskar att kunna stå upp och skriva. Men, jag vill varna för att stå barfota direkt på golvet ... Ha ett par sköna innetofflor som ger stöd för hålfoten. Det missade jag och lider nu av hälsporre. :(
Jag som älskar att gå barfota! Nu är jag tvungen att gå i fula crocs inomhus, och tejpa foten om jag ska iväg någonstans. Och så de förhatliga tåhävningarna i trappa som helst ska göras varannan dag ... Suck! (Det känns som att det alltid är något som krånglar någonstans i kroppen. Varför kan jag inte få vara lika stark som när jag var tjugo?) :)
Skicka en kommentar